Satt på en föreläsning igår som hade ett tema om att inkludera. Vi jobbar med mångfald och jämnstäldhet. Då kom en bild fram på skärmen:
Vem är du?
Direkt tänkte jag på frågan ”vem är jag”? Det skulle vara intressant att ställa den frågan till någon som skulle förklara för mig vem jag är. Hur den såg på mig. Skulle man våga det? Tänk om min självbild inte stämde med dens bild på mig. Vems bild är då mest sann?
Ibland kanske vi har en förskönad bild av oss själva. Vi är ju liksom part i målet. Vi kanske vill skriva upp oss själva lite för mycket. Kanske vill vi blunda för hur det verkligen är. Vi kanske inte vill ta risken att få reda på våra avigsidor. Samtidigt kan det vara svårt att ta emot beröm och beskrivningen av våra goda sidor.
Om jag skulle försöka beskriva mig själv skulle det nog bli typ …..
Blyg – jag kan känna mig lite blyg i vissa situationer.
Strateg – tycker om att tänka visionärt och se vad man kan göra i olika situationer.
Optimist – jag tänker mig att jag är i grunden en optimist fast det ibland kan smyga in sig lite av omöjlighet. Tror att mycket går att genomföra.
Ibland undrar jag vad andra tänker om mig. Hur dom ser på mig. Påstår inte att det tar det mesta av min tid. Inte alls. Men ibland kan jag fundera på det. Inte för att jag tror att det styr mig men det kan hjälpa mig att tänka efter lite.
Vem är jag? Kan du svara på den frågan? Vem är du? Kan du svara på den frågan?
Kanske kan det vara bra att stanna upp ibland och bara fundera lite på det. Gör jag det jag vill göra? Gör jag det jag är ämnad för?
Märker ni hur lätt det är att koppla samman den jag är med det jag gör?
Kanske är det så att det jag är och gör hör så intimt ihop att det inte går att skilja dom åt. Eller är det så att vi borde se dom mer åtskilda?
Inga direkta svar utan mer funderingar. En sak är i alla fall säkert……
Du är älskad för den du är!
Pedher´s blogg 