I söndags firade våran lilla församling 70 år. Det är en ålder med respekt. Tänk att en gemenskap kan hålla ihop en så lång tid. Och firande var inte tänkt som ett avslut. Snarare lever vår lilla församling i framtidsdrömmar.
Det är rätt vanligt att man bjuder in grannförsamlingarna och gamla medlemmar till en sådan fest. Så har man möten, ibland hela helgen.
Vi tänkte lite annorlunda denna gång. Vi ville bjuda in hela samhället till tårtkalas. Sagt och gjort. Vi bjöd in alla. Vi ordnade klättervägg och hoppborgar. Att ordna fest för byn är riktigt skoj. Hemmagjorda och köpta tårtor i massor.
Om det kom några? Visst, det kom massor av folk. Så roligt. Så vi gör nog om det en annan gång.
Nu blickar vi fram emot flera intressanta år. Vi har köpt sen flera år en fastighet där vi startat ett föreningshus. Det har mer eller mindre blivit centralplatsen i byn. Fler och fler av byns föreningar och kyrkor är i huset idag. Så roligt. Det bästa är att vi möts. Det näst bästa är att det blir ju så mycket billigare för alla när man delar på det.
Fantastiskt roligt att få bjuda in till tårtkalas. Kanske var det det största tårtkalas Julita upplevt på länge.
Ps Du saknar bilder på tårtorna? Jag med. Jag var så upptagen av klätterväggen att jag missade helt att ta kort på tårtorna. Dom lär du nog se i Katrineholmskuriren som var på plats för att skriva om dagen. Ds
Pedher´s blogg 