Vi blir ofta lite effektiva. Medan vi ändå gör en sak kan vi ändå göra ”detta” också. Ett sätt att vinna lite tid.
Fritt återgivet från Marcus predikan i söndags.
Att ha lugnet att stanna kvar och inte fylla detta ”kvar” med effektivitet. Att bara bli kvar.
Marcus lyfte den tanken i relation till den Gud vi tror på. Att våga, vilja och ha tid med att vara kvar nära honom. Så viktigt och så sant. Där under mötet händer det något bra med oss. Konstigt att vi inte gör detta ”kvar” oftare, eller hur?!
Men det finns andra tillfällen om att ”bli kvar”. Det är när en medmänniska behöver någon som står nära. Bara för att ge stöd. Kanske ett samtal. Jag är rädd för att vi, i den stressade vi lever i nu, inte har den tid vi behöver för detta. Kanske är det så att vi behöver vissa stunder lägga undan det vi just då gör för att lyssna en stund och ge ett stöd. Ibland kanske det kan påverka andra situationer och omständigheter. Men det kan det var värt.
För ganska länge sedan skrev jag några tankar om att fullborda. Det är en sak att komma med en vision. En annan att starta. Det viktigaste är ändå att fullborda. Det tror jag är utgångsläget. Nu är det inte alltid man får den möjligheten att fullborda. Och det är väl en sak. Men det måste vara utgångsläget man har. Att fullborda. Det är också att bli kvar. Att stanna kvar. Det är då det kan bli något. Det är då visionen kan fullbordas. Det är också ”att bli kvar”. Allt för ofta möter jag svårigheten att gå hela vägen. Visionen dör för att man inte håller fast vid den. Bra tankar går om intet.
Att bli kvar är inte konservativt. Det är förnuftigt. Helt enkelt smart. Något väldigt bra helt enkelt. Kanske går det mot trenden som ofta säger att nytt är bäst. Men vem har sagt att trender alltid är bäst?
Pedher´s blogg 