Allt för ofta vill vi se hela vägen fram. Vi vill se vad som kommer bakom varje krök och hörn. En del kallar det kontrollbehov. Kanske det ligger minst lika mycket att se att man ska klara av det. Att det inte blir för många överraskningar….
Läser apostlagärningarna just nu. Petrus ser synen med duken. Han uppmanas att slakta och äta. Men hans övertygelse hindrar honom. När man läser hela den berättelsen ser han inte hela bilden klar. Men efter hand förstår han. Han tvekar inte. Följer dom som kommer till honom. Anden säger till honom att följa. Han verkar inte diskutera det. Han följer med. Kommer till Kornelius. Ett hus han inte borde besöka. Men nu inser han vad duken och djuren betyder. Medan han talar faller anden. Bland hedningar.
Man måste inte veta hela vägen. Måste inte förstå allt. Efter hand kommer det. Våga gå. Våga lita.
Tänker att när man är på en resa kan man veta vilken väg man ska åka för att ta sig till sitt mål. Men man vet ändå inte vad som kommer hända. Vad möter man? Djur vid vägen? Väglag? Livet är så. Man kan inte planera allt. Inte förbereda sig för allt.
Ett bra sätt att leva är att ställa in sig på att förstå efter vägen. Vi kommer att förstå saker i efterhand. Somliga saker förstår vi aldrig. Dom får vi lämna helt enkelt.
Dom flesta medtrafikanter är det inget problem med. Somliga förstår vi oss inte på. Bättre låta polisen ta hand om dom. Blir inte bättre av att vi jagar upp oss. Livet liknar även det. Somliga går vi helt enkelt inte ihop med. Släpp dom. Dom allra flesta är klart bättre.
Dom vi kör fel med får vi lämna därefter.
Livet är så. Allt förstår vi inte. Mycket får vi helt enkelt lära och förstå efter vägen. Våga lev!!
Pedher´s blogg 