Månad: juli 2020

Publicerat den

Slutet = tomhet

Har du också upplevt vad ett avslut gör med oss? Finns naturligtvis både positiva och negativa avslut. Men många har samma känsla med sig. En stor tomhet. Även om det var ett lyckat sådant.

När jag läst färdigt en bok, likaså så lyssnat till slut på ljudboken, infinner sig en viss form av tomhet. Den känslan kan ibland vara rätt påträngande. Boken kan ha varit bra. Troligen väldigt bra. Blivit en del av livet. Så avslutas den. Så känns det bara tomt i form av saknad.

Minns läger jag varit ledare på. Så kommer sista dagen. Alla farväl. Sen är hela lägerområdet öde. Den tomheten kan verkligen vara tärande.

Som den sista dagen på jobbet. (Skrev om det en gång. Den bloggen är nog den mest lästa… man kanske känner igen sig i den) Visst, man har tagit sikte på något nytt. Ändå känns det så tomt när man lämnar sitt kontor, sitt klädskåp, tomheten smyger sig på och blir nästan tungandad.

Kanske mest påtagligt är nog avslutande av en relation. Tror mig förstå att då kan det för ett tag vara avgrundsdjupt.

Hur överlever man en tomhet efter ett slut? Ja, tänk om det fanns enkla svar på det. En checklista som bara var att checka av. När man var igenom listan var man igenom den separationsprocess som behövdes. Så är man glad och har framtidstro direkt.

Men så enkelt är det ju inte. Inte alls. Det tar sin tid. Kräver sin process. Läkande behövs. Skapa tro igen tar sin tid.

Men en sak är säker. Det kommer en tid då man upptäcker att man faktiskt är redo för något nytt. Mogen för nästa steg. Beredd att helt enkelt gå vidare. Det är en erfarenhet jag gjort genom livet. Olika uppbrott har jag överlevt. Smärtsamt då, ja visst. Men inser att jag klarade dom. Jobbiga erfarenheter men som på något sätt det kommit något gott ur ändå.

Så ……

Tro på att det finns en väg. Tro på att det finns något för dig. Tro på att livet tog inte slut utan det finns en fortsättning.

Fanns en pappa en bibeln vars son var sjuk. Du läser om det i Markus 9. Jesus hade försökt säga till honom att allt är möjligt för den som tror. Pojken hade först inte blivit frisk. Men då ropar pappan ut :

”Jag tror , hjälp min otro!”

Pojken blir frisk . Och kanske är det vi just får be när omständigheter gör att det är bara en stor tomhet. Vi har svårt att tro samtidigt som vi gärna vill tro. Då kan denna bön bli vår hjälp till ett hopp igen. Och vi får uppleva att tomheten försvinner. Vägen öppnas för oss.

🙏 Gud , jag vill tro, hjälp min otro. Hjälp min oro. Hjälp mig med mitt tvivel. Jag vill ändå, trots allt, tro på dig. Tro på den väg du verkar visa mig. Amen 🙏

Så får man börja skriva på sitt tomma ”papper” och skapa en ny tid. Typ som någon sa – vända ett blad och gå vidare. Skapa en ny historia. En ny välsignad tid.

Publicerat den

Hemma är inte en plats utan en känsla

Bild från facebook. – man följer ju Nalle Puh

’Borta bra men hemma bäst’ är väl uttryck vi alla någon gång sagt eller tänkt. Att komma hem till sin egen säng slår alltid högt efter en längre resa.

Hemma är ju plasten där man har sitt normala boende. Att det känns som hemma är naturligt. Men…..

Hemma är inte en plats utan en känsla

Det ligger något i det. För verkligen är ju den att man kan känna sig hemma på många platser. Har med välkomnandet till exempel. Troligen med att relationen är djupare än vanligt. Kan ha med kärlek att göra. Men också med att vänskapen har blivit mer än ytlig.

Jag minns med stor tacksamhet när jag bodde i Odensbacken. Jag hade och har en familj som betytt mycket för mig. Maths och Maggan Winberg. Dit kunde jag gå när som helst. Kände mig så mycket hemma i deras gemenskap. Maths skulle jag kunna kalla min bror. (Vilket jag också gör). Bara så synd att vi bor så långt ifrån varandra idag. Men det har betytt så mycket för mig.

Så kan du nog också berätta samma typ av historia. Där du har platser som är som hemma. En känsla av hemma.

En sådan känsla kan man inte ta för givet. Jag tänker att det är en förunderlig nåd att få möta det.

En sådan känsla ska man vara rädd om. Den är inte given.

Det fina med denna känsla är att den är inte rumsbunden. Den är mer situationsbunden. Det gör att vi kan känna denna känsla av trygghet på fler platser än just i hemmets vrå.

Tänk vad vi kan, med vårt bemötande, skapa en sådan känsla. Det är stort.

Publicerat den

”Hon såg det vi inte såg”

Lyssnar till en ljudbok. ”Min historia” av Michelle Obama. Dom skulle fira sin dotters tio-årsdag mitt under valkampanjen. Dom kände sig misslyckade som föräldrar. Presenter var köpta av personalen. Man firade i ett konferensrum på ett hotell med säkerhetsfolk och folk ur staben. Kanske inte den bästa kombon för en tio-åring. Så säger dottern: ”Detta var den bästa födelsedagen hon haft” Så säger Michelle:

”Hon såg det vi inte såg”

Obamas såg det som ett misslyckande. Dottern kunde räkna upp allt det roliga hon fått vara med om denna dag. Den hade slagit hennes vildaste önskningar.

”Hon såg det vi inte såg”

Tänk vad mycket vi missar för att vi på olika sätt gjort oss blinda utav förutfattade meningar. Vi tror oss se saker men missar det viktigaste.

I vår önskan om att se något bra så missar vi det bästa i vår närhet. I längtan efter att skaffa oss saker missar vi det goda vi redan köpt. Vi sträcker oss efter sådant vi inte har och missar det som är mitt framför ögonen. Vi tänker att det alltid finns något bättre när vi redan har det bästa.

Har det inte hänt att när vi står och letar efter någon i en folksamling så har vi missat att den står mycket närmare än vi först trodde. Vi ser till och med förbi den.

Vi behöver nog ibland upptäcka det vi redan har. Uppskatta det vi har nära oss. Tacksamma för allt vi redan har.

Möjligen kan allt nytt vara det bästa. Men det måste ju inte vara så. Uttrycket ”gå över ån för att hämta vatten” eller ”gräset är grönare på andra sidan staketet” påminner tydligt om hur dumt vi tänker ibland.

Det lilla kan just vara det stora i livet.

Påminns om några verser i bibeln.

”och det som för världen var obetydligt …/…, det utvalde Gud …”
‭‭Första Korintierbrevet‬ ‭1:28‬ ‭SFB15‬‬

”…….Människor dömer efter det yttre, men Herren ser till hjärtat.””
‭‭1 Samuelsboken‬ ‭16:7‬ ‭NUB‬‬

Gud ser det vi inte ser. Hjälp oss Herre att få syn på det.

Publicerat den

När man inser ….

När man inser att solen går ner tidigare och tidigare för varje kväll är det liiiiiiite tungt .

Nu är det ju ännu ingen panik så men ändå. Det är nog den jobbigaste delen av sommaren. När man inser att nu börjar solen gå ner lite väl tidigt. Så det gäller att man passar på att njuta av varje tillfälle som ges.

Jag har vissa delar på året som gör lite ont. Det är när jag ser att nu är solens nedgång så tidigt att den verkligen säger att hösten står för dörren. Höstens mörker har väl bara en fördel. Levande ljus blir ett väldigt trevligt inslag. Men främst är det att jag inte gillar den mörka delen fram till jul. Jag har verkligen blivit en sommarmänniska.

Det är något tungt över hösten. Därför behöver man nu tanka ljusets härlighet så mycket det bara går.

Förutom att man kan ta fram sina bilder på sommaren så finns det mer att önska. Tänk om man kunde stänga in sommaren i ett rum. Så kunde man gå in där med jämna mellanrum och tanka lite positiv energi. Njuta av solens värme. För att sen gå ut i höst och vinter igen. Full med god känsla.

Jag har ju vänner som jublar när första snön kommer. Ser fram emot en lång vinter med Vasaloppet som kronan på verket. Gläds över att snön ligger kvar till slutet av april när den så gör. Jag får försöka glädjas med dom men skulle gärna ha sommar klart mycket längre än vi har.

Men nu ska jag inte deppa ihop. Finns så mycket kvar att njuta av. Och när väl hösten gjort sin intåg inser jag att färgerna på träden ger mig nytt hopp. Och sen kommer julen och det hela vänder. Fantastiskt. Tänk vilket underbart land vi ändå har.

Publicerat den

Hjälp mig att förstå din vilja

I bönen Fader Vår ber vi…

”Ske din vilja, såsom i himlen så ock på jorden”

Vad är Guds vilja? Vad är min vilja? Stämmer dom ihop? Möjligen tänker den som inte tror på Gud att: ”vad han med min vilja att göra?”

Jag tänker att det tar inte ifrån mig mina möjligheter att vilja själv. Inte heller att tänka ut något själv. Men det hjälper mig att ha rätt riktning på mitt liv.

Därför funderar jag på ibland vad som är Guds vilja för mig. För jag tror och har min tillit i att han, med sitt klart bättre perspektiv, har en god vilja över mitt liv. Därför ber jag gärna denna bön ”Ske din vilja”.

Men ibland är det så svårt att förstå fullt ut. Så då får bönen en bisats som är: ”Herre, hjälp mig att förstå din vilja”. Jag lever i en tro som tror att Gud vill inte bara visa sin vilja för oss. Han vill att vi ska förstå den också.

I alla livets mer svåra korsningar av beslut är det gott att vila i hans vilja. Det ger ett lugn. Tilltro. Hopp. För hur ivrig man än är så är en rätt tidpunkt den bästa. Alltså att det som sker sker i rätt takt. När tiden är inne för det. För springer man för fort i förändringar blir det sällan bra. Men väntar man för länge kan det också bli tokigt. Vi missar helt enkelt det som var tänkt för oss.

Jag tycker mig ha lärt mig att Guds vilja känns inom mig in”djupet”. Man skulle kunna uttrycka det med ”magkänsla”. Om jag lyssnar riktigt noga har jag en inre känsla av svaret. Ibland går den emot min önskan och då är det svårt att följa den. Men när jag fått perspektiv på det, ser tillbaka, så inser jag svaret.

Ibland får man hjälp genom någon. Någon som får ge en hälsning som visar riktningen. Nu ska vi inte springa på alla ”hälsningar” utan först ha prövat dom. Men det är också ett sätt att förstå Guds vilja.

Relationer bygger på att vi på något sätt förstår varandra. Vi gör det genom att lära känna varandras sätt, vad vi personligen vill, vad vi står för. Så kommer vi varandra nära. Till slut känner vi varandra så väl att vi kan förstå varandra genom att bara se på varandra. Vi nästan inte behöver ställa en fråga för att veta. Räcker med att se varandra i ögonen. Vi bara vet. En sådan relation, åt det hållet, kan vi utveckla med Gud. Det längtar jag efter att ständigt få leva i. Inser också min begränsning. Men vill närma mig det mer och mer. Så min bön en dag som denna blir….

🙏 Herre , Hjälp mig att förstå din vilja! 🙏.

Publicerat den

Hur får man till en sovmorgon egentligen ?

Hur får man till en sovmorgon egentligen?

Numera tillhör jag gruppen som gärna vaknar lite för tidigt på morgon. Somliga av er skulle bara säga typ ”det har med åldern att göra”. Och det är säkert rätt. Men frågan kvarstår

Hur får man till en sovmorgon egentligen?

Funkar det om man går och lägger sig senare på kvällen? Kanske rent av efter midnatt? Kan man då påstå att man har en sovmorgon om man vaknar efter vanlig tid? Om man då har sovit lika länge totalt? Frågan kvarstår …..

Hur får man till en sovmorgon egentligen?

Det finns ju en fördel med att vakna tidigt om det sammanfaller med en vacker soluppgång. Men det är ju bara några få tillfällen varje år det är möjligt. Och då ska man synka det med att vara på en bra plats för soluppgång.

Kanske är det bara att vänja sig kanske…..

Men då får man nog byta livstil. Så att man kan få till en liten tupplur efter lunchen. För man blir ju så trött på eftermiddagen. Och sover man då, då blir det knepigt när man ska sova. Jo du, inte lätt detta.

Kanske passar jag bättre i länder där man har siesta?

Sovmorgon funkar för somliga. När man var ung så kunde man sova länge. Inga problem. Men nu…..

Jag har sen start på torsdagar oftast. Då finns det ju läge för en liten sovmorgon. Men tro det eller ej. I stort sett alla sådana tisdagar denna sommar har HSB fått för sig att klippa gräset runt vårt hus. Och eftersom det är sommar och varmt så är fönstret öppet. Precis, det är som vederbörande klipper mattan i sovrummet i stället. Men, jag är inte bitter, jag vaknar ju ändå tidigt. Men tro det eller ej, då funkar det att sova men då blir man väckt istället. Så…. hur i hela friden….

Hur får man till en sovmorgon egentligen?

Man kanske inte är skapt till sovmorgon. Jag har ju vänner som, alltid, vaknar supertidigt. Troligen är deras budskap: ”Gå upp, det är säkert meningen att du ska gå upp då”. Skulle tro att i deras ljus har jag alltid sovmorgon.

Så kanske det ändå är så att jag alltid får till en sovmorgon. Det beror väl bara på när man menar att den normala tiden att gå upp infaller.

Publicerat den

Att ha överseende – typ lyfta på hatten och gå vidare

Livet är fullt av utmaningar. Av olika slag. Det är vi nog alla medvetna om.

En av dom utmaningarna är att ha överseende. Att helt enkelt lyfta på hatten och gå vidare.

Det kan vara när vi uppfattar oss felbehandlade. Eller något har tagit sig fördelar på andras bekostnad.

Då kan det vara en utmaning att avstå ett samtal. Eller att avstå tänka mindre goda tankar.

Sorgen över att bli utsatt för det kan vara minst sagt tråkig. Det kan vara tufft att se svårigheterna som följer.

Men på ett förunderligt sätt brukar det lösa sig. Eller hur?

Så när du drabbas, lyft på hatten. Gå vidare. Det är inte värt att ta striden. Du kommer att bli kompenserad på något sätt. Det öppnar sig nya tillfällen.

Det fina med det är att du stannar inte i besvikelse och bitterhet. Du kan gå fri vidare i livet.

Publicerat den

”Jag trivs bäst i …..”

Kanske minns du strofen från sången Ulf Lundell sjöng…

Jag trivs bäst i öppna landskap, nära havet vill jag bo….

Nu delar jag inte all den text han komponerade men en del av den i alla fall.

Jag får nog säga att nära vatten trivs jag bäst. Den där känslan av att se långt ut över vattnet. Då man inte ser över till andra sidan. Visst, det går bra med en mindre sjö också. Men det är något visst med det oändliga.

Jag trivs också bra när jag får se över vidderna. Till exempel när man är i fjällen och ser miltals bort. Det liksom finns inget slut. Bara begränsas av att mina ögon inte når längre. Det är något visst med det oändliga.

Å ena sidan får jag erkänna att jag är nog rätt mycket höjdrädd. Inte när jag var liten dock. Då säger man att jag inte hade några problem med att gå fram mot kanter med stora djup. Men det funkar inte nu. Men att tex gå upp i ett torn där utsikten är lång så trivs jag. Det är något visst med det oändliga.

Det berättar för mig att det finns något så mycket större än den lilla täppan jag befinner mig på. Att det finns större djup än det mitt öga kan notera. Det hjälper mig att inse att min värld är så mycket begränsad än den jag ser runt omkring mig. Att mina tankar och min kunskap är så begränsad än det jag ser runt omkring mig

Vi ser dagligen på jobbet vilken styrka det är att vara flera. För där jag inte räcker till där räcker någon annan till. Där min kunskap tar slut träder en annans kunskap in. Det är välsignat att inse det.

”När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna, som du har satt där uppe, vad är då en människa, att du tänker på henne, en människoson, att du lägger märke till honom?”
‭‭Psaltaren‬ ‭8:4-5‬ ‭NUB‬‬

I allt detta stora som jag ser i det oändliga tänker jag på Guds storhet. Tänk att mitt i allt detta stora, jordens vidd, universums omgång, alla stjärnors mängd och olika ”vintergator” och stjänevärldar, så tänker Gud på oss. På dig och på mig.

I vår till synes litenhet i detta stora ser han oss. Hur pyttesmå vi än är i detta universum. Hur obetydlig vi än kan känna oss. Han, vår Gud, ser oss.

Ville bara påminna dig om det idag. Du är sedd av Gud.

Publicerat den

”Det var bara en dröm – men jag gillade den”

Jag lyssnar på en ljudbok som Michelle Obama har skrivit. Den heter ”Min historia”. Hon skriver ungefär så här…

* ”Jag sitter i köket med Sam, vår kock. Vi börjar drömma om hur vi skulle från vita huset , när väl Barack blir president, utmana amerikanerne att äta bättre. Vi sitter och pratar långt in på kvällen. Så säger jag att Barack ligger 30% efter så han kommer aldrig att vinna.” Så säger hon:

”Det var bara en dröm. Men jag gillade den”

Just då såg det omöjligt ut. Men framtiden skulle visa att det faktiskt blev möjligt. Barack vann valet. Han blev president. Än så länge har jag ingen aning om det blev en matssatsning från vita huset. Jag har bara lyssnat igenom drygt hälften av boken. Men jag tyckte om uttrycket.

Michelle tyckte om drömmen. Även om den inte skulle uppfyllas.

Många av våra drömmar går inte i uppfyllelse. Så är det bara. Men vi får nog erkänna att så länge vi drömmer gör den något gott med oss.

Låt oss aldrig sluta drömma. Det gör livet lite mer spännande och roligare. Var inte så rädd att den aldrig slår in.

En dag kanske din dröm som du just då har går i uppfyllelse. Det som verkar för svårt eller omöjligt, kanske till och med lite ”skrämmande”, kanske är just den dröm som ska bli verklighet. Vem vet?!

Så dröm. Lev drömmen när den blir verklighet.

* Fritt återgett ur minnet

Publicerat den

Lyft min själ nära dig Herre

Sitter min vana trogen och ser in i solens nedgång. I öron flödar en instrumental skiva som upphöjer Gud.

En bön flyter fram i mitt inre.

Herre , lyft min själ nära dig Herre. Låt mitt inre förnimma ditt hjärtslag. Låt min inre människa vandra nära dig för en liten stund. Låt min tanke vila i ditt andetag för att hämta syre för nya tankar i samstämmighet med dig. Lyft mina bördor av vid dina fötter. Låt mitt hjärta flöda över av din kärlek. Låt min mun fyllas av sköna ord till dig

Bär mig över stenig väg. Gå med mig när vägen är lätt. Ber dig herre om svalkande vatten när tungan blir torr. Ber om din glädje när livet går i dur.

Att Gud finns i sin natur är väl ingen överraskning. Tänk om vi alla förstods hans andetag i skogens sus. Hans kärlek i solens värme. Att regnet är hans livgivande kraft. Tänk om vi alla kunde förstå hans porlande hälsning i vattenbrynets vågskvalp.

Vi är omgivna av hans ständiga försök att göra oss påminda om hans storhet. Om hans ödmjuka längtan att få röra vid vårt inre med sin beröring genom vindes smekning mot vår kind.

Tänk om vi alla kunde höra hans viskning ”Jag älskar dig!” när vinden leker i trädens löv. Tänk om vi alla kunde förstå hans omsorg om natten då måne och stjärnor lyser oss igenom nattens vila som Guds vilande ögonkast på oss.

Tänk om vi alla kunde förnimma den frid han låter mjukt genomsyra vårt inre med solens uppgång som tränger undan dimman som lagt sig över marken.

Herre tack för din smekning av din andedräkt när du säger att du är oss så nära. Så nära att vår kropp värms av din värmande kram.

När jag tittar norr upp ser jag horisonten. Himmel möter jord. Guds påminnelse om att himlen är inte långt bort från någon av oss. Den är där du är.

Kanske stämmer du in i min tacksamhet om att få tillhöra denne vän till Gud. Han som låter hela sin skapelse viska till oss ”Jag älskar dig mitt barn”