Jag har funderat på det där med förlåtelse under några dagar. Samtalen har kretsat kring det. Funderingarna går upp och ner. Hit och dit.
Förlåter Gud fullt ut eller finns det olika faktorer med undantag?
Jag tänker att Gud förlåter 100% när vi ångrar oss och vill förändring. Köpslår vi med egna undantag blir det nog svårt. Tänker jag.
Men det finns en som vill förstöra denna förlåtelse. Vår motståndare i tron. Han vill så in tvivlet inom oss att det nog inte går att förlåta det vi gjort. Att Gud inte kan ge den avlösning vi ber om. Så fortplantar sig den känslan i vårt inre. Till slut har vi svårt se förlåtelse men också förlåta oss själva.
Hur än Gud då vill ge oss förlåtelse har vi svårt att ta emot den än mindre leva i den. Så lever vi ett liv i oförlåtelse medan Gud har gett förlåtelse att vara fri i.
Varför har vi så svårt att förlåta oss själva? Nästan så att det blir ett martyrskap.
Jag är så tacksam att bibeln ger ett klart budskap om att det finns förlåtelse för allt , allt utom hädelse mot Anden. Punkt. Varför krånglar vi då till det? Varför ?
Det finns något så vackert befriande i att få förlåtelse när man ber om det. Det är som att man lättar flera kilo. Som att dimman lättar. Eller som den friska luften efter ett regn en het kvalmig sommardag.
Glöm aldrig att Gud förlåter 100%. Gör det inte mer krångligt än så. Medan vi kan behöva en process göra han det fullt ut här och nu.
En psalm på detta tema ska du få. Återigen är det kanske ett äldre sätt att skriva men så bra. Varje vers slutar med ”så helt förlåter Gud”. Låt den textraden sjunka in. Vill du höra sången kan du göra det här.
1.
Från Frälsaren på korsets stam
ljus faller på min dräkt.
Då träder syndens fläckar fram,
jag blir med rövarn släkt.
Men han som var mot rövarn god,
han tvår mig snövit i sitt blod.
Så helt förlåter Gud,
så helt förlåter Gud.
2.
Min synd låg mellan mig och Gud,
så hög som bergets kam,
och hindrade mitt böneljud
att nå till Herren fram.
Då kastar Gud bakom sin rygg
all synden min, nu är jag trygg.
Så helt förlåter Gud,
så helt förlåter Gud.
3.
I havets djup min synd blev sänkt,
o evangelium!
Det är som hade Herren tänkt:
Jag vill se ut ett rum,
där synd kan stängas in så väl
att aldrig mer den når din själ.
Så helt förlåter Gud,
så helt förlåter Gud.
4.
Mitt hjärtas svåra plågoris,
som tuktade så hårt,
min synd, som jag på intet vis
själv kunde driva bort,
så fjärran är, så Skriften lär,
som öster ifrån väster är.
Så helt förlåter Gud,
så helt förlåter Gud.
5.
Som molnen flyr för solens sken
och ej en sky blir kvar
och himlen strålar klar och ren,
där nyss blott töcken var,
så plånar Gud all synden ut
och gör på alla sorger slut.
Så helt förlåter Gud,
så helt förlåter Gud.
Pedher´s blogg 