Söndagstankar – Gud har lagt ner evigheten i människans inre

Läste en intressant artikel i Expressen om att man hade hittat stoft från begynnelsen ute i universum. Observationerna, som beskrivs i Astrophysical Journal Letters, har gjorts med det avancerade ALMA-teleskopet i Chile. 13.2 miljarder ljusår bort. Man menar att det är stoft då universum  var bara 600 miljoner år gammalt. Svindlande tankar som väcker funderingar. Universum är stort. Hur kan man avgöra detta på så långt håll? Tror jag släpper den frågan. Man kan se detta på bilden men slutsatserna (?) dom släpper jag nog. 

Jag tror dock att begynnelsens bilder finns närmare oss än vi kanske tror. 

I Predikaren 3:11 står det så här: ”Allt har han gjort skönt i sin tid. Också evigheten har han lagt i människornas hjärtan. Ändå kan de inte förstå Guds verk, från begynnelsen till änden.” Stoften, dom inre bilderna, upplevelserna av begynnelsen och evigheten framåt är lagd i vårt inre. I våra hjärtan. Den kvardröjande bilden sträcker sig än längre ”bortom” detta teleskops bild. Gud själv som skapat allt detta har lagt ner en igenkännande inre bild för oss alla. 

Det perspektivet beskriver Bibeln att vi har svårt att förstå den. Dels för att vi kanske inte vill förstå. Dela kanske för att vi letar efter svaren på fel ställe. Vi springer över ”ån” när svaren finns närmare inom oss. Men när svaret inte ”faller oss i smaken” söker vi det på annat håll. 

Bibeln säger: ”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom honom, och utan honom blev ingenting till av det som är till.” ‭‭Johannesevangeliet‬ ‭1:1-3‬ ‭SFB15‬‬. Om sen det innebär att det skedde på lång eller kort tid är för mig en mindre viktig fråga. Men det kan inte ett teleskop i Chile se eller avslöja. Det behövs en helt annan lins eller teleskop att se igenom. Den linsen och det teleskopet finns nedlagd i vårt inre.