Så var det min tur. Eller skulle man mer säga att nu trillade jag dit…. Jajamän…. Jag har covid
Tänk att man klarade sig ända tills nu. Två år. Men att ha tre doser vaccin gör i alla fall mig trygg. Har ju aldrig fått löftet att inte bli smittad men med ett bättre skydd.
Minns min första känning av detta elände då jag knappt fick luft. Men klarade mig bra då. Att få det nu känns mindre oroligt.
Finns väl bara en fördel med detta….. nu dröjer det minst typ 6 månader innan man kan få det igen.
Vi som aldrig tidigare varit med om en pandemi är förundrade tänker jag hur detta kunde vara möjligt. Genom historien har vår värld varit med om det. Egentligen skulle ingen blivit överrumplad på något sätt. Bara vara förberedd. Ändå så togs vi på sängen. Intressant. Och så kanske vi alla tänker. Inte jag. Jag kan inte bli drabbad. För nu är det ju också typ över.
Till det en känsla av att det bara är en tidsfråga tills det händer men ändå inte tro på det.
Är det så att vi människor har en känsla av att alla andra kan drabbas men inte vi själva ? Att vi är näst intill odödliga. Andra men inte jag?
Vi behöver nog få en mer balanserad syn på oss själva. Så tänker jag. Vi är inte i någon frizon direkt.
Så …… nu var det min tur. Bara att gilla läget. Känns som att falla på målsnöret men men. Man är ju inte unik att blivit drabbad. Men en erfarenhet… rikare (?) ja kanske så är det ….
Pedher´s blogg 