Det finns en underbar känsla som infinner sig när veden är inne

IMG_0130.JPG

En sak jag både kommer sakna och inte sakna från tiden med huset är veden.

Veden har så många glädjeämnen. Den värmer flera gånger. Den ger en underbar och mycket skönare värme än ett elelement. Att tända en brasa i en öppen spis är ju bara så helt fantastiskt underbart.

Det negativa med veden är att den måste huggas. Nu löste jag det ganska smidigt sista åren med att köpa färdighuggen ved. Om man betänker all den tid man lägger ner till att hugga så är det inte så mycket dyrare än att köpa stockar. Att hålla med motorsåg och klyv kostar också en del.

Nu är ju vedarbetet inte bara tungt jobb. Jag kände att det gav mig andrum i allt tankearbete. Man stod där och bara gjorde en sak.

Men vedarbetet var aldrig fullbordat förrän veden var inne. Jag minns att jag kunde inte känna mig färdig förrän veden var inne i sina bingar inför vintern. När det var gjort kunde jag slappna av. Det finns en underbar känsla som infinner sig när veden är inne. En känsla som inte riktigt går att beskriva. Det kan bara den fatta som varit med om det.

För ganska länge sedan skrev jag om ”att fullborda”. När man har fullbordat något, slutfört det, och det liksom läggs till handlingarna så infinner sig en liknande känsla. Ett välbefinnande som är mer än något annat.

Puh tänker lite tvärtom men har samma känsla fast innan man gör något: ”Fastän det är förfärligt gott att äta honung, så finns det ett ögonblick alldeles innan man börjar äta den, som nästan är ännu bättre”.

Så på ett sätt kommer jag att sakna veden. Därför att det finns en underbar känsla som infinner sig när veden är inne.