Välfärd

Välfärd – något som debatteras väldigt mycket i valtider. ”Vi måste bevara får svenska välfärd” är budskapet.

Vår välfärd är ju något vackert. Vi har en god standard i vårt land. Vi har en av världens bästa sjukvård. En medelinkomst som är hög. Många lever gott i vårt land. Samtidigt finns det en grupp som växer. En grupp där det liknar mer fattigdom än rikedom.

Just nu finns jag i ett land som inte präglas av välfärd. Det finns en liten grupp i jämförelse med den totala befolkningen som lever gott med god inkomst. Men dom allra flesta är fattiga. Man har inte el. Man har inte rinnande vatten inne. Alla barn går inte i skola.

Ändå ser jag så många glada människor. Det verkar inte påverka dom på ett sätt att dom ”inte har någonting”.

Det gör att jag fundera på vad välfärd egentligen är. Visst. Den förknippas mycket med pengar och saker. Men kanske äkta välfärd har med andra parametrar att göra.

Kanske handlar det mer om hur vi uppskattar det liv vi har. Tacksam för det vi har. Inte gapar efter mer. Inga måsten. Utan lever i det liv vi har och är nöjd med det.

Det måste vara en sann välfärd.

När man har förmånen att möta människor i ett fattigt land som Tanzania inser man hur bra vi har det i vårt land Sverige. I jämförelse finns det inget att klaga på. Minns när jag hade njurstensanfall . Fick vänta på ambulans i ca 1,5 timme. Visst, det var kämpigt. Men när sjukvården insåg att nu klarade inte Pedher det så mycket längre kom ambulansen på 3 minuter. Varför inte förrän då? Jo för att det var andra som behövde hjälp före mig med ännu större besvär. I Tanzania får man vara glad om den överhuvudtaget kommer. Och om den kommer har man oftast inte råd att betala den sjukvård man behöver. Så i mitt fall förstår jag varför det dröjde.

Så jag är så tacksam över vårt land.

Men mitt i den välfärd vi har mår man inte bra. Kanske för att man dels förknippar välfärd med ekonomi. Vi behöver se den verkliga välfärden. Se det vi har och göra något av det.

Kolla gärna min resedagbok.