Det finns sådant som sammanlänkar oss människor med varandra. Det skapar en djupare gemenskap.
Det finns ju dom som vet att jag gärna ser en solnedgång. Jag har en kompis som också gärna här det. Han heter Urban. Han kom på besök i går. Vi hade en heldag tillsammans. Fika, lunch, promenader , mycket att samtala om, grillkväll och så pricken över iet – solnedgång. Vi är troligen lika nördiga på solnedgångar om vi ska vara ärliga.
Men bakom det finns det något som sammanför – samtalet om livet.
Jag har haft förmånen att resa till några länder. Likaså besök ganska många platser i vårt land. Ofta har den gemensamma nämnaren varit kyrka och tron på Gud. Det intressanta har varit att , trots att vi aldrig mötts tidigare, har jag känt en samhörighet med dom jag mött. Det har gjort att det känns som att man känt varandra hur länge som helst. Trots svårighet med språket så hittar man en vänskap i alla fall.
När man hittar det som sammanlänkar oss med andra händer det något med ett sådant möte. Det kan vara ett intresse. Det kan vara en tro. Det kan vara att man har samma utbildning eller samma jobb fast på annan ort. Helt plötsligt så märker man att man hittat en vän fast man inte känt varandra förut.
Det är jag fascinerad över. Hur det öppnat dörrar mellan människor. Hur det förenar på ett speciellt sätt.
När något sammanlänkar oss människor skapas det band mellan oss. Band som, inte så ovanligt, aldrig går sönder. Man har funnit en vän för livet.
Pedher´s blogg 