Jag mötte det uttrycket för någon dag sedan. Det ligger verkligen något i det.
När man inser att man har något att förlora har man kommit ganska långt
Vi tar så mycket för givet. Som att vi redan har det innan vi fått det. Och när vi väl har det så tror vi att vi har det i alla evighet. Att vi aldrig kommer att förlora det för det helt enkelt är omöjligt att mista det.
Så kan det vara i relationer. Man kanske tar den för givet. Man tror att man redan har det. När man vaknar över att man inser att man kan förlora en relation och att den är värld så mycket – då har man kommit långt.
Man saknar inte kon förrän båset är tomt.
Ett uttryck som kan kanske låta lite slarvigt. Man skulle kunna förklara det så här: ”Man förstår inte vad man har innan man förlorar det. Man förstår någots värde när det är borta.”
Så är det verkligen. Det kan helt enkelt vara försent. Man inser dess värde för sent. Man har inte gett det den plats det borde ha haft. Man har inte gett möjligheten. Så ångrar man sig.
Jag tänker att vi verkligen behöver fundera på vad vi just nu missar för att vi inte inser dess värde. Det som står oss nära men som vi ser förbi liksom. Vad missar du? Vad missar jag?
För inser vi att vi har något att förlora gör vi vad vi kan för att behålla det. Att gripa tag i det. Gör vad vi kan för att behålla det.
Obarmhärtigt inser jag av egen erfarenhet att det kan vara försent. Gör inte du samma misstag.
Så vad håller du på att förlora som du nu tar för givet?
Ps Till dig som följer min blogg via Facebook. Förr kunde man länka direkt till Facebook från bloggen. Det hindrar FB numera. Så därför får jag länka manuellt när jag får tid. Men du kan följa min blogg via www.pedherskoog.com om du vill. Så missar du inte mina uppdateringar även om inte fb visat det. Skriver typ varje dag 😊🙈. Lägger upp dom kl 6. Håll till godo om du vill. Ds
Pedher´s blogg 