”Men när Paulus talade om rättfärdighet och självbehärskning och den kommande domen, blev Felix förskräckt och sade: ”Gå din väg för den här gången. När jag får tid ska jag kalla på dig.””
Apostlagärningarna 24:25 SFB15
Gå din väg för den här gången. När jag får tid skall jag kalla på dig igen.
Felix var nyfiken på vem Gud var. Han visste mycket om ”den vägen”. Han lät Paulus berätta. När samtalet blir lite för närgången backar Felix ur samtalet. När han hade tid en annan gång så skulle dom fortsätta samtalet. Felix hoppades på att Paulus skulle erbjuda honom pengar. Troligen för att släppas fri. Så därför kallade han ofta på Paulus. Under två år höll detta på.
Jag är väl medveten om att frågan gäller i högsta grad mig själv. Lika viktig för oss alla.
Jag är rädd för att vi allt för ofta inte har tid för Gud.
Livet leker. Vi har så mycket annat. Så händer det något speciellt som rör om livet och då ploppar Gud upp som ett alternativ. Andra tillfällen vi har tid med Gud är när vi gifter oss i kyrkan, barndop/barnvälsignelse.
Kanske vi ställer för höga krav på vår relation med Gud. Vi måste läsa massa bibelverser. Be mängder. Gå i kyrkan minst två gånger/vecka eller vad det nu kan vara.
Det som är viktigast är att leva med honom. Alltså att Gud och vi har en naturligt kontakt varje dag genom livet. Vi lever helt enkelt med honom. Avslappnat naturligt och ärligt. Då kommer så mycket av sig självt.
Men visst är det bra att ställa oss själva frågan ibland: ”När har vi tid med Gud?” I relation till mycket annat vi har tid för så kan den frågan vara klart relevant.