När hoppet får sig en törn får man samla kraft för att gå vidare.
När man hoppats på något som man trott vara möjligt så kan luften gå ur en stund. För att sen samla ihop sig och hitta något gott ur allt och tro på en annan väg
När man satt sitt hopp till någon som man sen inser kanske inte riktigt når dit eller inte alls är läget lite mer komplicerat. För när man sätter sitt hopp till en människa som tex sviker blir det mer kännbart på djupet på något förunderligt sätt.
Hoppet kan bära långt. Hoppet kan driva på. Hoppet kan skapa förutsättningar.
Tappar man hoppet blir det därför svårt.
Det är då man behöver backa tillbaka ett tag. Samla nytt mod. Ny kraft.
Hur märkligt den än syns vara så kommer hoppet att väckas igen. Kanske åt ett annat håll. Kanske på ett annat sätt. Möjligen också med andra förtecken.
Det tråkiga är när människor slår ner hoppet på varandra. Det kan bli så stora konsekvenser av det. Men res dig fort. Låt ingen få vinna över dig i detta. Byt fokus.
Hur hopplöst än läget är så kommer hoppet att återvända.
Vi människor har en inneboende kraft till att tro på möjligheter. Du har det. Jag har det. Så låt dig inte nedslås när hoppet får en törn. Hoppet kommer att återvända. Var så säker. Förr eller senare. Troligen fortare än du just nu tror. För hoppet är det sista som lämnar oss människor.
När hoppet får sig en törn så är det inte ute med oss. Hur än det känns just då.
Eller som någon sa i en bibelvers….
När hoppet var ute hoppades man ändå!! Det är en god väg.
Pedher´s blogg 