”Det ska bli spännande och se vad Gud kan göra i detta”

Kan en bilkö ha något gott med sig?

Det första man antagligen tänker på är att: Nej, en bilkö har aldrig något gott med sig.

Och visst, miljön är förlorare. Det går åt mycket tid för att ta sig fram i en kö. Det kan bli kökrockar. Och viss stress kan uppstå.

Med det sagt så tänker jag att en bilkö kan visst ha något gott med sig.

Det är i bilkön du kan gå ner i varv. Bonusminuter att gå ner i varv. Reflektion. Kanske tom få lite extra tid för samtalet med Gud. En stund av att få vara med Gud en stund och låta honom tala till oss.

Men kanske är det just i den miljön så svårt att hitta det lugnet i den miljön. Man stressar lätt upp sig. Skulle ljuga om jag inte medger att så har jag hanterat bilkökörandet. Så lätt att bli irriterad på alla andra som beter sig dumt i våra ögon.

Men kanske det är möjligt att vi kan bestämma oss för att slappna av. Stressa ner. För vi kan ändå inte skynda på mer än vad omständigheterna ger i tempo. Bestämmer vi oss för att acceptera läget kan bilkön ge oss en bra stund. En stund av återhämtning. Bearbetning av dagens händelser. Och där, i lugnet då man smyger fram, inleda samtalet med Gud. Låta hans svar och beröring vara huvudmålet just då. Med rätt fikus blir inte bilkön ett irritationsmoment. Utan en möjlig välsignad stund. Handlar nog mest om att vi bestämmer oss för det.

Det ska bli spännande och se vad Gud kan göra i detta

Den gamla damen, snart 100år, hade fått ett tungt besked i släkten. Det såg minst sagt hopplöst ut. Den utgång som var mest trolig var inte rolig. Då säger den gamla damen ”Det ska bli spännande och se vad Gud kan göra i detta”

Berättelsen är hämtad från gårdagens predikan jag lyssnade till via webben. Erik Andersson i Filadelfia Stockholm predikade. Han utgick ifrån Hebr 11. Temat skulle man kunna sammanfatta med ”Att ha tro för något”. Eller som Erik uttryckte det ”En tro som hjälper dig att se det som kan bli”. Så bra. Du hittar det på http://www.filadelfia.nu/?m=151

Den är klart värd att lyssnas på. En påminnelse att få och ha tro för något som kan bli. Nuet och det som ligger bakom i all ära men att få tro för framtiden är stort. Det är så mycket som kan göra oss nedslagna. ”Det går nog inte”-känslan är lätt att hamna i.

Tänk att den gamla damen kunde fälla den tanken i en situation som såg så hopplös ut. Det är ingenting man tar sig direkt. Man söker den och får den given.

Jag tror att detta vill påminna oss om att söka vägen i situationer som ser hopplösa ut via Gud. Där vår tro på förändring brister kan vi få tro för det. Att bli smittad av ”möjlighet” i en omvärld som styr tanken åt missmod.

Att tro på Gud innebär att vi litar på att han en dag ska infria vårt hopp och rädda oss för evigt. Vår tro gör oss övertygade om en verklighet som vi ännu inte kan se. Hebreerbrevet‬ ‭11:1‬ ‭BSV‬‬

Tron handlar om det. Att tro på något som man för ögat inte kan se. Om något som kommer framöver som vi måste sätta tillit till att det verkligen kommer.

Så, ta några minuter och lyssna till Erik. Det är välinvesterad tid.