Varför är det lättare att ge med hjärtat än med förståndet?
Ta tex tsunamin. Då var det många svenskar som berördes och givmildheten såg inga gränser. Flyktingkatastrofen nu ger folk massor. Det bröt troligen loss när bilden på Alan kablades ut. Exemplen kan bli många.
Samtidigt ser vi en misär på många platser. Burundi har sin katastrof just nu med människor på flykt. Somalia är ett exempel till.
Varför har inte givande satt fart mycket tidigare när det gäller kriget i Syrien? Just därför att vi ger mer med hjärtat än förståndet.
Nu menar jag inte att det är fel att ge med hjärtat. Men det är många många många många många människor vi behöver hjälpa utöver där vi idag hjälper. Jag blev påmind ännu en gång om det i kyrkan i söndags. Vi behöver ge med förståndet också. Fördela resurserna så att så många som möjligt får del av det.
Det känns så märkligt att vi är så beroende av trender och vad som är ”poppis” att ge till.
Man får tycka vad man vill om SD. Men bara för att dom lagt beslag på budskapet att hjälpa på plats får det inte hindra oss att tänka med förståndet.
Genom alla tider har kyrkor satsat på mission på plats i olika länder. Här behöver vi satsa ännu mer. Hjälpa på plats är troligtvis det bästa vi kan göra. Men i Kobe(tror staden hette så) i Syrien är det inte möjligt. Den staden är totalt sönderbombad. Då måste man hjälpa folket på vandring och när dom kommer till olika länder i Europa. Hur det än ligger till måste det väcka oss att hjälpa på dessa tre fronter. Ingen mer skall behöva dö som Alan. Men ingen mer ska behöva dö redan i sitt hemland pga konflikt och människor som vill kriga till sig makten.
Ska vi lyckas med att hjälpa vår omvärld måste vi mer ge efter förståndet. Ska vi rädda vår natur måste vi göra förändringar efter förståndet och inte våra egon och känslor. Ett målmedvetet givande som ska förändra och förbättra hållbart och över tid.
Pedher´s blogg 