För några år sedan hade jag förmånen att arbeta på re:form i Örebro. Det var några spännande år som gick mellan hopp , förtvivlan och hopp. Det var tufft att få verksamheten på fötter. Vi kämpade på och förutsättningarna ändrades flera gånger pga beslut i kommun och stat.
Vid ett tillfälle var jag nog ganska nära att ge upp. Då hade Micael, min goa kollega, och jag ett samtal. Hans pastor Per-Åke hade predikat om att fullborda. Att börja är väl inte så svårt. Värre är det att fullborda det man börjat på. Till och med att börja inte något som du inte ämnar fullborda.
Det samtalet gjorde att jag (tror att Micke tänkte så också) med stor respekt, bestämde mig för att fullborda det.
Jag minns det som igår. Det var en speciell stund. Ett ögonblick av nåd. Jag vill påstå att den stunden var en del i vändpunkten i den verksamheten. Idag är re:form en fantastisk möjlighet att hitta tillbaka i livet och fullborda sitt lopp.
Jag undrar om det inte är för lätt att ge upp ibland. Att man inte orkar anta utmaningen, kavla upp ärmarna och suga i. Det är enklare att backa. Kostar mindre. Och resultatet uteblir.
När den församlingen jag tillhör köpte den lokal vi nu har kom det ur en vision vi trodde oss fått. Inte var det enkelt. Många stunder av undran hur det skulle gå. Vi ville skapa ett hus där många olika föreningar kunde ha sin verksamhet. Samtidigt kunde man mötas på olika sätt. Så kom den stunden då visionen kändes som den bleknat. Då ställde vi oss frågan om den var död eller levde. Efter samtal och funderingar så insåg vi att den fortfarande lever. Idag ser vi att vi är där vi såg att vi skulle vara. Det har snart gått tio år. Att fullborda visionen var ända vägen. Tänk om vi hade gett upp?
Jag tror vi behöver bestämma oss för att fullborda det vi startat. Jag tror att det kommer att betyda så mycket. Beslutet ligger i våra egna händer. Ingen annan kan ta det beslutet åt oss. Bestämmer vi oss för att fullborda det kommer kraften till att göra det.
Pedher´s blogg 