Så är jag smålänning sen igår. Så jag firade med en räksmörgås från vårt café. Farbror Eriks Café på erikshjälpen i Jönköping. Den var riktigt god. Kan rekommenderas varmt.
Kanske är det inte så mycket att fira eller så är det just det det är. Det kan man kanske tvista om. Men visst ska man ta alla tillfällen att som ges att fira lite extra. En gång på ett jobb jag hade firade vi dagen då jag tog mina första steg. Det var på högersöndagen. Den dag då vi fick högertrafik i Sverige. 3 september 1967. Så nästa år firar jag att jag gått runt på mina ben i 50 år. Inte illa va?
Numera har jag en lägenhet i Jönköping och är fr.o.m. 1/3 skriven i Jönköpings län. Så det bör väl innebära att jag numera kan kalla mig smålänning.
Men när är man det på riktigt? När man är född i Småland? Eller bott där tillräckligt länge? Eller blir en sådan som jag aldrig riktig smålänning? En del menar att det tar tre generationer innan man blir det på riktigt. I så fall är det ju helkört för mig.
Det är ju 20:e flytten för mig. Jag har bott i Dalarna, Västergötland, Närke, Södermanland, Östergötland och nu Småland. Ingen kan nog säga att jag har en typisk dialekt från något av alla dessa områden. Men det bryter säkert igenom lite av varje i den dialekt som blivit min.
Om man nu farit runt så mycket kanske man aldrig får titulera sig att vara smålänning, eller?
Jag måste ändå säga att trots all möda det är att flytta runt har gett mig mycket också. Många vänner över landet. Fått uppleva dom olika vackra landskapen.
Skall man sen lägga till alla dom landskapen jag besökt så har jag nog varit i alla någon gång i livet.
Vi har ett vackert land att vara så tacksamma för. Att nu kunna få blicka ut genom fönstret och se Vättern, att bara några steg bort kunna få sätta sig vid sjökanten kommer bli en stor förmån.
Har du vägarna förbi i sommar så möter jag dig gärna där på stranden för att njuta av Vätterns kluckande ljud.
Pedher´s blogg 