Kategori: Frikyrkoförsamlingar läggs ner

Lyssnade på nyheterna. Sen 2010 har det lagts ner över 260 frikyrkoförsamlingar. Flest i norra Sverige.

Visst, det finns förklarliga skäl där det inte finns några medlemmar kvar.

Men det är något galet som är fel när mindre orter nära större orter lägger ner. Allt för ofta beror det på att den större församlingen inte bryr sig om eller bara tänker på sitt område. Det beror också ofta på att den lilla församlingen inte våga ta kontakt med den större församlingen i rädsla för att bara bli nedlagd.

Ett uttryck jag mött genom åren har varit ”Vi klarar oss bäst själva”. Uppenbarligen gör man inte det. Ett annat som är allt för vanligt ”dom får ansluta sig till oss” och med menar man att någon samgåendeprocess inte är möjlig. För man är inte beredd att möta den behövande församlingen på något annat sätt.

För många år sedan blev jag kallad till ett samtal omkring den lilla församlingen. Den grupp som skulle ta sig an denna fråga var samtliga från större församlingar. Inga representanter fanns med i gruppen. Det visade på hur man redan då tänkte galet.

Nu vet jag att det startas många nya församlingar. Men dom är lätt räknade som startas i mindre sammanhang.

Jag tror att om dom små församlingarna i dom mindre orterna ska ha någon chans måste dom större församlingarna komma till hjälp. Ska evangeliet finns på flera ställen än dom större tätorterna måste vi börja tänka om. Den lilla församlingen måste visa på sitt behov och vilja ha stöd och hjälp. Den större församlingen måste se det större perspektivet. Att vilja möta med en öppen famn. Att inte se vandra som ett hot eller en börda. Under mer än tio år kämpade jag med dessa frågor och även efter att jag avslutade min tjänst som pastor. Det smärtar att vi haft så svårt att se alla orter i våra kommuner som det gemensamma ansvaret. Att vi har svårt att hitta rätt kommunikation mellan dom som sitter i ledningarna i församlingarna.

Den lilla församlingen har ofta svårt med den juridiska församlingen och att få samtliga tjänstegåvor att vara i bruk. Men skulle dom få det stödet från den större enheten skulle dom kunna fortsätta arbetet som tex ”utpostkyrka”.

Tillsammans kan vi vända denna trend men jag är rädd för att varje församling har nog med sitt eget att dom inte har kraft att räcka ut handen till grannförsamlingen. Inte så konstigt att det då läggs ner församling efter församling.

Men det går att ändra på det – med lite ödmjukhet från alla ledare i församlingarna kan vi börja se och förändra och rädda!!