Månad: februari 2023

Publicerat den

Sök Herren medan han låter sig finnas

”Sök Herren medan han låter sig finnas, åkalla honom medan han är nära.”
‭‭Jesaja‬ ‭55‬:‭6‬ ‭SFB15‬‬

Detta är en text som jag funderat på ibland. Kan det vara så att Gud inte låter sig finnas? Njae, det finns andra texter som snarare säger tvärtom. Att han gör så att han blir funnen. Hela Guds tanke var ju att sända sin son för att vi människor skulle upptäcka honom.

När jag läser i kärnbibeln får jag en nyans som jag tror mer stämmer med intentionen i texten.

”Sök upp (träd fram, närma er; fråga efter) Herren (Jahve) medan han låter sig finnas (det går att nå honom), åkalla (ropa efter) honom medan han är nära.”
‭‭Jesaja‬ ‭55‬:‭6‬ ‭SKB‬‬

”Medan det går att nå honom”

För det kan komma en tid då vi inte kan nå honom av någon anledning. Rent krasst därför att vårt liv har ändats. Eller vi är i ett tillstånd att vi inte klarar det. Eller kanske helt enkelt därför att vi inte vill.

För Gud närmar sig den som närmar sig honom. Så fort vi vänder oss åt Guds håll vänder han sig åt vårt håll. När du tar första steget till honom tar han sitt åt ditt håll.

Så jag tänker att vi behöver uppmuntra varandra till att söka oss till Gud medan det finns möjlighet. För det är den viktigaste saken i våra liv.

Guds största längtan är att han skall bli funnen av oss. Han är inte bra på att gömma sig för oss. För han vill så gärna bli upptäckt av oss.

Så sök efter Herren, han vill att du ska finna honom. Likaså vill han nå fram till dig. Så det har stora förutsättningar att ni lyckas mötas på riktigt.

Idag ber vi för riksdagsman Dan Hovskär (KD)

Publicerat den

Läs med mig – Jona Bok Kapitel 3

Herrens ord kom för  a n d r a  gången … Gud kallar Jona en gång till. Till samma stad med samma uppdrag. Förtroendet var uppenbarligen inte förbrukat. Förlåtelsen och upprättelsen var 100. Texten ger ett tillägg: predika det budskap jag ger dig. Jag tänker att Gud verkar vara mer barmhärtig än vi människor verkar vara i förlåtelse och upprättelse. När återinsätts man i tjänst? Vem gör det? Jag tänker att det är svårt att göra det som enskild. Men då behövs det finnas människor som är beredda att återinsätta. I vår tid brister det här. 

Uppdraget var stort … staden var bred som tre dagsresor gående genom staden. Stor stad för att allvarsamt budskap. 

Fastnade inte i det stora … han såg inte det stora som möjligt. Han antog utmaning och tog det steg för steg. En dagsresa in började han predika.

Om fyrtio dagar … Då skulle staden bli ödelagd om man inte omvände sig. 

Gensvaret … Inte alla predikningar som får så stort genomslag som den predikan som Jona höll. Folket lyssnade. Omvände sig. Man fastade. Man synligt visade på sin ånger. Kungen fattar krisen. Både människor och djur skulle omvända sig. 

Vem vet …Kungen var inte säker på resultat. Men han hade inget val. ”Vem vet , kanske vänder Gud sig från sin vrede då”. Och är det inte med den intentionen vi omvänder oss? Att Gud ska ändra sig .

När Gud såg … Och det hände. När Gud såg omvändelsen ångrade sig Gud och tänker om. Vilket löfte för oss också. Det finns en Gud som kan ångra sig. Ändra sig. När du omvänder dig så ser Gud det. Det är en stor, barmhärtig Gud vi har att göra med. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Publicerat den

Jorden skall bli full av kunskapen av Guds härlighet

Jag läser just nu i en av dom små profeterna i gamla testamentet. I Habackuk. En bok man kanske inte läser i varje dag precis.

Där finns en vers som fastnade lite extra hos mig.

Jorden skall bli full av kunskapen av Guds härlighet Hab 2:14

Jag älskar att se en vers från flera synvinklar. Här kommer fler.

”Jorden ska fyllas av kunskap om Herrens härlighet, så som vattnet täcker havets djup.” Habackuk‬ ‭2‬:‭14‬ ‭SFB15‬‬

”För jorden ska uppfyllas av kunskapen (insikten, förståelsen) om Herrens (Jahves) härlighet (överflödande prakt; närvaro) [Hab 3:3-4], liksom vattnen övertäcker havet (döljer havets djup).

Idag tänker vi att vår värld är rätt sekulariserad. Många länder, eller dom som bor där så klart, har inte mycket kunskap om Gud. Vårt eget land är nog rätt högt upp på den listan.

När jag läser denna vers från profeten Habackuk blir jag hoppfull. Såsom vattnet räcker havets djup ska vår jord bli full av kunskap om Gud. Alltså inte några små pölar av kunskap. Det ska täcka jorden likt vattnet täcker havets botten. Så stor ska insikten vara om Gud. Så stor ska förståelsen vara. Rätt häftigt, eller hur ?!

Man ska förstå Guds storhet, hans prakt. Man kommer förstå hans närvaro. Vilket måste innebära att de kan känna och uppleva hans närvaro.

Texten relaterar till Jes 11:9. Den texten förutser det kommande fredsriket. En spännande tanke och framtidsbild. Och jag är inte den att ifrågasätta den kopplingen. Den är med all rätt just så. Fredsriket är en del av den sista tiden där Guds rike får blomma ut i sin fulla prakt.

Men jag tycker det är en spännande vers. Att hela jorden ska få del av Guds härlighet.

I den tid vi lever i skulle detta behövas redan nu. Också kanske kan det ske så. Gud har en förmåga att visa sig för vem som helst. Höll på säga till och med hur som helst. Något av att skulle vi vara tysta så ska stenarna ropa som det står i Luk 19:40.

Kanske kan han börja med några kvarter där hans närhet är ett skriande behov. Tänk om våra ”problemområden” fick uppleva detta. Det vore så häftigt stort.

Så mer Jesus till folket.

Idag ber vi för riksdagsman Johanna Hornberger (M)

Publicerat den

Läs med mig – Jona Bok Kapitel 2

Men Herren sände … Det kan gå fel för oss. Vi kan ha, likt Jona, vänt ryggen till Gud, flytt. Men här visar Gud en av sina fantastiska sidor. Han räddar läget. Sänder hjälp. Inte bitterhet där. Inte ”sköt dig själv då”. Utan omsorgen finns där fast det inte blir som det var tänkt.  

Stor fisk … Intressant lösning. Men blir också en bild. Tre dagar är Jona i fiskens buk. Jesus var död och efter tredje dagen uppstod han. Jona ropar inifrån fiskens buk. Gud hör hans röst. Vi kan vara i djupet nere men Gud hör din röst i alla fall. Orsaken kan vara helt din – men Gud hör ändå. 

Du förde mig levande upp … Vilket vittnesbörd. Gud såg hans ånger. Jona tror att det är kört. Att han var bortdriven från Guds ansikte. Men inte. Nu inser Jona att han återigen skall få bli sedd av Gud. 

Vad jag har lovat vill jag infria .. kan man ana att Jona först sa ja till Gud men sen inte gick? Möter detta i nya testamentet också. Om sönerna som skulle hjälpa sin far. Den ene lovar men går inte. Den andre lovar inte att gå men ångrar sig och går ändå. Jona hjälper oss att inse att det kan gå så hur vi än egentligen inte vill det. Det finns en väg tillbaka till kallelsen i ditt liv. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Publicerat den

Var rädd om din livsvandring. Du kan inte göra om den.

Jag satt och tittade tillbaka på lite bloggar jag skrivit. Och mina ögon hamnade på en blogg jag skrev 22 maj 2018. Lite intressant eftersom den handlar om när jag hade förmånen att vara officiant för Märta Leffler som hade gått ur tiden. Du som följer mig vet att jag skrev att jag var på begravning i veckan. Och det var hennes måg som nu hade fått avsluta sitt liv.

Slutorden i den texten var följande ord:

Var rädd om din livsvandring. Du kan inte göra om den.

Vår livsvandring tar ju förr eller senare slut. När den tar slut tänker jag att det är försent att börja fundera på om det gick bra eller dåligt. Om jag ångrade något. Kanske lite märkligt att fundera på det viset men det ligger något i det.

Det är medan vi går vi kan förändra riktningen.

Faktum är att medan vi vandrar våra liv kan vi gör något åt vandringen. Sen är det försent. Det är här och nu vi kan ta ut en ny riktning om det visar sig att vi är på fel väg.

Vår livsvandring är den viktigste vandring vi gör. Allt för ofta tar vi den inte på allvar. Det är som att vi gamblar med livet. ”Det löser sig nog” – vad då ”nog”? Det är medan vi går som vi avgöra destinationen.

När jag skrev om Märtas begravning skrev jag följande:

Så denna dag reflekterar jag över hur har det gått så här långt? Vad vill jag framöver? Saker och ting ångrar jag. Annat är jag stolt över. Ett är säkert att resten av resan vill jag vara rädd om. För när jag förs den sista sträckan vill jag kunna ha gjort livssträckan på bästa sätt. Jag tror nog du känner likadant du med.

Fundera över några ord jag skrev: ”För när jag förs den sista sträckan vill jag kunna ha gjort livssträckan på bästa sätt.” Vi äger vår vandring själva. Vi gör våra egna val. Vad ångrar du så här långt? Vad vill du göra bättre? Vad vill du göra mer av som du tyckte var rätt bra?

Så blir livet här och nu mer viktigt för oss. Inget at slarva över liksom. Vår stund på jorden är för kort för att slarvas bort. När jag var rätt ung sjöng jag en sång som ploppade upp i minnet igen . Tänker att jag avslutar med den. Den heter ”Min stund på Jorden:”

Min stund på jorden, vill jag ge dig, Herre, för segern som du vann, på Golgata. På grund av den, är all min synd förlåten, Av det liv du gav mig, lever jag idag.

Ref: Jag böjer mig till jorden, för dig, Herre, Din blick så fylld av kärlek, smälter mig. O, Jesus, jag vill vara i din närhet, Så att jag alltid, ja lltid, tjänar dig.

Min väg blir inte alltid lätt att vandra, den kamp jag har att kämpa, kan bli hård.  Men när det blir för svårt, då finns Du hos mig,  Och du tar mig ömt och varligt, i din vård.

Ref: Jag böjer mig till jorden, för dig, Herre, Din blick så fylld av kärlek, smälter mig. O, Jesus, jag vill vara i din närhet, Så att jag alltid, ja alltid, tjänar dig. 

Vill du höra den? Då kan du lyssna här

Idag ber vi för riksdagsman Paula Holmqvist (S)

Publicerat den

Läs med mig – Jona Bok Kapitel 1

Herrens ord kom till Jona … Visst är det fantastiskt att Gud talar till oss. Jona får ett tydligt mandat och uppdrag. Har du fått det någon gång? Uppdraget Jona får var väl inte det enklaste. Att gå till en stad vars ondska var känd – ända upp till himmelens Gud. Att då våga gå…… 

Jona flydde … Han inte bara stannar hemma och gömmer sig. Han försöker fly långt bort. Jona glömde Psalm 139:7-10 ” om jag så gör gör mig en boning ytterst i havet…”. Han ville ta sig till Tarsis ”bort från Herrens ansikte”. Gud, vars ögon överfar hela jorden, Jona tänker inte rationellt. Kanske är det så när vi vill komma undan vår kallelse. Har du en kallelse du håller dig borta ifrån?

Jona sover likt Jesus i båten … men det är en klar skillnad på honom och Jesus. Tänk att Jona kan sova mitt i att han flyr från Gud. 

Kastade lott … ett intressant sätt att försöka ta reda på vems fel det var att denna storm kommit. Men det verkar fungera här. Lotten visar på Jan som flyr från Gud. 

Vad är det du har gjort … Det verkar som att båtsfolket inte trodde på Jonas Gud. Ändå inser dom djupet i detta som händer. ”Vad är det du har gjort mot din Gud så att han blir så vred på dig” – tycks dom säga till honom. Vad har du gjort mot Gud – är det en fråga man våga skriva om? Kanske är det ändå en relevant fråga ibland när livet inte går som det ska…

Att inse … Jona insåg att det för hans skulle stormen hade kommit.  Ibland behöver man erkänna det både för sig själv och andra. 

Man vände sig till Gud … nu verkar man tro på den Gud som Jona trodde på. 

Man slänger Jona över bord … då lägger sig vinden. Och här skulle berättelsen kunna vara över. Jona dör och Gud sänder någon annan. Men Jona bok är inte över. Denna märkliga bok har ett kapitel till …

Männen greps av stor fruktan … och man offrar slaktoffer till Herren. Man kanske ändå inte var så långt borta från Herren Gud. Avgörande händelser kan göra att man vänder åter till Gud. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Publicerat den

Leva i en parallell värld

Att vara med sina barnbarn är ju fantastiskt. Men det innebär att ibland verkar det som att man lever i en parallell värld. Eller världar. För man vet egentligen inte från stund till stund vem man är. Eller vem sitt barnbarn är.

I normala fall heter min sonson Folke. Men det är inte alls säkert att han finns liksom. För när jag ropade på honom så svarade han inte för då var han Findus. Så jag undrade vem jag var då. Om jag var Pettson eller Gustavsson. Då kom svaret …. ”Du är ju farfar”. Okej. Ja ja. Får vara glad att jag ändå är en och samma person.

Rätt trygg i det så visade det sig att så var inte fallet. Hur fel kunde jag ha? För helt plötsligt var jag Efraim. För då var helt plötsligt min sonson Pippi. Och bilen blev en båt. Alltså det går fort mellan dom olika världarna må jag säga. Det är ju inte alltid man får förmånen att vara kaptenen på en stor skuta.

Ibland tänker jag att vi som är troende lever i en parallell värld. Inte för att det är en låtsasvärld vi lever i utan i två världar samtidigt. Guds rike, himmelens värld finns redan nu men ännu inte. Och samtidigt lever vi i denna värld. Det är som att vi har två medborgarskap. Ett medborgarskap här på jorden. Och ett i himmelen. På ett sätt är vi redan där men ännu inte.

För mig betyder det mycket. För det är där jag har min tros fäste.

Du kanske har läst om att jag var på begravning för någon dag sedan. Om kluvenheten i detta med död. Och i detta ligger just denna parallella värld.

Vi ser inte livet som något begränsat till här och nu. Som är typ 80-90 år på jorden och sen inget mer. Vi ser denna tid på jorden som en del av det eviga livet. Där tiden på jorden är bara en kort tid för att sen fortsätta i Gud rike. På ett sätt lever vi redan där men ännu inte. En paradox som kan vara svår att greppa. Ytterst blir det då inte ett avsked som jag utryckte det utan ett ”på återseende”.

För mitt barnbarn kan dess parallellvärldar vara verklighet medan vi lever med i detta rollspel. Parallellvärlden Gud Rike är dock en verklighet som jag ser fram emot.

Min sonson påminner mig om att ibland kan fantasin föra oss inte i en sagovärld som är spännande. Och man lämnar här och nu för en stund och lever sig in i den värld Folke just nu är i.

Min tro påminner mig om att det finns en himmel som Gud har förberett för oss. En plats med många rum för att vi alla ska kunna få plats. Ett land där Gud är vår sol. Den världen kan vi få smak på redan här och nu.

Idag ber vi för riksdagsman Ulf Holm (MP)

Publicerat den

Läs med mig – Joels Bok Kapitel 3

Herrens folk … man gör inte vad som helst med Guds utvalda folk. Inte konstigt att Israel är ett hett ämne över hela våran jord. Skulle det vara ett folk bland alla skulle detta lilla folk och land inte kunna göra sin röst hörd. Men nu är Israel Guds egendomsfolk. Ett välsignat folk. Mycket gott kommer från detta folk. Kanske det till och med ligger en del avundsjuka i det hat som man riktar mot Israel. 

Förr eller senare … vänder det hat man har till Israel tillbaka till den som hatar. 

Gud samlar … till doms. Han för Israels fiender till Josafats dal. Uppenbarelseboken talar om slutstriden. Gud hjälpe oss att vara hemma i himlen då. Domens dag, Herrens dag, säger, återigen, Joel att den är på gång. 

Herren är en tillflykt för sitt folk … Inte bara för Israel. För allt Guds folk. 

En källa skall utgå från Herren … Johannes talar om källsprång. Genom historien har källor flödat ur tex berget när man slog på det. 

Joels profetia härleds till tre olika tankar … 1) Den blev uppfylld under kung Josafats tid. (2 krön 20). 3) Då kvarlevan av bjuda folk återvände efter fångenskapen i Babylon. 3) När Messias upprättar sitt eviga rike.

Allvarsamt budskap … Joels budskap om Herrens dag är allvarsamt. En naturlig reaktion är – hur har vi det ställt med Gud?

Joels poäng … han börjar at profetera om nationens undergång och avslutar med en profetia om upprättelse. Han vill betona på ånger. Men visar på försoningens förlåtelse. Joel försökte väcka sin samtid att ur deras likgiltighet. Kanske kan vi ana det idag också. Men det finns en väg till Gud för alla som åkallar hans namn. Det borde vara vårt största fokus i dessa dagar. 

Har du några tankar om detta avsnitt? Nästa bok blir Jona Bok En rätt märklig bok med den stora fisken i fokus. Eller hade den något annat som var viktigare att minnas den för?

Publicerat den

Att ta ett farväl …

Att ta farväl är en kluven känsla. Sorgen att missta sin man, en far, en morfar, en svärfar, en god vän och förebild kan vara tung. Saknaden kan vara stor.

Denna sorg kan paras med tacksamhetens goda minnen. Glädjen som sipprar igenom sorgen när man minns episoder som påminner om goda stunder. Att man mitt i tårarna kan skratta.

Ett farväl kan verkligen vara kluvet.

Igår tog jag farväl av mina barns morfar. Ingemar som var min svärfar en gång i tiden kommer nog alltid att vara det. Om Ingemar finns det mycket att säga. Men två saker sticker ut för mig. Ja tre sidor som ständigt kommer att påminna om honom.

Han var en allkonstnär. Han kunde använda både höger och vänster hand när han tex sågade eller spikade. Och lösningar hade han. Han kunde också skapa möjlighet att alla kunde vara med. Han lyckades komponera musik till den mest brokiga skara musiker med olika instrument. Han skapade en stämma för den enskilde. Alla kunde vara med.

Men det som jag mest kommer att minnas honom för är hans trygghet i sin tro. Trots tuffa besked om sin hälsa var han trygg i att Gud hade allt i sin hand. Minns att han kunde gå fram i sin kyrka för att man skulle be för honom när han hade fått sin första diagnos med Cancer. Kanske inte i första hand för att bli frisk. Även om han ville det så visste han att Gud kunde göra honom frisk. Men han ville visa vägen fram för andra att våga be om förbön. För mig är det stort. Det var som att han mitt i sin nöd tänkte mer på andras nöd och behov och ville hjälpa dom fram. Hjälpa dom fram genom sitt eget exempel.

Att ta farväl blir då mer ett ”på återseende”. Det är det stora med tron på Gud. Vi tar inte farväl till den som går före oss in i det vi kallar för död. Vi säger på återseende. För vi ska ses igen. I himlens eviga rike.

Inte konstigt att en sådan dag med begravning blir en kluven känsla. Mitt bland tårarna smyger sig glädjens återseende fram. Det är barmhärtigt stort.

Frid över Ingemars ljusa minne. Vi ber för Maggan och hennes döttrar med familjer. Vi ber att dom ska få bäras av dom ljusa minnena mitt i sorgens dalgångar.

Idag ber vi för riksdagsman Annika Hirvonen (MP)

Publicerat den

Läs med mig – Joels Bok Kapitel 2

Herrens dag kommer … återkommer genom Joels bok. Herrens dag. Den dag han kommer åter. Skrämmande för somliga – befrielse för andra. 

En stor folkskara … vem denna skara är är svårt att avgöra. En stor här verkar det vara. Kanske är det en stridsvagn han försöker beskriva. Inget verkar kunna hindra dom i alla fall. 

Herren låter sin röst höras … Tänker mig att det är inte den tunna rösten. Det en segerfurstes röst. Vad vi kan förstå av framtidens återkomst är att den kommer att märkas. 

Vänd om till mig av hela ert hjärta … omvändelse blir aldrig beständig om den sker halvhjärtat.Då finns det kvar av det gamla som vi behöver lämna. Bibeln som kan ibland uppfattas som dömande är i grunden barmhärtig. Den ger vägen till omvändelse. Deb ger vägen till livet. Den ger frihet. Det är när man vänder den ryggen motsatsen uppstår. 

Pålys en helig fasta … Joel inser det skarpa läget som är. Återigen uppmanar han till fasta och bön. Samla folken. Helga församlingen. Ett djup i detta som nog kräver sin eftertänksamhet. 

Att vädja till Gud … Man kan fundera på hur det verkligen fungerar. Måste Gud ha tillgång till våra böner för att göra något? Med största sannolikhet inte. Men han gör sig beroende av våra böner – medvetet. Han vill samspela med oss. Om vi inte vill kan han inte göra det. Så på ett sätt kan man säga att vi frigör Guds kraft, handlande och resurser. Hur motsägelsefullt det än låter. 

Jag skall ersätta er … Gud ville kompensera folket för vad alla olika gräsätare som nämns i kapitel 1. Folket skulle åter bli mätta. ”För de årsgrödor…”. Alltså inte bara för det år som inne var. Utan allor som gått. 

Joels profetia om Anden…. Kanske det om Joel är mest känd för. Anden skulle bli utgjuten. Sagt långt innan Pingstdagen. Och evangelisterna citerar honom när detta sker. Apg 2 är starka ord utifrån Joels bok. Män och kvinnor ska profetera. Gamla män ska ha drömmar. Spännande tider. Kanske är det så att vi inte sett detta i sin fulhet ännu. Bara krusningen av det. 

Och det skall ske … inom tiderna har vi sett tillfällen med väckelse. Många som blivit frälsta. Frågan är om vi sett den stora väckelsen ännu. . . . Men löftet är solklart. Den som bekänner Jesus som sin frälsare är frälst. Räddad. Tillhör Gud. 

Har du några tankar om detta avsnitt?