Annandag Påsk
Denna avslutande dag i påskhögtiden är inte vilken dag som helst. Det är efter uppståndelsen det blir viktigt att det verkligen visar att den inte är en påhittade historia för att lägga en lögn tillrätta. En av dessa händelser som visar att Jesus verkligen stod är berättelsen om Emmausvandrarna.
Man kan undra varför dom var ute på en vandring mitt i denna sorg och kaos. Det får vi aldrig svar på. Men kanske kan vi ana att det fanns en tanke bakom att det skedde.
När dom går där och samtalar om allt som skett så kommer det en person och slog följde med dom. Det var Jesus men det förstod dom inte. Han la sig i samtalet och så berättade han om vad som var sagt om honom från början i Moseböckerna och vidare in i profeternas ord. Så förklarade han allt.
Senare på kvällen när dom finns på värdshuset går det upp för dom att detta är Jesus. I det ögonblicket försvinner Jesus. Märkligt, men så står det. Timmen på kvällen sa att det var dags att gå och lägga sig. Men inte för dessa två män. Dom var bara tvungna att vända tillbaka och berätta för dom andra om vad dom varit med om.
Då möts dom om att Han visat sig för Simon Petrus. Så man kan lätt säga att det var en omtumlande helg för lärjungarna.
För mig blir denna händelse en hälsning till dig och mig. Jesus är uppstånden och slår följe med dig! Slå följe med honom du med!
Det finns en känd reklam som har budskapet ”När du får oväntat besök”. Jag tror att du har ett sådant oväntat besök ofta hos dig. En känsla av att någon är hos dig. Inte obehaglig upplevelse. En skön känsla. Jag tror att det är Jesus som slår följe med dig. För dig som tycker att det andliga är knepiga grejer så förstår jag att du nu tycker att jag är ute och svamlar. Men jag är inte ensam om att tro att detta är en verklighet. Så varför inte öppna för en gemenskap med detta oväntade besök. Så ändras det som reklamen lär ha gjort ”När du får ett väntat besök..”
Jesus visar sig för Emmausvandrarna – Luk 24:13-35
13 Och se, två av dem var just den dagen på väg till en by som heter Emmaus och ligger sextio stadier från Jerusalem. 14 Och de gick och samtalade med varandra om allt som hade hänt. 15 När de nu talades vid och överlade, närmade sig Jesus själv och slog följe med dem. 16 Men deras ögon var slutna, så att de inte kände igen honom. 17 Han frågade dem: ”Vad är det ni samtalar om?” Då stannade de och såg bedrövade ut. 18 Och den ene som hette Kleopas sade till honom: ”Är du den ende främling i Jerusalem som inte vet vad som hänt de här dagarna?” 19 Han frågade dem: ”Vad då?” De svarade: ”Det som har hänt Jesus från Nasaret, en profet, mäktig i ord och gärning inför Gud och allt folket. 20 Honom har våra överstepräster och rådsmedlemmar utlämnat till att dömas till döden och låtit korsfästa. 21 Men vi hade hoppats att han var den som skulle frälsa Israel. Till allt detta kommer att han redan har låtit den tredje dagen gå, sedan detta skedde. 22 Och vidare har några kvinnor bland de våra gjort oss uppskakade. De gick tidigt på morgonen till graven 23 men fann inte hans kropp. Och de kom och berättade att de hade sett en änglasyn och att änglarna hade sagt att han levde. 24 Då gick några av oss till graven, och de fann att det var så som kvinnorna hade sagt, men honom själv såg de inte.” 25 Han sade till dem: ”Så oförståndiga ni är och tröga till att tro på allt som profeterna har sagt. 26 Måste inte Messias lida detta för att gå in i sin härlighet?” 27 Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad som var sagt om honom i alla Skrifterna.
28 När de närmade sig byn dit de var på väg, verkade det som han ville gå vidare. 29 Men de bad honom ivrigt: ”Stanna kvar hos oss! Det blir snart kväll och dagen går mot sitt slut.” Då gick han in och stannade hos dem. 30 Och när han låg till bords med dem, tog han brödet, tackade Gud, bröt det och räckte åt dem. 31 Då öppnades deras ögon, och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn. 32 Och de sade till varandra: ”Brann inte våra hjärtan när han talade med oss på vägen och öppnade Skrifterna för oss?” 33 De bröt genast upp och vände tillbaka till Jerusalem, där de fann de elva och de andra lärjungarna församlade, 34 och dessa sade: ”Herren har verkligen uppstått, och han har visat sig för Simon.” 35 Och själva berättade de vad som hade hänt på vägen och hur han blev igenkänd av dem när han bröt brödet.
Pedher´s blogg 