”Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.” Psaltaren 139:4 (1917 års översättning)
Innan ordet är på min tunga…
Bibelordet jag citerar är så befriande. ”Förrän” så skönt när orden stockar sig och tänket strular och det bara blir en suck…..
Detta ord talar på något sätt om att Gud läser oss liksom redan i processen då vi försöker skapa en bön till honom. Han liksom vet att ibland är det svårt att forma orden som man så gärna skulle vilja säga men inte får fram.
Detta lilla ord ”förrän” inger barmhärtighet och nåd. Något finns i samma tanke om anden. Anden som manar för oss med rop utan ord. Hur livet än ser ut för oss finns detta med oss. Så fantastiskt skönt.
Han känner det till fullo! Helt och hållet. Inget finns dolt utan allt ligger öppet. Han vet allt om det. På alla plan och nyanser. Dom frågatecken vi har, vår oro, våra misslyckande, vår sorg, vår kamp, vår bitterhet, vår längtan, vår glädje, vårt hopp. Allt! Ingenting är dolt. Åh vad skönt det är. Inför honom behöver vi inte ha någon mask eller klä ut oss. Vi behöver inte dra ner kepsen. Vi behöver inte inta någon form av attityd. Som sann kärleksfull far kan vi krypa upp i hans famn och bara vara. I ett förtroligt och öppet samtal. Ibland utan ord där blicken som möts säger allt. Ibland med en varsam kärleksfull tillrättavisning och ibland med uppmuntran.
Så sker det denna dag och dagar som kommer. Gott att påminna sig om det. ”Förrän”