Kanske är vi som mest hela när vi visar vår brustenhet…..
Ett citat som jag burit med mig några dagar.
Jag skulle tro att vi är rätt många som vill visa vår präktighet. Vi vill inte visa vår svaghet. Inte vår begränsning. Utan vi kör på rätt bra. Högt tempo. Mycket på schemat.
Jag är ju inte något föredöme på detta område. Känner mig inte alls ensam i det gänget.
Kanske är det en av dom brister vi har i den tid som vi lever i nu. Att vi tutar på som om inget hänt. Som om att vi har alla resurser inom oss som krävs och lite till.
Läste på nätet följande text:
Igår inträffade Sveriges Overshoot Day, vilket innebär att vi redan har förbrukat årets budget av förnybara resurser.
Siffror från WWF visar att svenskar lever som om vi har tillgång till 4,2 jordklot, vilket är mycket mer än det globala snittet. Enligt beräkningar från Fältbiologerna innebär det vi redan den 28 mars hade gjort slut på årets resurser och att vi resten av året lånar från resten av världen och från kommande generationer.
Undrar när människans egen ”Overshoot Day” infaller. Den är väl troligen mycket individuell. Men allt för ofta lever vi som om vi är 4,2 personer. Förr eller senare så kommer det att slå tillbaka. Lika sant som att vi gör slut på jorden så gör vi slut på oss själva.
Det är svårt att tolka varningsklockorna. I alla fall på sig själv. Andra kan nog se det ganska klart. Men vi själva har det svårare. Vi vill mer. Vi vill ta ansvar. Med ädla och goda orsaker. Men sen då?
Jag övningskör med min son. En sak vi pratat om är att bromsa i tid inför en korsning eller fara. Det behöver vi nog lära oss i livet med.
Det ska jag göra nu. Annars kör jag i diket. Och det vore dumt. Den brustenhet jag känner är tillräcklig varningsklocka för att inse att det är dags att bromsa.
Punkt.
Pedher´s blogg 