Sitter och läser om den tragiska bussolyckan. Tidningarna slår upp rubriker. Tyckare slår fast det ena efter det andra på Facebook. Man far med åsikter som man helt klart inte grundat på något sätt. Man set sin erfarenhet som utgångspunkten. När andra har en annan erfarenhet kan den inte stämma.
Varför är vi så snabba med att slå fast att just ”min” åsikt är den allenarådande?
När man läser alla tyckande och tänkande blir jag bedrövad. Bakom olyckan finns det många sörjande. Många oroliga människor om dom som är skadade. Flera som nästan (antagligen) har lite dåligt samvete för att sina kära klarade sig så bra. Dessa människor har ingen glädje i alla förståsigpåare med sina åsikter tagna i luften.
Tänk om vi bara kunde lämna alla spekulationer där hän. Låta dom kunniga ha sitt tillfälle att reda ut vad som hänt. Dessa spekulationer skadar mer än dom gör nytta.
Jag tror dom drabbade mer är behov av omsorg. Kanske en bön till vår Herre om helande och tröst. Om det nu var fel på bussen, eller om chauffören gjort något fel så kommer det fram. Vi behöver inte döma i förväg. Det vore olyckligt om vi lägger mer sten på bördan än som redan ligger där. Alla ansvariga lär bära med sig denna tragiska olycka länge. Inget kan bli ogjort för våra dömande åsikter. Låt tiden ha sin gång.
Kanske kan vi försöka tänka in att om vi själva var dom som nu är fördömda så skulle vi önska en mer rättvis behandling. Mer förståelse. Mer sans. Mer ödmjukhet. Kanske kan det vara en mer sund väg att gå.
En smula återhållsamhet i ordflödet och dömandet vore snyggt i en tid av sorg och oro.
Pedher´s blogg 