Tänk hur vi kan reagera vi människor. Livet kan möta motstånd. Det kan vara bekymmersamt. Så reagerar vi med att dra oss bort från Gud. För att vi kan tycka att han borde ha beskyddat oss ifrån det (kanske).
Skulle tro att en av orsakerna till det är också att vi har en förmåga att vilja klara oss själva. Om nu det är någon förmåga. Man kan ju undra liksom. För allt för ofta inser vi nog att det inte funkar. Det blir mer en oförmåga.
Jag tänker att omständigheterna borde dra oss närma Gud. Att vi tacksamt tar emot råd och hjälp. När livet är tungt behöver vi den uppmuntran Gud kan ge.
”Närma er Gud, så ska han (kommer han att) närma sig er. [Matt 7:7]
Ett fantastiskt löfte. Om man ser lite djupare på det så är innebörden att reflexmässigt dra sig alldeles nära intill. Här har grekiskan en aktivt pågående verbform. Gud är strax inte passiv. Råkade inte bara komma förbi av en händelse. Utan en medveten aktiv handling från Guds sida. Han kommer att närmare sig dig när du närmar dig honom. Inte eventuellt. Inte kanske. Inte om möjligt sen om det bara funkar. ”Kan ju komma upp något ännu viktigare”. Typ. Nej. Inte alls så. Löftet är givet. Han kommer att närma sig dig.
”Håll er nära Gud, så ska han hålla sig nära er. …..” Jakob 4:8 i NUB förstärker det ytterligare. Han kommer hålla sig nära dig. För att det ska vara möjligt måste han följa dig hela tiden.
Det innebär ju att när livet möter den gropiga vägen som lätt får oss att snubbla. Kanske till och med falla. Då är han extra på tå runt ditt liv. Så stor är han.
Tänker att även när livet dansar på skulle vi behöva bygga en stabil relation med Gud. Så att vi har lätt att bli påmind hur det funkar när det bär emot.
Sakarja har en hälsning till dig som vänt sig bort från Gud :
”…Så säger Herren Sebaot: Vänd om till mig, säger Herren Sebaot, så ska jag vända om till er, säger Herren Sebaot.” Sakarja 1:3 SFB15
Vänd dig om igen. Kan vara många orsaker till att inte våga det. Men gör det. Du kommer upptäcka att Gud vänder sig till dig med. Ett fantastiskt möte sker på nytt.
Pedher´s blogg 