I går kl typ 14:49 flög 12 st jas-plan i formation över Jönköping. Dom skulle komma mellan Visingsö och Gränna. Men dom lurade oss alla som stod på Vätterstranden och spanade mot Visingsö.
Nu hann jag vrida över kameran så det blev några bilder i alla fall.
Tolv plan som bildade en ”julgran”. Såg inte alls svårt ut. Snyggt och prydligt.
Fast visst är det svårt. Det fattar väl jag också. I hög hastighet flyga så nära. Bara 5 meter mellan dom. Betänk så nära det är. Snyggt jobbat. Ett samarbete på hög nivå skulle man kunna säga. (!) JP.se skriver att dom saktade ner till beskedliga 500km/timme över Jönköping. 600 meter uppe i luften.
Samarbete är svårt. För det första behöver vi vilja göra det. Sen handlar det om att lyssna in och välkomna andra i den gemenskapen. Vill man själv bli lyssnad på måste man själv lyssna. Att samarbeta på nära håll kräver ganska mycket av oss. Att vara känslig för den andres situation. Att faktiskt hålla sin egen position så att man inte klampar in på andras tår.
Tänker mig att dessa JAS-piloter inte bara kan tänka på sig själv. Visst, full koll på sin egen framfart är ju minst lika viktigt som mycket annat. Dom behöver också ha koll på vad dom andra elva piloterna gör. Inte för att styra och ställa i första hand. Utan för att följa deras rörelse. Det är så viktigt att vi kan samarbeta.
Det finns några hot mot ett bra samarbete. 1 ”bara jag får som jag vill” – det funkar inte. 2 ”jag har alltid rätt” funkar inte så bra det heller. 3 ”så har vi alltid/aldrig gjort” gör det hela väl komplicerat. 4 ”det här är mitt ”område” så kom inte och …” – skapar bara utanförskap. 5 ”jag klarar mig själv” – dödsstöten för ett samarbete. 6 ”jag vill att vi (bara) gör på mitt sätt” – det brukar leda till att man blir ensam kvar eller så kraschar allt. (Tänk om en JAS-pilot fick för sig stt göra en annan formation …. 🙈😳😱)
Finns säkert fler men dessa är nog dom vanligaste.
Vi behöver varandra!
Så är det. Vi behöver verkligen varandra. Punkt. En dag blir det extra tydligt. Den dagen då det visar sig att vi inte just klarar oss själva. Har vi då stängt dörren så står vi rätt ensamma.
Hur svårt kan det vara egentligen? Ibland tydligen hopplöst svårt. Vi vill ha hjälp. Vi ber om hjälp men när hjälpen kommer sätter vi oss på tvären.
Men tänker vi om så kan det vara jätte lätt. Hur lätt som helst. Välkomna in samarbetet i din grupp. Livet blir så mycket lättare om man hjälps åt. Våga satsa på det. En dag har du och jag väldigt mycket nytta av det.
Pedher´s blogg 