Frågan är om vi är mottagliga

Frågan är om vi är mottagliga. Det är snart val. Debatterna är många. Oftast korthuggna. Lyssnarna har inte tid att lyssna. Man vill ha det långa svaret i liten förpackning.

Vi står inför ett viktigt val. Frågan är bara om vi har tid att lyssna. Politikerna talar mer om vad motståndare gör dåligt istället för att visa på sin egen ide om framtiden.

Idag är det det snabba som gäller. Lägger man ut texten för långt tappar man sin lyssnare. Hur omöjligt det än är att förklara något kortfattat. Vi vill ha allt i den lilla förpackningen. Hur omöjligt det än är.

Jag är rädd för att vi allt för ofta varken har lust eller vill vara mottagliga. Vi är nog tyvärr rätt egoistiska. Vi vill ha det som vi själva vill. Vi glömmer den stora bilden. ”Bara jag får”. Vi lever i en egoistisk tid. Då blir vi mindre mottagliga.

Vi behöver vidga synfältet. Se varandra mer. Ha mer omsorg.

Vi behöver bli mer mottagliga hur vår omvärld har det. Behoven behöver upptäckas igen. När vi ser det, tar in det, låter oss beröras av det, då kan det blir en skillnad som gör gott. Det tror jag välsignar den som tänker och handlar så. Då blir det en bra framtid.

En stund av stillhet

BA55E036-7FAB-49BA-9217-B0F61E190630Att vara i sin egna lila värld är inte så dumt ibland. Det blir en stund av stillhet. När samtalen sinat ut. Man sitter på sin parkbänk och ser solen gå ner.

Att drömma sig bort kan ibland uppfattas som att man är frånvänd. Man är inte med liksom. Det kan vara sorl omkring. Liv bland folket som spelar basket. Så glider man in en stund i en annan värld. Somliga ser det som frånvänd eller att man är ”borta”.

Kanske det är helt tvärt om. Det är då man blir rättvänd. Man vänder sig en stund ”åt ett annat håll”. Kopplar ifrån nuets värld. Går in i en inre värld för en liten stund. Reflektion. Tänker. Eller så låter man bara tanken vila. Inget planerande. Ett vardande. Ingen prestation. Bara en situation.

Det är där och då det händer något gott inom oss. Lugnet sänker sig. Liksom sjön lägger sig när solen går ner och det blir stilla, fågelsånger tystnar för några timmar, så sänker sig det inre livet i en stund av stillhet.

Om man varit uppe under natten och upplevt hur tystnaden lagt sig så vet man hur jag tänker. För i den takt solen börjar närmar sig horisonten för att bryta igenom igen, i samma takt börjar fågelsången igen. Sakta men säkert vaknar dagen till liv. Så väcks också själen från sin stund av vila på bästa sätt.

Det är gott att leva när man får en stund av stillhet då och då.

Risk för regn ….

img_1871Idag är det risk för regn. Eller ska man säga att det är chans? Eller till och med skulle man kunna säga att vi har glädjen att meddela att det kan bli regn idag. Det var ett tag sedan vi fick regn.

Med tanken på hur mycket brandmännen har att göra i dessa dagar kam vi verkligen behöva regn.

Nu är det bara 30% chans eller risk. Men man kan ju hålla tummarna.

Men så kollar man TVs prognos så är det varmt, soligt och något regn vill man inte ge oss.

Så nu får vi se om vi får glädja oss över att regnar idag.

Man kommer nog aldrig att känna sig nöjd

70C78F22-DC1D-4012-A341-EDBE2E12B611Man kommer nog aldrig att känna sig nöjd med den omtanke man ger. För man kan alltid bli bättre på det. Man kan alltid göra mer av den.

När man ser tillbaka på sin insats att visa omtänksamhet så känner man att man skulle vilja ha gjort mer. Så glömmer man lätt bort hur mycket omtanken betydde för någon just då. Den kanske var avgörande till att orka vidare.

Det tråkiga med omtänksamhet missförstås. Har mött det några gånger. Med sorg ser jag hur tvärtom det uppfattades. Oftast har det då blivit en rätt ”kraftig” reaktion. Man ville så väl. Trodde man var så tydlig. Men, av någon anledning, gick det helt fel. Så sorgligt. Så omtänksamhet kan gå så fel.

Men vi kan öva oss. Försöka gång efter gång att visa omtänksamhet. Vi kan uppmuntra den som visar oss omtänksamhet. Bekräfta att det funkat. Att det hade betydelse. Att det gjorde oss gott.

Ett närbesläktat ord är ”aktning”. Finns ett vers i bibeln som lyder så här:”Var innerligt tillgivna varandra i syskonkärlek. Överträffa varandra i ömsesidig aktning.” Romarbrevet‬ ‭12:10

Aktning har med respekt, uppskattning, vördnad, hänsyn mm att göra. Det gör gott med oss när vi visar varandra aktning. Att anta utmaningen att ”överträffa varandra med ömsesidig aktning” är en bra utmaning. Kanske något att låta denna dag vara vår fundering och tanke.

Mors dag

Idag är det en av dom viktigaste dagarna vi har – MORS DAG!

Min mor vill gärna inte vara med på bild så denna gång slipper hon. Jag kan inte vara på plats att fira henne så det får bli en hyllning så här.

🎼 Mor lilla mor vem är väl som du? Ingen i hela världen…. 🎹 sjöngs det för mor när vi var små. Ja, från skivspelaren alltså. Men kaffe på sängen blev det. I verkligheten.

Mor, tack för att du finns. Glad att du är just min mor!!

Att vara mamma måste vara något speciellt. Vi pappor kan inte på djupet förstå det tror jag. Att bära sitt barn i 9 månader sätter sina älskade spår. Skapar band som inte kan klippas av. Även om dom tänjs ut mycket långt.

Det går nog inte att få fram hur många mammor det finns i världen. Men många är det. Alla har olika förutsättningar. Beroende på vart man bor.

Men en sak är säker. Varje mor verkar ha ett inre kärnkraftverk. När det ser hopplöst ut får dom kraft inifrån på något förunderligt sätt. Att föda är i sig ett underverk. Men att klara dagens möda med barn som har både bra och dåliga dagar kräver sin kraft.

Så grattis min mor på din dag. Förlåt mina dagar som skapat dig huvudbry. Hoppas att dom bättre dagarna jag haft får tala tydligare. Att dom på något sätt får dom sämre dagarna att blekna i minnet. Tack för att du är min mor!!

En dag att minnas …..

I går var det en dag att minnas. Vissa dagar är värda att minnas. Dom är speciella. Hänt något utöver det vanliga. Man liksom känner en annan luft över vissa dagar.

Igår var det en sådan dag. Av flera skäl.

Dela för att nu äntligen kan man väl kanske slippa alla mail om GDPR. Den nya datalagen. Den lag som är till för att skydda våra identiteter. Säkert väldigt bra. Men det har varit ett väldigt tjatande. Nu är den ett faktum. Mailkorgen kan slippa alla sådana mail.

img_1795Det andra som gör att dagen är speciell är att naturgodis kostade bara 89kr/kg. Så det fick följa med hem lite god lakrits.
img_1793Men det största var att man sålde dom första (för oss i Jönköping i alla fall) jordgubbarna från friland. Dyrt som skrutt men så värt priset. I alla fall den första litern. Sen måste dom sänka priset. Men dom var så goda.

Fredagen den 25/5 är en dag att minnas. En sådan löningsdag skulle man ha oftare.

img_1801Ps Att man sen fick avsluta den med att grilla tillsammans med några vänner vid Vätterns strand med en vacker solnedgång satte ju pricken över iet.

Att mötas i ett samhälles digitala ensamheten

Vi kan leva ett liv helt ensamma. Vi behöver i princip aldrig lämna vårt hem.

Vi kan beställa mat direkt till dörren. Vi kan få vara olika behov av kläder och annat levererade till dörren. Tvättmaskinen kan vi ha i badrummet. Kontakt med andra kan vi, om vi vill, ha via Facebook eller annan social media.

Man säger att vi svenskar är dom mest ensammaste i världen. Inte konstigt tänker jag.

Betänk att vi kan ha gemenskap över nätet. Vi behöver inte träffas fysiskt.

På det sättet är det en konstig tid vi lever i.

Vi behöver verkligen skapa mötesplatser och locka folk dit. Platser för att umgås. Dela erfarenhet. Hjälpa varandra ur ensamheten.

Tänk om inte internet och mobiler fanns. Undra hur mycket mer vi skulle upptäcka?

En tanke för dagen – Kontrollerad eller kontrollera?

I morgon smäller det. Då startar den nya lagen GDPR. Den nya datalagen. Ett spöke eller så är det rent av något bra.

”Alla” jobbar med denna lag. Den ska skydda oss att vi inte finns med på onödiga listor mm mm.

Ja, när den funkar kommer vi säkert finnas med på något färre listor. Men nog är vi väl kontrollerade ändå.

Betänk bara att om du löser min blogg via mobilen så är du redan där kontrollerad. Inte av mig. Utan av mobilnätet. Man kan utläsa vart du är. Går du förbi en kamera på stan eller i en butik så är du tillfälligt kontrollerad.

Så hur vi än gör så kontrolleras vi på något sätt.

Sen får vi erkänna att vi själva kontrollerar mer eller mindre. Vi håller koll på grannen. Gör kollegan rätt? Kanske är det ren nyfikenhet.

Kanske ändå denna nya lag kan uppmuntra oss till att släppa kontrollen lite. Då kan den faktiskt ge något extra gott. Att släppa taget lite mer.

Det kan vara svårt rakt över men kanske ändå lite.

Det kan bli våran fundering idag, du och jag ….

Tid för ….

Tid för…

En lite tanke bara

Det är tid för reflektion. Vi behöver stanna upp och ställa oss liksom lite från sidan och betrakta. Betrakta läget, nuet, vart vägen till synes går om man fortsätter åt det håll det nu pekar. Det är gott med lite reflektion. Är vi rädda för det kanske det är verkligen behov av det.

Det är tid för eftertanke. Att man tänker efter före är inte så dumt. Men ibland hinner man inte med det och då kan det gå lite fel. Så ibland behöver vi stanna upp och tänka efter lite.

Det är tid att kolla upp sina motiv. Varför gör jag det? Vad och var är min drivkraft? Kanske är motivet själva motorn. Kraften till att gå, uträtta något och fullborda tanken.

Det är tid att ta tid. Vi rusar så fort. Vi stressar. Dom flesta beslut blir inte så bra då. Vissa beslut blir inte ens gjorda.

Kanske är det tid att fundera på just det. Kanske är det en väl investerad tid. Grunna på det en stund. ……

Att följa någon den sista sträckan

Idag är det en särskild dag. En dag med dubbla känslor. Idag ska vi följa en fantastisk underbar människa den sista sträckan.

Jag ska få förmånen att vara officiant vid en begravning. Mina barns gammalmormor som blev 102 år (!) gammal skall begravas idag.

Att följa någon den sista sträckan säger vi när vi skall jordfästa någon. Kanske ett märkligt sätt att beskriva det på.

Hela livet är en sträcka. För Märta blev den vandringen 102 år på dagen. Hon fick sluta sin 102årsdag med att flytta till himlen. En lång vandring. Tänk vad mycket hon har fått vara med om. Hon verkade så förnöjd. Nöjd med det hon hade.

En dag som denna så kan man inte låta bli att reflektera över vad man gör med sin livssträcka. Vad fyller jag den med? Vilka vägval gör jag? Jag ska inte återge mitt griftetal här. Men berättelsen över Märta är så positiv och ljus. Vemodigt men med stor glädje. Och så är ju livet för oss alla.

Så denna dag reflekterar jag över hur har det gått så här långt? Vad vill jag framöver? Saker och ting ångrar jag. Annat är jag stolt över. Ett är säkert att resten av resan vill jag vara rädd om. För när jag förs den sista sträckan vill jag kunna ha gjort livssträckan på bästa sätt. Jag tror nog du känner likadant du med.

Var rädd om din livsvandring. Du kan inte göra om den.