Söndagstankar – Ledd av Anden….

 När man läser i tex nya testamentet om Jesus kan man hitta uttrycket tex ”ledd av anden gick han ut i öknen”. Flertalet sammanhang kan man förstå att den Helige Anden kan leda personer på olika sätt. Förra helgen firade vi pingsthelgen. En helg då vi firar det som hände på pingstdagen då lärjungarna fyllde av just den helige ande. När Jesus lämnade jorden vid Kristi himmelfärdsdagen så hade han en hälsning till lärjungarna. Att dom skulle få en kraft som skulle hjälpa dom genom livet. När man löser om Anden för står man att hans uppgift är just att stötta och hjälp. Leda och förklara för oss. 

För den som inte delar tron så kan detta vara lite knepigt. Flera gånger har jag dock upplevt hur Anden lett mig påtagligt i olika skeenden i livet. Det är då man verkligen upplever att tron är en verklighet som fungerar. Jag brukar beskriva det som att någon tar mig om axeln och styr in mitt liv åt ett håll. Liksom leder liv till en plats. Hjälper mig åt ett håll. När jag hamnar där inser jag att det är rätt plats i rätt tid. 

Kan man inte rå över sitt liv själv? Kan man säkert. Men varför inte ta hjälp av en Gud som har ett bättre perspektiv och förstånd än någon av oss? I min värld är det dumdristigt att inte ta hjälp av något så bra. Jag känner mig inte på något vis bunden eller kopplad mot min vilja. Att vara ledd av anden är en frihetskänsla. Ett liv där jag helt frivilligt låter mig bli ledd. Det gör mig trygg.

Det kan vara i enkla val i livet. Det kan vara ett sångbar i en gudstjänst. Det kan vara ett samtal som skall göras. 

Hur funkar det då? Jag ber helt enkelt att Gud skall leda mig genom sin ande. Svårare än så är det inte. Testa så får du se. Visst kan det ibland vara svårt att veta helt säkert hur vägen går. Kanske är det just man skall lugnt sitta i båten och invänta . 

Kanske är du mitt uppe i en vägkorsning i livet. Stanna så upp och be Gud att han skall leda dig med sin Ande. Då har du bättre förutsättningar att göra det blåsta vägvalet. När du vet det så gå. Skulle det mot förmodan gå fel kan du stanna upp och be om ett nytt råd. 

Anden är ju som gps i en bil. Den tar ut färdriktningen. Kör du fel läser den av geografin och tar ut en ny färdplan mot samma mål från den utgångspunkt du råkat hamna i. Jag har aldrig hört något fördömande från en gps. Den bara tålmodigt hjälper dig att hitta rätt, hur fel du än kör. Vi kan ju strunta i uppmaningen som gps-en ger oss. Så går det helt fel.  Likaså är det med den ledning Anden ger. Vi kan strunta i den eller så väljer vi att lita på att det blir bäst för oss. 

Att vara ledd av anden är att leva i tron på ett aktivt sätt. Helt enkelt att ha en levande tro på Gud. 

Vilken dag det blev

Vilken dag det blev. 

 Kan bara säga att denna invigning blev verkligen så bra. Inga större intermesson. Det var rätt mycket bilar ute i farten och parkeringarna tog snabbt slut. Många drack kaffe så vår maskin gick på högvarv. Runt 1800 kunder kom. Inget rekord för erikshjälpen men fantastiskt bra för oss. Carina Petenkranz invigde och klippte bandet. 

 I vårt cafe underhöll klass 9c från Navedtadsskolan. Så grymt bra. Eftersom det regnade fick vi flytta in invigningen. Vad gör då dessa elever? Dom ställer sig bland kassasiskarna och sjunger Ackapella. Det är bara proffsiga folk som kan göra sådant. 

Nu ligger jag i soffan och hämtar  andan. Tror nog att jag slocknade en stund. Efter alla dessa veckor av slit så är det så skönt att det är gjort. 

Nu tror jag att jag tar en vilodag. Sen blir det en intensiv vecka till innan allt är över. 

Just nu ser jag fram emot två saker…..

Just nu ser jag fram emot två saker. Det finns ju naturligtvis mer jag ser fram emot men det är två saker jag känner mest för just nu.

  1) Att få invigningen av vår nya butik genomförd. Igår blev det återigen en lång dag med förberedelser inför öppningen. När denna dag är klar har vi gått i mål efter en lång tids förberedelse och arbete att öppna denna butik. Visst har vi en restlista att beta av men nu är vi i mål. 

2) Att få återgå till ett normalt arbetsliv igen. Jag tror att mina kollegor i andra Erikshjälpsbutiker som öppnat ny butik förstår precis vad jag menar. Att jobba mycket är vi vana vid för vi älskar vårt jobb. Men inför en nystart blir det rätt vanligt med både 12- och 14-timmars arbetsdagar. Att nu få ett mer mormalt liv och möta dom man brukar möta på fritiden igen skall bli så gott. Nu blir ju arbetsgemenskapen något fantastiskt också. Att jobba ihop är något som berikar livet när man brinner för samma sak. Fast livet omkring jobbet är minst lika viktigt att det fungerar. Så nu ser jag fram emot att kunna sluta kl 16 då jag slutar och inte 20 som igår kväll. (Vilket i sig är en bra tid dagen innan invigningen)

Så hur rolig denna resa än har varit så ser jag fram emot detta. Skulle vara skönt om man hinner ikapp innan semestern så att man kan njuta fullt ut av den. 

Dessa gjorde min dag

    

Igår hade jag nog den stressigaste dagen på hela vår byggtid med nya butiken. Den gick för min del i rätt högt tempo och det var många bollar i luften. Hit och dit. Många olika saker. 

Det börjar ju dra ihop sig till invigning. Så det är många saker som måste börja bli färdiga nu. Så dagen blev inte riktig som jag tänkte ifrån början. 

Så kom klockslaget 18. Då var det dags att hälsa alla välkomna till vår fest för att vi nu får en ny butik. När jag då entrar scenen och ser ut över drygt 80 gäster så blir jag bara så  glad och tacksam. All stress och ”mycket-att-göra”-känsla bara rinner av mig. Alla som sitter framför mig har gjort det möjligt att vi kan få en sådan här butik. 

Man kan lugnt säga att dom gjorde min dag. När jag summerar en syft 14-timmarsdag så känns det som den var så mycket kortare efter att fått ha fest ihop med dom. Så underbart att ha fått dela denna kväll med dom. 

Hoppas att denna dag blir mindre stressad. Kanske blir svårt. 

 

 

En knäcke och ett glas juice

Landat hemma efter ytterligare en lång dag med butiksbygge. På vägen hem tittar jag i till musikklassernas konsert i renströmmen. Tänk att få sätta sig tillbaka en stund efter en stressig dag och njuta massor av ungdomar som sjunger så bra. Det blir verkligen ett enerigpåslag. Bara att tacka och bocka för en mycket bra konsert. I alla fall den delen jag var med på. 

 

När räkningarna var betalade och en tvätt i tvättmaskinen surrade för fullt så kom knäckepaketet fram. Att ta en liten knäckemacka innan sänggående är inte fel. Alltså i den bemärkelsen att det är gott tänker ju jag. 

När mina barn var små hade jag en speciell uppgift. Det var att göra bilder av kaviaren på deras mackor. Det är märkligt vilka konstverk det kan bli av en smörgås. Bilden var ju inte speceillt långvarig. Gick inte till historien som det största konstverk precis. Men det gav en speciell känsla vid tex frukosten.  

En knäcke med ost och kaviar, med eller utan konstverk, är så gott. Får man ett glas juice  till det blir det ju så perfekt. Så avslutningen på den intensiva gårdagen med konsert och en knäcke var inte alls så dumt. 

”Om bara…” inte fanns…..

”Om bara….” inte fanns så vore livet vara mycket enklare på ett sätt. 

”Om bara inte….” så hade mycket varit betydligt lättare. 

”Om bara det…” slår in så skulle livet förändras betydligt.  

Jag tror säkert du redan har fyllt i alla tänkbara varianter på ”Om bara…” Visst är det ett litet jobbigt uttryck? 

Det kan ju vara ett sätt att bortförklara händelser och situationer man ville inte skulle hända. Det kan vara ett sätt att drömma sig bort. Önska sig en bättre situation. Oftast tänker jag dock att det handlar om missräkningar som sätter käppar i hjulet liksom. 

Kanske är dessa ”om bara…” en lärdom i livet. Ett sätt att lära oss tålamod. Men jag tycker ändå att ”om bara…” är så jobbigt. 

Så jag håller fast vid att om ”om bara…. ” försvann så skulle livet vara betydligt lättare. 

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge 

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge 

Detta är nog det tuffaste uttrycket för oss människor att möta. Undrar jag hur man tänkte när det ordspråket formades och växte fram. 

Betänk hur det var med julaftonen när man var liten. Hur svårt var det inte att vänta på juklappsutdelningen. Då var det inte kul att höra ”den som….”  Vilken tur att man lättade på trycket och man fick en julklapp på morgonen. 

Hur jobbigt var det inte dagarna innan man skulle fylla år. Det smögs lite runt omkring och förväntningen på att önskningen skulle slå in stegrades. Att då höra ”den som väntar på något gott väntar aldrig för länge” var inget roligt. 

Visst finns det sådana tillfällen även som vuxen. Fast det är lite svårare att erkänna det. Man liksom längtar och väntar. Räknar ner. Och jag vill påstå att det kan vara minst lika jobbig väntan som när jag var liten. 

Samtidigt ligger det något bra med att vänta och invänta. Det ligger något av ett ”inte ta för givet men ser fram emot” över det. Det inte bara serveras snabbt och enkelt utan man får stilla vänta. Idag är det dom snabba klippen. Snabba uppfyllandet av en önskan. Är jag hungrig kan jag snabbt lösa det genom att svänga in till Max drive in och på någon minut har jag maten serverad och kan åka vidare. Inget långkok här inte. Inget bord som det tog dit att duka. Ingen lång väntan på att alla ska komma och någon skall ge klartecken med sitt ”var så god”. På några minuter är man mätt, så var det överstökat. 

Detta väntande har något med växande att göra. Något som börjar gro och snart kommer att växa upp och blomma. I detta växande blir det något mer än bara en lite växt som snabbt torkar ur dör. Som om rötterna blir starkare och djupare av det. 

Motsatsen till detta växande är väl ”Lätt fånget, lätt förgånget.”  Snabba segrar och snabba fångster ger sällan något djupare stående värde. 

Men mitt i detta väntande är det inte så enkelt. 

Kanske får vi då, i vår drömbild, söka oss fram till själva uppfyllelsens ögonblick. Då tiden av väntan är över. En inre bild som hjälper oss att överleva ”….väntar aldrig för länge”-känslans baksida. För visst är det så att många gånger är det just den bilden som drar oss framåt. En längtan som faktiskt gör att vi styr in vårt liv åt ett håll. 

Jag är den förste att erkänna att det är inget enkelt att vänta. Men det är möjligt att klara av det. Det blir så mycket bättre längre fram. Den kraften kan bära långt och ge livet ett bättre perspektiv än det jobbiga ”nuets” tunga väntan som upplevs som en evighet. Men men …. det är lättare sagt en gjort. Jag tror ändå att det är möjligt.