Jag satt i en bönesamling och deltog i bönen. Inser att det finns en mening som är återkommande
Herre du vet
Det är som att ibland räcker inte orden. Ibland vet man inte hur man ska be. Ibland vet man inte om man vill säga sin bön högt. Ibland behöver man bara påminna sig själv om att Gud vet.
För rätt länge sedan skrev jag om att ”Herre du vet allt ”. Det handlade om Petrus. Hur han, i sin besvikelse över sitt sätt han handlade uttrycker en bön till Jesus om att Jesus visste så väl. Han visste om allt hur det var ställt med Petrus inte. Vad som hänt. Hur det gick till. Han kunde bara säga. Du vet precis allt Herre.
Det kan vara skönt att påminna sig om att Gud vet. Han vet din situation. Så när du ber kan du vara trygg i att han vet. Han vet! Du är inte övergiven. Han vet och är med dig.
Jag tänker att det är rätt skönt att han just vet. För när man ska be och samtala med honom kan man slappna av. Det är gott att veta att han liksom redan är med i det. Man behöver inte linda in det. Man behöver inte krångla till det.
Enkelt rakt på sak kan vi prata med Gud om läget. Hur vi känner och upplever det. Det känns tryggt för mig i alla fall. Jag kan gå rakt på sak. Han vet.
Skulle vilja påminna dig om att Gud kan göra långt mycket mer än vi kan tänka oss. Han är väldigt mycket mer än vår begränsade värld. Hur stort vi än tänker om honom så är han större i alla fall.
Hur läget än är för dig, vad du än brottas med, vilka frågor som än riskerar att sätta krokben för dig ……
Herren vet allt
Pedher´s blogg 