”Den som inte själv har upplevt det bör vara försiktig med att bedöma det ”
Läste den tanken på Instagram. Och visst ligger det mycket i det. Det är lätt att ha en åsikt. Även när man faktiskt inte själv ha upplevt. Inte har erfarenhet av det. Man tycker så mycket.
När jag samtalar med någon som uppenbarligen inte upplevt det och man själv kan hänvisa till erfarenhet blir samtalet inte lätt. Hur man än försöker påvisa det man verkligen vet så står vederbörande ändå fast vid sin tes. Det samtalet är dömt att inte lyckas.
Det är ganska vist att ligga lågt när man inte har erfarenheten. Än mindre bedöma situationen. Det bör vi lämna till den som har bättre koll på läget. Vi kan fundera högt ihop men i stor ödmjukhet.
”Det är ju så..”. ”Läget är ju ” När man redan slår fast initialt att man vet blir samtalet oftast inte djupare. Man har redan fått reda på att det finns inget annat sätt att se på saken än sin ”motpart”.
Jag tror vi behöver vara lite mer öppna i sinnet. Att det kanske finns fler sätt att se på saken än sitt eget perspektiv.
Så vidga gärna perspektivet. Ge utrymme för fler vinklar. Det skapar bara en större möjlighet att se nyanserna och flera djup i saken. Döda inte den möjligheten. Särskilt om du inte har insikten och erfarenheten.
Pedher´s blogg 