I söndags hände det. Jag fick sjunga kvartett igen. Alltså det är så ljuvligt att sjunga i stämmor. Det var nästan en dubbelkvartett. Två basar var det. Hur bra var inte det?
Att få sjunga o höra stämmorna smälta samman i monitorljudet är så gott. För mig är det återhämtning. Det är ju lite mycket just nu. Egentligen skulle jag bara ha stannat hemma för en hel vilodag innan en ny vecka. Men att få sjunga ihop med andra ger mig , i alla fall, energi.
Jag har aldrig arrangerat en körsats. Någon låt har det väl blivit för länge sedan men aldrig ett körarr. Undrar hur det känns att skriva ett körarr och sen höra hur det låter i verkligheten? Jag har förstått på svärfar att han hör liksom stämmorna inom sig på något sätt och sen skriver ner dom. Så får han en hel orkester att låta som han vill. Det måste vara mäktigt.
När jag var ung hade vi en orkester till sångarna. Det var Olle Lännstig som ledde oss. Det fina med Olle var att det fanns inget hinder för en musikant att vara med. Kom det till en fagott så skrev han en fagottstämma. Likaså ett dragspel, klarinett, fiol, tvärflöjt eller vad det nu behövdes för en stämma.
Om nu det ger mig energi att sjunga ett körarr tillsammans med en grupp tänker jag mig att det blir något liknande för arrangören. Att, när det funkar som den tänkt sig, ger det minst lika mycket energi till arrangören. Lär nog aldrig uppleva energitillskottet från den sidan av ett arrangemang. Men det gör ingenting. Jag sjunger gärna något som någon redan har arrangerat.
Pedher´s blogg 