Under denna höst är jag med på en utbildning. Man får bla jobba på vem man är. Personlighetstest. Sätta mål. Reflektera.
Vem är jag egentligen?
Det är med blandad förtjusning jag är med. Vajar mellan känslor av att känna sig otillräcklig och att det känns som att det funkar. Att studera personlighetstyper och vad styrkor och svagheter är är intressant.
Vem är du egentligen?
Det är ju lätt att stirra sig blind på andra. Men vem är du egentligen? Hur är din personlighet? Vad är din styrka? Svaghet?
Att stanna upp och bearbeta detta tror jag är nyttigt hur jobbigt det än är. Det är då man kan utveckla sig.
Vårt värde som människa
Allt som har liv, växer och utvecklas
Problemet är nog när vi blandar in vårt värde som människa i detta. Då vi känner oss misslyckade. Kraften ligger i att se det som en positiv utmaning för att att ändra sig till det bättre. Utveckla sig. Det är då som det positiva händer tänker jag. Att helt enkelt välja väg hur vi tar emot och bemöter ett personlighetstest. Det har inget med ditt värde att göra.
Allt, som har liv, växer och utvecklas
Ett citat ur den sångbok jag nyligen citerade. Segertoner. Lewi Pethrus skrev som orden. Och det är verkligen sant. Utan att hamna i prestationsångest och stora krav är det så jag vill leva. Tror nog att du vill det också.
Tänk om vi kunde locka fram det bästa ur varandra. Inte se hot i varandra. Glädjas åt varandra.
Pedher´s blogg 