Du kanske har noterat att jag läser just nu i 1 Samuelsboken. Jag har börjat läsa om hur Samuel sörjer att Saul har blivit avfärdad som kung av Gud. Så läser vi om hur Gud börjar tala med Samuel om en ny kung.
‘ Herren sade till Samuel: ”Hur länge tänker du sörja över Saul? Jag har förkastat honom som kung över Israel. Fyll ditt horn med olja och ge dig av. Jag ska sända dig till betlehemiten Ishai, för jag har utsett en av hans söner åt mig till kung.” Samuel svarade: ”Hur ska jag kunna gå dit? Om Saul får höra det dödar han mig.” Herren svarade: ”Ta med dig en kviga och säg: Jag har kommit för att offra åt Herren . Sedan ska du bjuda in Ishai till offret , och då ska jag låta dig veta vad du ska göra så att du smörjer åt mig den jag visar dig.” ‘ Första Samuelsboken 16:1-3
Att vilja veta av Gud om vår framtid är nog inte så konstigt. Att få ledning vart man ska gå är likaså en bön som många av oss har bett. Ibland måste vi gå en bit för att veta näste sträcka. Det kan vara rätt skrämmande. Kan krävas mod för det. Att då påminnas om att så har andra, som gått före oss, fått gjort.
När vi läser om deras resa ser vi att det har fungerat. Dom går i tro på att Gud står vid sitt ord. Så går dom. Efter hand inser dom att det verkligen blir så som Gud har sagt. En bit in i den vågade resan leder Gud visare precis som han lovade.
Så våga gå fast du inte vet hela sträckan. När det är rätt vet du det … När Samuel ser David vet han. Gud manar honom i sitt inre att ”han är det”. I grunden tror jag Gud talar på det viset. När man känner och upplever det i sitt inre så vet man. Är det bara en tanke i huvudet kan man låte sig fundera en vända till. Men förnimmer man det inom sig och inte bara i huvudet så kan man gå.
Idag ber vi för riksdagsman Lina Nordquist (L)
Pedher´s blogg 