Det finns en blomma som följt mig genom livet. Eller kanske jag den. Är inte så bra på alla olika sorter. Men ändå.
Gullvivan. Minns den när jag var liten och vi hade rätt mycket av den på tomten när vi bodde i Skultorp. Kanske just därför. En av dom första jag la märke till kanske.
Var på Bergaön igår och kunde plocka en stor bukett. Den lyser verkligen vackert gul på mitt bord.
Jag tänker att det finns sådant som påminner oss om olika saker i livet. En blomma från barnaåren. En låt som spelades vid ett visst skede i livet. En gammal bild tar oss tillbaka till en fantastisk resa. En doft påminner oss om någon person man minns.
Jag tror vi behöver den påminnelsen ibland. Den ger perspektiv i livet. Djupet träder fram. Man inser vad livet har gjort med oss. Men upptäcker så mycket gott som man hunnit uppleva.
Jag tänker att tron har detta inslag också. Att genom livet passerar man milstolpar. Upplevelser som påverkat. Jag tror att det är trosstärkande att se tillbaka på vad Gud har gjort i våra liv. Kanske skulle vi till och med föra dagbok på det. Så kan vi bläddra tillbaka när tron sätts på prov.
Liksom en blomsterbukett kan glädja oss och uppmuntra oss kan en minnen av Guds omsorg om oss ge oss ny tillit i tron.
Vad har du för blomma som ger dig glädjeminnen från förr? Vad har Gud gjort i ditt liv som stärker din tro?
Pedher´s blogg 