Att lyssna har genom alla tider varit något helt naturligt. Men jag vill nog påstå att det också varit ett av dom svårast saker att göra.
Vi kan påstå oss lyssna men inte hört ett ord. Vi kan tycka oss lyssna åt ett håll men egentligen lyssnat på något helt annat. En annan gång har vi inte velat höra ett enda ord men inte kunnat värja oss emot den minsta viskning. Så att lyssna är ett svårt mysterium.
Lyssnandet har många dimensioner. Så många riktningar. Så egentligen har vi inte tid med allt lyssnande. Det sägs att den blinde utvecklar sin hörsel långt mer än den som ser. Och jag tror det kan ligga något i det.
Lyssnandet åt sidan – till den som slår följe. Kanske svårt men viktigt.
Lyssnandet till det osagda ordet eller det som sägs mellan raderna. Kanske är viktigare ord än de som hörs.
Lyssnandet till det som sägs bakom vår rygg kan vi slå dövörat till. Det som inte kan sägas öppet kan lika gärna läggas i tystheten.
Lyssnandet framåt. Ska vi komma någonstans är det lyssnandet rätt viktigt.
Lyssnandet inåt. Det som kanske kallas att lyssna på sitt samvete. O så viktigt det är. Det kan rädda oss många gånger. Då gäller det att inte solka ner sitt samvete. Det får inte tappa skärpan.
Det viktigaste lyssnandet är uppåt. Uppåt till vår Herre. Det finns så mycket uppmuntran från det hållet. Också korrigering. Hjälp och stöd. Vi behöver lyssna mer uppåt än åt något annat håll.
Ibland verkar vi vilja lyssna mer på oss själva än andra. Vår egen röst verkar vi tro vara den mest intressanta. Även vår egen visdom höjer vi upp till skyarna.
Jag tror vi behöver, en tid som denna lägga örat nära Guds röst. Att göra allt för att lyssna in vad Han har att säga. Att lyssna till Guds hjärtslag. Uppfatta Guds hjärta för oss just nu. Att få lyssna in hans hjärtslag för denna tid.
Lyssnandet kommer bli mycket viktigt framöver
Pedher´s blogg 