Läste några rader ur Tomas Sjödins bok ”det är mycket man inte måste”.
Ju mer avvikande man är, desto mer generade är det att
Vilket skönt förhållningssätt. Det var hans bror som åt sin medhavda picknick på en bänk i Varuhuset NK. Han menade att det funkade.
Vet inte om du hade vågat det. Men det är lite kul. Så det är fritt fram att vara avvikande så mycket det går så tittar man mindre.
Tomas avslutade sin krönika med ”Det var inte jag!” För att citera Tomas: ”Men jag har ännu inte uppnått detta oberoende av omgivningen och denna inre trygghet , därför går jag med hopen på kafé. ” Brorsan gick inte på kafé. Han la hellre pengarna på böcker.
Vi är nog alla lite mer ”Tomas” än som hans bror. Dom flesta i alla fall. Vi vill inte sticka ut för mycket så att folk tittar på oss och kanske småler lite. Vi vill inte ha sådan uppmärksamhet.
Men det ligger något i att försöka vara oss själva. Att våga det. Gå mot strömmen. Det frigör något gott. Att släppa på tillknäpptheten. Inte vara så rädd att ”göra bort sig” i andras ögon.
Man kan ju undra vem som är normal
Släpp loss! Det är kanske det vi behöver säga oss lite till mans och kvinns.
Pedher´s blogg 