Ibland känner man att skulle vilja be en bön men man vet inte hur man ska formulera den.
Ibland är det så. Man vet helt enkelt inte hur man skall formulera orden. Hur man än vrider och vänder på formuleringarna känner man att man inte riktigt får till det. Men ändå känner man att man så gärna vill be.
Då finns det en vers i bibeln som ger oss hopp.
”Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Vi vet inte vad vi borde be om, men Anden själv vädjar för oss med suckar utan ord.”
Romarbrevet 8:26 SFB15
Eller som en annan översättning säger:
”På samma sätt är det när Anden stöder oss i vår svaghet. Vi vet ju inte hur vår bön egentligen bör vara, men Anden vädjar för oss med rop utan ord,”
Romarbrevet 8:26 B2000
Guds ande som utforskar djupen hos oss ser vårt innersta behov. Ett behov som han speglar med omgivningen och dess påverkar på oss. Så formar han vår bön ljudlöst inom oss. Som beskrivs som suckar. Och kanske är det just bara suckar vi får fram.
För mig har det varit ett bärande löfte när jag inte vetat hur jag ska be. När jag har svårt att se på vilket sätt man bör be just i den rådande situationen. Mitt i förtvivlan av osäkerhet. Eller kanske bara inte vet vad som blir bäst. Påminner om bönen Fader Vår. Där man ber ”ske din vilja, inte min”
Det ger mig också en stark tillit i min tro. Jag är inte utelämnad till att jag måste be en förträfflig bön med vackra formulerade ord. Gud själv, som är min tros fäste, hjälper mig i min svaghet att formulera mig. Det ger mig ett hopp och tillförsikt.
Vi behöver inte vara uppgivna. Det finns en som hjälper oss med vår bön. Vi kan slappna av. För mig ger det hopp. Hoppas det kan ge dig samma hopp.
Pedher´s blogg 