I går var jag på en musikal. Musikalen Annie. En grupp konfirmander mfl som gjorde Debo Jönköpings teater. Dom gjorde den verkligen bra.
Berättelsen om det föräldralösa barnet som bodde på ett barnhem. Men som fick flytta till den rike mannen. Som adopterade henne.
Det är en stark berättelse som har sitt ursprung i en verklighet. Samtidigt som den utspelar sig på 30-talet kan det vara en verklighet idag någonstans på jorden.
Det finns berättelser som lever länge. Som kommer leva för evigt. Tänk efter hur många berättelse du egentligen har i minnet. Berättelsen om din familj. Dina föräldrar. Dina far- och morföräldrar. Kanske har du ännu längre tillbaka i tiden händelser som berättats åter och åter igen.
Kom ihåg att hur du än känner dig i historiens vingslag kommer din berättelse, berättelsen om dig, att leva kvar. Länge.
Det kanske inte blir en musikal om din livsberättelse. Men den kommer ändå att berättas länge. Varför då? Därför att du har gjort och gör avtryck i livet. På denna jord. I människors sinne.
Respektfullt. Ansvarsfullt. Minnesvärt.
Så livet vi lever är värt att ta på allvar. Vilket avtryck vill du ge?
Kom ihåg att det du minst av allt tänker dig borde bli en möjlig story kanske just är det som man kommer minnas dig för.
Vissa sker kanske ligger förborgade i en hemlighet eller ett djupt förtroende. Där bara du och någon till vet vad det handlar om. Kanske är det just det som vi skulle vilja ha som livsberättelse att minnas efter oss. För det har ett djupare värde.
Det finns berättelser som lever för evigt. Ditt liv är en sådan berättelse.
Pedher´s blogg 