Jag kan bli lite förundrad när jag möter folk jag i princip inte umgåtts med menar sig känna mig. Somliga kan med rätt stor bestämdhet förklara vem jag är och vad jag gör. När man sen lägger till att dom vet vad jag tycker också blir det ännu mera tveksamt.
Finns en man som kommer till Jesus. Natanael heter han. Jesus uttrycker ”Där kommer en sann israelit”. Svaret kommer lite överraskande:
”Vad vet du om det? Du känner väl inte mig?”
Den stora skillnaden mellan dom som tror sig veta vem jag är utan att ha träffat mig och Jesus är att han känner oss alla. Han inte bara menar sig känna.
Jesus hade sett Natanael när han satt under fikonträdet. Vilket nog gjorde honom förbryllad. Men också överbevisad att Jesus verkligen kände honom bättre än han trodde var möjligt.
Kanske tänker du som Natanael. Inte känner väl Jesus dig. Där har du lika fel som Natanael.
Jesus har sett dig också. Kanske inte under ett fikonträd men där du har suttit. Läst om att Gud räknar var mans steg. Han följer oss med sin blick helt klart.
Det bästa med Jesus, ja det finns mycket som är bäst om man säger så, är att känner oss mycket väl. Lika bra att inse det. Men lever ibland på ett sett som talar dess motsats. Att vi inte tror att han känner oss. Lite märkligt men men. Du behöver aldrig aldrig närma dig Gud och tro att du överraskar Gud. Han vet. Kom som du är bara. Var dig själv. Du behöver inte förställa dig. Skriva om det så att det passar bättre. Släta över. Kom bara. Han tar emot dig.
Det blir istället något åt detta håll:
”Tack för att du vet om mig? Du känner verkligen mig?”
Idag ber vi för riksdagsman Camilla Hansén (MP)
Pedher´s blogg 