Månad: mars 2014

Publicerat den

En lovsång till banankartongen

20140303-172852.jpg

Vad vore världen utan banankartongen?

Det skulle göra alla privata flyttar lite svårare. Denna optimala kartong med dom rätta måtten. Den är lätt att stapla. Den är lätt att packa. Den är kraftigt byggd och skyddar våra saker på ett bra sätt.

För att inte tala om att den är lätt att bära. Naturligtvis har det med innehållet att göra. Men det finns bra hål att bära den i. Måttet liksom passar att bära. Det går typ 5 kartonger på en Pirra. (Säckkärra, potatiskärra eller vad kallar du den?) Den är stapelbara till höjder jag inte ens når.

Den som uppfann denna geniala kartong måste ha fått en förmögenhet för denna skapelse. Försökte hitta på nätet vem som skapat mästerverket. Men då kunde jag läsa om blixtlåset, trafikljuset, mobiltelefonen. Inget om min fråga. I jämförelse helt obetydligt. Undrar om det inte finns fler banankartonger än mobiltelefoner.

20140303-173627.jpg

För att inte tala om att många affärer skänker bort detta mästerverk. På mitt jobb får man ge en gåva för att hjälpa barnen i världen. Vilken kartong. Då hjälper den att samla in pengar också. Vilket lyft för världen.

Jag tror tom att det som den minst innehåller är just bananer. För en tid får den skydda bananer som skickas runt vår jord. Men sen…… Inte ligger det bananer i den kartongen. Då får böcker, porslin, skivor ja vad som helst fylla dessa kartonger. Bananerna får hamna i kundens påse istället.

Troligen har den många liv. Den går från hem till hem. Får betjäna många familjer. Denna unika skapelse.

Tacka vet jag banankartonger. Dom är bra dom.

20140303-173150.jpg

Publicerat den

Musik

När jag lyssnar på musik så förknippas ofta låtar med händelser. Ofta skeenden i livet. Man kan förknippa musik med olika tider i mitt liv. När jag första gången bodde i Örebro lyssnade jag mycket på Anni-Frid Lyngstad och Agnetha Fältskog. Så varje gång jag hör deras musik kan jag nästa se mig gå där med min Sony Walkman. Kassettens glada dagar.

Musik förknippas ofta med humöret vi har. Så man skulle kunna beskriva en persons sinnesstämning bara genom att lyssna på dess musik.

”Lyssna på texten. Den är så bra” har du hört den kommentaren någon gång? Vissa låtar har det som andra inte har. Vissa låtar står sig genom alla tider. Dom bara funkar när som helst genom åren.

På Spotify lär det finnas många tusen låtar som aldrig spelas. Måste kännas lite för kompositören. Hon/han lär ha lagt ner sin själ i låten. Så lyssnar ingen. Otacksamt? Möjligen. Det kan vara så enkelt att låten inte funkar.

Ibland brukar jag tänka att en viss låt måste vara född. Alltså att den som skrivit den fått den till som en gåva liksom. Att vederbörande arbetet med sången från djupet. Liksom värkt fram den. Inget hafsverk. Vissa låtar tror jag rent av är ett himmelskt arbete med gudomlig touch. Sådana låtar håller länge länge. Sådana låtar påverkar oss mer än andra. Det händer något med oss som betyder något. Vi behöver många sådana låtar.

Under en tid har jag satt på en skiva när jag ska lägga mig. Det en man som heter Billy Gaines. Så somnar jag till den. Musik kan göra att vi slappnar av på något sätt. Högt blodtryck kan man delvis ‘bota’ genom att gå ut i skogen. En stressad själ kan man nog bota med lite musik.

Jag hörde en spännande berättelse om en man hade problem med sina lungor. Man menar att han sjöng sina lungor friska. Skulle inte förvåna mig att det är en sann historia.

Du får gärna berätta om din musik som hjälper dig.

En del menar att körlivet är slut. Att det inte går att samla människor till att sjunga kör. Det har väl Gabriel Forss bevisat att det är fel. Samlar ju massa folk som sjunger ihop. Man lär visst tom betala för att få vara med. Själv sjunger jag i kören Can’t Stop. Det är fantastiskt roligt att sjunga ihop.

Det kanske inte är så konstigt att musiken ger mig så mycket. Sen jag var liten har vi sjungit i min familj. När jag sen fick egen familj har musiken funnits där. När jag var 5 år lärde jag mig gitarr. Musiken har verkligen funnits med. I glädje och sorg. Den blir en god hjälp i livet.

Tack gode Gud för musiken!

20140303-172538.jpg

Publicerat den

Att minnas…..

Hur tidigt i livet kan man komma ihåg ifrån? Har man minnen från då man var två år? Tre? Fyra?

Jag har minnesbilder från det jag tror är före sex års ålder. Dom är i alla fall inte senare. Minnen som när jag rullade tunna hos min kompis. Snurrade över tunnan och bröt nyckelbenet. Jag kommer ihåg när skogen höll på att ta eld och brandkåren kom. Jag kan minnas att skolbussen mötte en bonde med en tjur på släp efter traktorn. Tjuren sparkade på vår skolbuss. Det var spännande det vill jag lova.

Under livet har jag vackra minnen som när jag vigdes tillsammans med min underbara fru. Då vi fick våra två söner. Det är minnen som aldrig kan blekna.

Minnen är ju faktiskt resultatet av något vi gjort. Idag har du och jag gjort massa saker som vi kommer att missas. Det kan kanske kan uppmuntra oss till att göra sådant som skapar goda minnen.

Sen finns det minnen som jag helst skulle vilja vara utan. Tänker inte blottlägga dom närmare men tror att även du som läsare har sådant du helst inte skulle vilja minnas.

Till alla minnen gäller i egentligen samma sak. Vi måste hantera dom. Lära oss ett sätt att förhålla sig till våra minnen. Vi kan inte leva på dom och låta dom styra oss i nuet. Tex att göra som vi alltid minns att vi gjort. Vi kan inte låta minnen hindra oss att leva nu.

Ibland minna vi tom helt fel. Vi tror oss minnas men det stämmer inte. Men det är ett svårare kapitel att skriva. Hm hm

Ibland har jag mött vädjan om att be om att Gud skall sudda ut jobbiga minnen. Visst, jag tvivlar inte på att Han skulle kunna göra det. Jag undrar dock om han vill skriva om historien. Snarare tror jag att han kan hjälpa oss att leva med minnet på rätt sätt. Att tom kunna ha med sig minnet utan att minnet för den skull göra oss illa.

Därför ber jag så här…
Herre, hjälp oss att leva med dom minnen vi har. Gör så att jobbiga minnen inte gör ont längre. Herre, hjälp oss att skapa goda minnen. För vår egen skull men även för andra.

Publicerat den

Varför är vi så misstänksamma?

Varför är vi så misstänksamma om andra människor och fenomen? Rubriken kunde sättas annorlunda naturligtvis. Tex Tänk gott om varandra.

När jag möter någon som förutsätter att jag undanhåller något som den bara måste veta känns det som vi hamnar i två olika världar. Som om man medvetet vill den andra något illa. Att man vill frysa ut och utelämna den personen. Det kan väl inte vara typiskt oss svenskar? Eller?

I ett arbete där man har olika roller så ligger det i sakens natur att chefen inte berättar alla saker han/hon går och funderar på. Vill påstå att det mesta av en chefs alla funderingar på förändringar aldrig blir av. Det behövs en period av att mogna i olika beslut. Allt för att det skall bli bäst för helheten.

Tänk om man skulle prata om allting som ändå inte kommer att bli av. Det stör mer än det gör nytta.

Det kan ju finnas orsaker till varför man inte sagt något. Man kanske helt enkelt inte visste något, man behöver mer ‘kött på benen’ innan man kan säga det, kanske helt enkelt inte ska veta något eller faktiskt inte har med det att göra.

När man ser sig omkring verkar det som vi har en sådan inställning till tex politiker och beslutsfattare. Vi liksom förutsätter att dom har lik i garderoben, har en dold agenda och vill bara sitt eget bästa.

När det väl kommer till kritan undrar jag vem som mår sämst i allt detta. Den som misstänkliggör eller den som blir utsatt för det. Jag undrar om det inte är den som misstänkliggör.

Vore det inte bättre att vi bestämde oss för tänka gott om varandra? Att utgå från att vår motpart faktiskt tänker goda tankar. Att om vederbörande väntar med att berätta innebär det att det blir så mycket bättre senare. Att alla vill varandra väl.

Skulle det inte bli så mycket bättre då?

Man skulle också kunna fundera på om vi själva skulle må mycket bättre om vi bara släppte tanken på att man måste veta allt….
Att kunna bara slappna av och tro att det blir nog bra hur som helst.

Publicerat den

Att blinka eller inte blinka – det är frågan

Jag pendlar till jobbet och har så gjort ganska många år nu. Det blir typ 13 mil om dagen, ca 4500 mil om året. Så har det varit mer eller mindre under 6 år.

Är det något jag förundrat mig över är att det är så många som inte använder blinkers tex. Denna så geniala uppfinning som ska tala om för medtrafikanterna vart man ämnar styra sitt fordon. Tydligen är blinkersspaken väl gömd eller så hoppade man över den kunskapen på körskolan. Den är enkel att använda så länge man kör på vanliga vägar och tex ska byta fil.

Att det blir knepigare i rondeller förstår jag. När skall man blinka och inte. Man lär visst bara behöva blinka när man skall ut ur rondellen. Det lär finnas en bilförare i Katrineholm som blinkar med varningsblinkersen när vederbörande kör i rondellen. Kanske bara en skröna men ganska genialt när man är osäker på hur man gör.

Att blinka eller inte blinka är egentligen inte frågan. Att man ska blinka har till hyfs och fason. Så trist när man står och väntar på att få köra ut på vägen och bilen som skall passera får för sig att svänga in på min väg. Så har man väntat helt i onödan. Eller bilen som byter fil mitt framför nosen på min bil och man har inte fått någon förvarning om det.
Tänk om alla använde blinkersen så vore livet lite enklare i trafiken.

Att man väljer att inte byta sin trasiga lampa på bilen är ett kapitel för sig. När man kommer enögd en mörk natt är det inte roligt att möta den bilen. Speciellt när det är lampan som är närmast mötande bil. Att vederbörande har svårare att upptäcka vilt mm är väl dens bekymmer. Men tänk om, tänk om, vederbörande tänkte på mig som mötande fordon.
Nu är det ju så att ingen som läser detta blogginlägg struntar i att blinka. Alla läsare av denna blogg byter sin lampa när den gått sönder. Men i alla fall….. Tänk vad mycket bättre det skulle bli om alla gjorde som vi. Eller hur?

För en tid sedan lästa jag i KatrineholmsKuriren att läppe-borna var så ledsna över alla som körde för fort genom samhället. I samma samhälle använder ingen reflex. Vilket gör att vi som kör igenom där varje dag har svårt att upptäcka folket. Ung som gammal. Säger ingenting om att deras åsikt är rätt om hastigheten. Vad som förundrar mig är att samma vuxna verkar tycka att det är helt okej att deras barn inte syns i trafiken. Så, kan vi inte komma överens om att jag och mina medbilister håller 50 i byn så sätter ni på er reflexer. Fast å andra sidan, ingen av er läser väl min blogg.
Men visst vore det bra om alla gjorde det….. Eller hur?!!!

Publicerat den

Det finns så många sköna människor…..

20140226-212615.jpg

Satt på ett köpcenter och drack en kopp kaffe en dag (19kr och jag glömde att fråga om påtår ingick i priset. Fast å andra sidan menade några goda vänner till mig att det var billig. Jag borde ha betalt mer än det dubbla för den kaffekoppen med tanke på vad ägaren behövde ha alla sina pengar till… ja ja…). Då fascinerades jag över vad mycket sköna människor det finns. Och då tänker jag inte på om man var vacker eller inte (hur man nu bedömer det…) utan på att vi är alla så olika. Somliga var ganska framåt och andra lite mer försiktiga. Endel verkade veta exakt vart de skulle medan andra letade sig fram. Andra tog mer plats (TOG) så att andra försiktigt höll sig undan. Endel skulle man kunna verkligen säga om ”den var en skön en”. Några barn gick förbi mig och verkade att älska att vara just där och då.

Då gick mina tankar till Ingemar Olssons låt ”Sköna människor”. Om du tittar dig omkring så finns det säkert några sköna människor som du skulle behöva hjälpa att få komma fram. Kanske genom att du själv tar ett steg tillbaka. Ofta är det allt för ofta enklare att gör ”allt” själv. Kanske borde vi låta andra komma till och på så vis blomma ut på ett nytt sätt.

Kolla in sången så ni får se…..

Sköna människor av Ingemar Olsson

Det finns så många sköna människor
som liksom aldrig kommer fram
Precis som böcker i ett bibliotek
som bara står och samlar damm
Och om man bara tittar utanpå
då missar man en värld
som man aldrig får en enda aning om
Fast hela tiden finns den där

En del är långa, andra korta
En del är hemma, andra borta
En del är tunna, andra tjocka
Men alla har dom nåt att ge
Yeah yeah yeah, nåt att ge

Det finns så många sköna människor
som liksom aldrig får en chans
Dom blir bedömda efter pärmarna
precis som om resten inte fanns
Men det som öppnar sej där inuti
är värt sin vikt i guld
För varenda människa har sin egen saga
Viktig för sin egen skull
En del är långa …

Det finns så många sköna människor
som liksom alltid kommer snett
Precis som böcker i ett bibliotek
Dom kommer aldrig till sin rätt
En ynklig rygg utav ett mäktigt verk
är allt som sticker fram
Av alla andra sidor ser man ingenting
Och det är både synd och skam
En del är långa …