Under fyra månader kunde jag inte röra på mig så mycket. Skadan i höger lår gjorde att det var bara att låta tiden läka.
Igår efter kvällens arbete så tog jag en snabb promenad i min älskade skog. När jag hade gått två tredjedelar upptäcker jag att det går lättare än tidigare. Benet känns okej. Känningen i höften jag haft efter att jag började komma igång igen infann sig inte. Blev så tacksam att jag nu verkar vara över denna tråkiga period.
Ibland kan steget vara tyngre i livet. Det är så mycket som påverkar det tänker jag. Det kan vara sådant man möter som gör steget tyngre. Upplevelser. Sorg. Det kan göra att det blir lite extra tungt att ta sig framåt.
I bland behöver man ”vila sig” i form. Kanske sitta ner vid en sjö. Sitta i ett skogsbryn. Få andas lugnt och känna att man ”hämtar igen sig”.
Man behöver kanske en stund av eftertanke eller få ”prata av sig” lite med en vän. Det sistnämnda kanske vi allt för ofta underskattar. Vi behöver uppvärdera det helt klart.
När livssteget är något tyngre behöver vi vara rädda om oss själva. Det är okej att dra benen efter sig ett tag då. Då hinner man ikapp sig själv. Hinner läka såren som blivit. Sorgen som gör sig påmind får ta den tid den behöver. Så efter hand blir steget lite lättare. Man upptäcker att efter en tid så är steget lätt igen.
När jag tar min promenad i skogen så gör det gott inom mig på flera sätt. Kroppen kommer i rörelse. Lungorna får ventilera ut sig ordentligt. Tankelivet får rumla om lite så att det får tänkas klart och lämna sin snurriga bana. Man får ladda ur liksom på något förunderligt sätt. Så när jag kommer tillbaka hem så är jag lite fräschare på något sätt än när jag gick iväg. Så blir steget lättare för nästa säsong liksom.
Det är inte farligt med ett litet tungt steg ibland. Låt det ha sin gång. Låt tiden verka. Ditt steg blir snart lättare igen.
Pedher´s blogg 