När jag skriver denna blogg är det onsdag. Jag sitter på tåget. Det är en av våra träffar som butikschefer i Erikshjälpen. Det är med kluven känsla att åka på en träff. Samtidigt som det ger massor så lämnar min sina uppgifter som gör att andra får mer att göra. Samtidigt får man något som kan berika samma gäng.
Att ta sig tid och få tid till kunskapslyft är svårt. Ofta är arbetsdagen så fylld av saker att man anser sig inte ha tid med förkovran. Effektiviteten gör att man får skörda något längre fram. Visst lär man sig något hela tiden medan man jobbar. Man hittar på nya lösningar. Får nya ideer av sina arbetskompisar. Så, visst finns det en naturlig utveckling. Stort tack till alla mina arbetskompisar vad ni ger mig. Ni är fantastiska.
Samtidigt skulle det vara så gott att få ”läsa på”. Att tillföra något som man framöver kan få berika sin omgivning med. Som gör att man utvecklas och ”hänger med”.
När vi möts en dag som butikschefer är det massor vi får samtala om. Vår regionchef tillför massa intressant. Vår organisation meddelar vad som händer och vad vi måste göra. Viktig kunskap. Vi får massa kul statistik, snittpriser, försäljningsresultat, årscyklar, kvadratmetrar mm mm. Massa kul. Mitt i allt detta finns en dimension som man inte vill vara utan. Det är samtalet med kollegan. Som hjälper till på vägen. Man får ryggdunket som gör att man orkar vidare. Man får bekräftat att man står inte ensam i ett problem. Man gläds tillsammans för varandras framgångar. Man får dela situationer och få råd hur man kan lösa det. Ett samtal ut det verkliga livet och inte i första hand efter ”boken och manualen”. Det liksom blir på riktigt. Vi kan ha förståelse för varandra och på så vis hjälpa som ingen annan kan.
Så du som är en kollega. Sträck på dig. Du är värdefull. Du kan göra någon annans dag. Du kan var den som gör skillnad. Du har något att tillföra. Vid din sida har du en som du kan ha både glädje och nytta av. Någon som kanske rent av räddar din dag. Någon som t.o.m. kan mer än dig på vissa områden. Som kan bli din ”genväg” till kunskapslyft.
Vi behöver varandra. Ensam är inte alltid starkast.
Pedher´s blogg 