Betala entré för att handla……

I lördags var jag på en mässa. Jordbrukets dag på Julita gård. Julita gård har ju även tex slottsmässan. Båda dessa mässor dra väldigt mycket folk. Dom är ju inte alls unika på något sätt om man betänker att det är just mässor med olika inriktning och där man betalar en entré för att komma in.

I dessa mässor finns det en viss poäng. Att det finns utställare som har olika stånd där man kan köpa saker. Ofta säljs sakerna till ”mässpris”. Visst finns det inslag av reklam och locka kunder. Företag som som vill få vår uppmärksamhet att just bli kund hos dom.

Visst, det är väl bra. Men en sak är ju ganska knäppt.

Vi som går dit betalar en entré för att få gå in på mässområdet för att handla. Hur knäppt är inte det. Vi betalar för att få ev bli kund hos någon. Vem skulle handla på Coop eller Ica om vi först fick betala en entré för att komma in. Inte många skulle jag tro. Ändå kan vi åka långa sträckor för denna folkfest. Att få betala en ganska stor entréavgift och sen handla det man vill ha.

Själva affärsidén borde väl inte fungera. Alla betalar för att vara med. Den som ställer ut betalar dyrt för sitt ”bord” och likaså vi som skall besöka detta ”bord”. Ändå så fungerar det.

När jag gått runt och tittat så undrar jag vart just mässpriserna tagit vägen. Tycker inte jag ser dom verkliga klippen längre. Visst kan man gå runt och bli mätt på att småbitar man kan provsmaka.

Något sjukt över det är det i alla fall. Eller är det I-lands-problem??? Att vårt nöje är att åka runt och shoppa för dom pengar vi arbetar in? I ett globalt perspektiv blir det just lite sjukt. På en plats svälter man för att man inte få ihop pengar till mat. På en anan plats kan just shoppandes vara själva attraktionen. Inte egentligen vad man får för pengarna utan att just handla. För handen på hjärtat, hur mycket nödvändigt kommer vi hem med från en mässa? Hur mycket har det nödvändiga verkligen kostat om man lägger ihop alla utgifter som entré, transport och mat?

Varför fungerar det? Varför betalar vi för att gå in och handla? Svaret måste nog vara att det är lite av en folkfest. En fest där en stor mängd människor möts för att se på något. Ta del av underhållning. Kanske en åktur med häst och vagn. Svaret måste nog vara just ”folkfest”.

Nu kan ju en folkfest inte behöva kosta någonting. Den kan vara just en fest för att människor bara möts och har trevligt. Det skulle vi behöva ha mycket mer av. Så jag slår ett slag för folkfesten som är gratis. Som inte kostar någon entré. Den folkfesten kan vara mötet över staketet med grannen. Det kan vara kvartersfesten. Men lika väl det enkla mötet mellan två personer.

20140628-134039-49239078.jpg

Hur det gick för mig och handling? Jorådåråsåatt, det blev en viltklämma och salta remmar.

20140628-134909-49749695.jpg

Objuden gäst på min gård

Det finns en känsla jag gärna skulle vara utan. Det är att veta att någon objuden person varit inne på min gård och tagit något.

Härom natten hade någon tagit sig friheten att gå in i mitt garage och ta min åkgräsklippare. Tacksam att det vara bara sen som försvann. Sådant gör mig bara så besviken och ledsen.

Egentligen är det inte så mycket besvikelse över att en sak är borta. Det är mer den känslan av att någon har gått innanför min zon. Min tomt. Naturligt vis är alla välkomna till oss om man bara gör det öppet. Men att smyga sig under natten för att stjäla är inte ok. I alla fall inte hos mig.

Jag kommer ihåg för massa år sedan då jag jobbade i pingstkyrkan i Ulricehamn. Då hade vi inbrott. Bara känslan av att någon hade varit inne på mitt kontor och rotat runt var tillräckligt obehagligt. Kanske hade suttit i min stol. Petat på mina pennor osv. Den känslan påmindes jag om då vi upptäckte att vi haft inbrott.

Säkert någon som tycker jag kan skylla mig själv som inte hade trippellås på dörrarna osv. Jag brukar säga att lås, det är bara för ärligt folk. Av inbrottets karaktär kan man misstänka att det var ett beställningsjobb. Möjligen att dom hade blivit skrämda. Hur som helst, ja, jag hade säkert kunnat skydda mig bättre. Så är det. Men bara känslan……

Den känslan att något smugit runt på min gård i syfte att tillförsäkrats sig saker känns bara så fel. Kommer dom tillbaka när dom nu vet vad som finns kvar?

Tänk att det finns en marknad för detta? I den bästa av alla världar så skulle detta inte existera. Men nu är det så, tyvärr.

Hur som helst………. objudna gäster är inte alltid så trevliga. Tack och lov så finns det dom som är klart mycket trevligare. Ni är alltid välkomna till mig.

HAMPE-avgöranden

20140630-093322-34402580.jpg

Du som inte delar tron på Gud med mig kommer nog inte att förstå denna blogg. Du som aldrig har varit på HAMPE kan nog inte helt förstå vad det är för speciellt med HAMPE.

Denna vecka är det HAMPE-veckan. Över 400 ungdomar möts på Björkenäs vid hjälmarkanten.

När jag var tonåring åkte man till HAMPE-veckan. Ungdomslägret som samlade massor av ungdomar. Men inte jag. Då fattade jag inte hur bra detta var. Senare fick jag förmånen att vara ledare på veckan. Efter det har det blivit en del nattpass och serverat mat.

Vad är det för speciellt med HAMPE?

Svaren på den frågan lär vara lika många personer som varit på veckan under åren. För mig är det inte i första hand gemenskapen, badet, goda maten, lägerkvällar och massa bus. För mig är det ”avgöranden”.

”Avgöranden” – detta ord står för tillfället då någon bestämmer sig för något. Tex att börja tro på Jesus. Att man upplever att Gud på ett speciellt sätt visar sitt intresse för just ”mig”. Att Gud säger något till någon som betyder att man ändrar riktning för sitt liv. Ett speciellt ”moment” som man inte riktigt förstår den djupaste innebörden i men vet bara att detta är ”vägen” för sitt liv. Resten av sitt liv.

Under mina år på HAMPE har jag fått möta så många som gjort sådana möten med Gud. Jag tror nämligen att detta är fullt möjligt. Gud är ingen Gud långt borta utan en som verkligen finns nära. En Gud som kommunicerar med oss människor.

Det är något speciellt när man tar ett beslut som man inser kommer att ha betydelse för lång tid framåt. Ett beslut som gör skillnad. För ungdomarna på HAMPE är det inte sista gången sådana beslut kommer att göras. Du som jag, vet att det kommer bli många sådana beslut genom livet.

Ett ”avgörande” på HAMPE är något alldeles speciellt. Jag vet. Jag har gjort det. Det är ett tillfälle som man gömmer inom sig och bär med sig. Troligen hela livet.

Det bästa vi människor kan göra är att låta Gud vara med i hela vårt livs olika skeenden. För den skulle blir vi inga robotar. Att leva ut själva livet får vi allt göra själva. Men det finns en Gud som värnar om vårt bästa. En Gud som ser vårt liv från ett annat perspektiv. En Gud som kan och vill skapa dom bästa förutsättningarna som finns för sig och mig.

Ibland uppfattar man att man själv tar initiativet. Ibland är det som att någon lägger sin arm om ens axlar och leder in oss på en annan väg. Men det är en helt annan historia som vi får ta en anan gång. Men det är också ett underbart ”avgörande” i livet.

Retrotisdag – Man är nog en hamster i alla fall…

Jag har nog aldrig benämnt mig som en samlare. Tänker mig heller inte att jag är en person som har svårt att slänga saker. Läste i en undersökning att varje person lär ha många tusen prylar i ett hem. Många, med betoning på många, saker. Jag vet att jag då tänkte att det gällde inte mig. Många andra, men inte mig.

Dom senaste veckorna har jag rensat rätt vilt hemma. Jag har kört många lass till tippen av sådant som är uppenbarligen inget att ha. Döm av min förvåning så har jag hittat saker som uppenbarligen inte fungerar men ligger ändå på mina hyllor. Vem kan ha lagt dom där? Skulle ju varit slängt sen länge om bara……… . Om man betänker alla dessa prylar så är det ju inga svåra val att göra. Bara att slänga.

Men så kommer man till alla dom där prylarna som går under kategorin ”bra-att-ha-prylar-men-som-man-aldrig-vet-om-man-får-nytta-av-så-det-är-bäst-att-spara-dom-saker”. Skulle man slänga dom skulle man med största sannolikhet behöva dom dagen efter man slängt dom. Naturligtvis har inte du sådana prylar. Men jag, som trodde att jag inte var samlare har upptäckt att jag faktiskt har sådana saker. Det är nu det blir lite knepigt. Slänga eller spara? Ge bort eller ha kvar? Det är inte dåligt vad man samlar på sig mycket saker.

I vår butik i Erikshjälpen i Örebro har vi en avdelning som förr hette ”Garaget”. Numera heter den Hobby och fritid. Det är här man hittar alla intressanta saker som andra också tycker är kategorin ”bra-att-ha-prylar-men-…..” Den avdelning som just innehåller massa sådana spännande saker som är bra att ha. När man går i den avdelningen så upptäcker man saker som man inte trodde att man kunde ha nytta av men som man faktiskt har väldigt mycket nytta av. Det är en avdelning jag brukar säga innehåller det som inge får plats någon annanstans i butiken. Här kan man botanisera bland massa udda prylar. Den avdelningen är också kul för här får man verkligen fundera på vad vissa prylar är för något. Här hittar du den udda grejen som du just saknar för att få det att fungera.

Jag påstår att medan vi kallade avdelningen ”garaget” var det mest män som gick och botaniserade. Men förlåt alla män, sen vi bytte namn har många kvinnor hittat dit. Ni har fått konkurrens bland dessa varor.

Om jag fick bestämma skulle alla rensa it sina ”garage-gömmor” på ”bra-att-ha-prylar-men-…..” Och lämna in dom hos alla våra Erikshjälps-butiker. Varför skall ni ha dom liggande och aldrig bli använda när folk ropar efter just sådana prylar? (samtidigt gör du en insats för att förändra situationen för någon till bättre på vår jord och du får städa ur dina förråd)

Så, alla hamstrar över hela Sverige, dags att börja låta alla som letar efter ”bra-att-ha-prylar-men-…..” få möjlighet att finna dom.