Nedräkning – för sista gången

IMG_5548.JPG

Sitter och funderar när jag åker i min bil till jobbet. En väg jag åkt på ett otal gånger. Om man betänker att jag pendlat samma väg under ca 7 år så har det blivit några vändor. Om tänker sig att man jobbar typ 45 veckor/år. Så blir det då 329 veckor. Alltså ca 1575 dagar. Så jag har passerat Hjälmarbaden över 3150 gånger dom sista 7 åren. Min resa har varit ca 13 mil om dagen. Det blir ca 20500 mil. Ett varv runt jorden är ca 4000 mil. Så det har alltså blivit lite drygt 5 varv runt jorden dom sista åren.

Somliga dagar har resan gått riktigt bra. Med solsken och en härlig sjö att titta på. Andra dagar har det varit snöstorm. Den resa som tagit längst tid att genomföra tog nästan två timmar. Då var det inget roligt väglag. Annars tar resan strax under timmen. Jag har alltså suttit i bilen mer än 3150 timmar när jag åkt till och från jobbet.

Nu är det snart slut med det. Att göra något för sista gången är något speciellt. Nu kommer jag inte att sluta köra bil. Men resvägen till mitt nya jobb är inte många kilometer. Cykel borde bli ett bra alternativ.

Det blir en del saker som jag den närmaste tiden kommer att göra för sista gången. Det kan vara en befrielse men samtidigt en sorg. Att inte få göra det något mer. När jag åker till jobbet på lördag är det den sista gången jag åker mellan Gustafsdal och jobbet i Örebro.(tiden i Örebro är inte slut i och med det men resan går från annan ort) Då är den sista jobbresan förbi läppe och Hjälmargården. Hjälmarbaden kommer jag att lägga bakom mig liksom resan genom Hampetorp med nya grillen. Bönerud och 52:ans loppis blir ett minne att komma ihåg. Likaså Odensbacken (men vem kan glömma det samhället? Inte jag i alla fall). Sköllersta med Nostalgifiket som det tog just 7 år för att stanna till och titta in hos. Så på lördag blir det en sista gång……

Nedräkning är inte alltid så roligt…..

Alltid ha pengar på sig – tiggaren behöver dom

IMG_0913.JPG
Artikel om en satsning för tiggare i Jönköping

Sitter och läser Tommy Dahlmans blogg. Den är bra. Hur mötet tiggaren?

Tänk att vi kan rättfärdigöra vårt handlande genom att lägga över problemet på tiggaren eller systemet eller politiken.

Jag kan tänka att det är något grundfel på denna jord när det finns personer som är så fattiga att dom måste tigga.

Om tiggeriet är organiserat av ligor är det just denna organisation som skall sättas åt. Det är människorna bakom som är så cyniska att dom utnyttjar någon för egen vinning som skall sättas dit. Inte tiggaren. PUNKT

Tommy skriver att det har alltid funnits tiggare. Tommy har säkert rätt. Man kan undra dock , Tommy, hur det kommer sig att på senare tid finns dom utanför varje köpcentrum, många affärer, mfl ställen, en och en….. Vad är det som gör att det har blivit så nu? Det är en så tydlig förändring från att ha mer eller mindre varit ”osynliga” nu är framme i ljuset. Vad är skillnaden idag mot igår? Jag tänker mig att behovet fanns igår också.

Jag tänker mig att man löser inte grundproblemet med att ge en tiggare en slant. Till det behövs det helt andra metoder. Men det får inte hindra att man ger tiggaren en peng. För hur skall den få mat för dagen?

Kanske är det vår sociala utveckling som nu slår igen. Förr tog vi hand om varandra för det fanns ingen annan väg. Idag har vi byggt ett system där vi låter kommun och stat ta hand om det vi förr gjorde. Vi betalar skatt för det. ”Vi behöver inte smutsa ner våra händer med det”. Så kan vi skylla på systemet. Vi kan skjuta över det på ”någon annan”.

I den tid vi lever i är det mindre omlopp på pengar och mer användning av kort. Som butiksarbetar är jag tacksam för alla som använder kort. Det blir liksom säkrare för min personal. Mindre kontanter att använda. Så jag har sällan kontanter på mig. På snudden aldrig. Jag är nog inte ensam om det. Det kanske är dags att tänka om?!!!

Lika viktigt som det är att ha med sig bankkortet till affären borde det nu vara att ta med sig kontanter att ge den som behöver. Det kan också innebära att köpa en extra limpa, banan, makaronipaket eller något som någon behöver. Att kunna dela med sig av alla dom kläder vi har överskott av hemma i våra garderober.

Jag säger inte att alla har råd med att göra det. Men vi är rätt många som har det.

Så, när det nu är så mycket kortköp, förbered dig med kontanter nästa gång du skall till affären. Ha alltid pengar på dig. Det finns den som behöver dom bättre än du.

Ps Om ”systemet” tycker illa om att vi ger pengar, att tiggaren finns utanför affären, kan ju ”systemet” se till att förutsättningarna ändras för alla dessa tiggare………. Ds

Second hand-plagg kan lukta illa

Rubriken var inte så inspirerande (orginalrubrik: ”Second hand stinker”) tills jag läste hela bloggen. I vår butik på Erikshjälpen i Örebro, hänger vi inte ut dessa plagg. Men detta var några bra tips om hur man kan göra. Nu kom ytterligare ett hinder bort för att köpa second hand.

Profilbild för SIC DesignerSIC Designer

Jag tror att väldigt många känner igen sig i det här, när känslan av lycka byts ut till förtvivlan. Du har hittat ditt drömplagg i en second hand-butik och det passar som handen i handsken. Du har vridit och vänt på vintageplagget utan att hitta några större skavanker. Det är bara ett problem, hela plagget luktar gammalt, unket, surt och ofräscht. Om du inte kan bli av med lukten går det inte att använda plagget.

Vi har samlat ihop ett par beprövade husmorstips. Obs: innan du testar något av tipsen måste du kolla tvättrådet i ditt plagg.

1. Ättika

Något av ett mirakelmedel när det gäller luktrening och rengöring. Ett extra plus för att det är en naturprodukt. Ättika finns i olika koncentration, 12% och 24% är vanligast. Blanda 24% ättikan med lika delar vatten för att för att få ner koncentrationen till 12%.

Häll ättika i en skål och låt ditt vintageplagg hänga på…

Visa originalinlägg 276 fler ord

Fr.o.m. nu lånar vi till att existera på jorden.

IMG_5136.JPG

Fr.o.m. nu lånar vi till att existera på jorden.

I går läste jag om det är overshoot day. Fram till igår kunde alla uttag vi gjorde från jord återställas av natursystemet. Fr.o.m. nu lever vi över våra tillgångar. Vi tär alltså för varje dag, resten av året, på våra tillgångar. Vi lånar av det vi skulle behöva längre fram.

Det är typiskt oss människor. Vi sparar inte ihop utan vi lånar hellre och betalar av. Det funkar ju ganska bra med banklån kanske. Men när det gäller jordens resurser fungerar det inte alls bra. Det var på 70-talet som det gick jämt upp. Men inte nu. Det jobbiga är också att för varje år verkar det som att datumet för den dag kommer bara tidigare och tidigare. Kolla in detta:
Några exempel på hur dagen tidigarelagts:
1986: 31 december
1987: 19 december
1990: 7 december
1995: 21 november
2000: 1 november
2005: 20 oktober
2006: 9 oktober
2007: 6 oktober
2008: 23 september
2009: 25 september
2010: 21 augusti
2011: 27 september
2012: 22 augusti
2013: 20 augusti
2014: 19 augusti

Vi behöver verkligen fundera på att slösa mindre. Jag tror inte svaret är högre bensinpris. Inte heller byta utsläppsrätter. Knappast klimatkompensationen på flygbiljetten. Okej att man kanske planterar fler träd och det hjälper upp det hela. Så visst, det kanske finns en viss vinst om man betalar en extra avgift. Men i grunden behövs det en attitydförändring.

När jag var 15 år och körde moppe kostade bensinen typ 3:75. När jag tankade igår kostade drivmedlet 14:07. Inte kör man mindre fast det är så mycket dyrare. Miljöpartiets ide om dyrare drivmedel kommer inte fungera. Vi måste se till att våra bilar drar mindre dåligt bränsle. Ingen kol-el får det bli aktuell. Vi måste hitta maskiner som drar mindre el. Ja, listan kan göras lång.

Hur som helst måste du och jag ändra attityd. Gör alla lite betyder det mycket. Men det kan vi göra en annan dag.

Jag är inte Guds bästa barn i detta. Läs min blogg i morgon så ser du ett område som jag inte gått före i. Men jag har varit mån om vem som får leverera min el. Jag köpte en mindre bil som drar mindre drivmedel än den jag hade tidigare. Men mer kan jag göra. Säkert du också.

Men jag tror inte att alla dessa extra avgifter för miljökompensation är den bästa vägen. Vi har haft det ganska många år nu. Ändå kommer denna dag, overshoot day, tidigare för varje år. Så något fel är det i systemet.

IMG_0908.JPG

Retrotisdag – överraskningen i fickan

I torsdags ringde Expressen till butiken och frågade om det var vi som hade hittat 100000kr i en ficka på kläder vi fått.

I fredags kom Aftonbladet på besök till butiken. Hade samma fråga. Man intervjuade min kollega. Tog några kort.

Båda tidningarna har hört att någon medarbetare i en second hand i Örebro hade hittat 100000kr. När man skulle ta hand om klädesplagget lär det ha trillat ur 100000 kr. Det låter nästan som en saga.

Det var i alla fall inte i Erikshjälpen i Örebro som vi gjorde detta fynd. Dom letade men fann ingen som hade hittat detta. Polisen lämnade inte ut några uppgifter heller.

Lite märkligt blir det när polisen säger att flera personer har prövat lyckan.
”– Många har hört av sig men ingen har kunnat lämna en tillräckligt bra beskrivning” säger Sara Rupla. Hur kan det bli så?

Jag tänka att det var tur att det just var i en second hand pengarna hittades. Där fanns det ärligt folk som inte stoppade dom i egna fickor. Om ingen känner sig vid dessa pengar lär väl butiken få dom. Om det sker vet att dom hamnar i ett gott arbete. Till att hjälpa människor i nöd. Kan det bli bättre än hos en lyckosökare i Örebro?

Tänk vad det kan finnas i en biståndskartong.

Visst har det hänt att någon ångrat sig och vill ha tillbaka sin sak. Visst har det hänt att någon menar sig ha lämnat ”för mycket” och vill ha det tillbaka. I mitt förra jobb kom det en som ville ha tillbaka sin pryl. Vederbörande hade insett värdet i den. Vi hade haft den länge hos oss för att värdera den. Vi sålde den. Då gick ryktet och vederbörande ångrade sig. Då var det för sent.

Jag möter dock det motsatta. Alltså att någon har en värdefull sak som man just vill att vi ska ha. Att vi skall sälja den. För då vet dom att pengarna går till något bra. Erikshjälpen har tydliga mål. Vi har på vår hemsida uppgifter om vart pengarna går till i respektive butik. Vi vill vara transparenta. Det gör att det kan kännas bra att skänka till oss.

Att bli hittad

Puh-citatet denna vecka har en djup tanke värd att funderas över.

Det finns mycket som vill påverka oss. Många som vill ha vårt intresse. Det är mycket som kan sätta spår i oss. Det vi idag möter och släpper in i våra liv får vi skörda frukten av längre fram.

Det är lätt att man i en sådan text och fundering tänker på allt negativ som vi utsätter oss för. Men försök att tänka tvärt om. Vad kan påverka mig till det bättre? Vad ger bra vibrationer i mig? Vad ger en god frukt i mitt liv?

Då blir det enklare att välja det som är bra för mig.

”Den ända jag behöver göra är att ställa mig där det goda kan hitta mig”

Söndagstankar – ….du smörjer mitt huvud med olja….

20140518-221123-79883834.jpg

När fåret kom upp på höjderna för det frodiga betet fanns det ett problem man mötte. Det var flugtiden. Svärmarna av flugor och andra flygfän kunde bli riktigt besvärliga för fåren. Näsflugorna var värst. Dom gjorde att fåret skrubbade huvudet mot träden. Kunde slå huvudet mot stenar och stolpar. I extrema fall kunde fåret ta livet av sig. Så besvärliga kunde dom bli.

Herdens motgift var att smörja fårets huvud med ett motgift. Det bestod av linolja, svavel och tjära. Med det smorde herden in huvudet och mulen. Då blev fåren lugna och trygga igen.

Vi har ibland sådant som irriterar oss. Som kan reta upp oss. Liksom fåren behövde smörjas in åter och åter behöver vi också ständigt få Andens smörjelse över våra liv så att det som kan irritera inte får fäste i oss.

Du och jag möter så mycket som vill påverka oss negativt. Sådant som kan få oss ur fattning. Men Andens Smörjelse ger oss karaktärsdrag som glädje, tacksamhet, kärlek, tålamod, mildhet, trohet och frid. När vi sätts på prov har vi en stor tillgång av Andens Frukt.

Philip Keller skriver så här: ”Vad jag gör i olika situationer är att jag talar om problemen för Jesus, och helt enkelt säger ”Herre, jag kan inte klara av de här futtiga, irriterande och kinkiga problemen. Smörj mina tankar med din Ande. Gör det möjligt för mig att reagera som du, både medvetet och undermedvetet” Och han gör det. ”

Så det finns ett skydd och hjälp vi kan hämta genom att Anden får smörja vårt huvud med sin olja. Bildligt talat så rinner det av oss det som vill påverka oss negativt.

En annan tanke jag ser i detta är att han låter sin smörjelse vila över oss. En smörjelse som blir till välsignelse för oss. Men inte bara för vår egen skull utan också för att kunna bli till välsignelse för andra. Att vända vår tro utåt och inte bara ha den för vår egen skull.

Texten säger också att din bägare skall flöda över. För mig har det ingenting med framgång att göra. Alltså att det ska generera större ekonomiska tillgångar. Snarare tänker jag mig att det finns ett flöde inom mig som just flödar över. Ingen brist utan det flödar helt enkelt över. Ett flöde av Guds välsignelser, kärlek, omsorg, härlighet. Som texten säger i Johannes att från vårt inre skall det bryta fram ett nytt källsprång. Strömmar av levande vatten. Joh 7:37ff. Eller som Jes 12:3 säger att vi skall ösa vatten med fröjd ur frälsningens källor. Alltså ett flöde av liv i tron som ger positiv kraft. Som en källa med vatten kan ge en törstig person.

Tänk att kunna få ha en sådan kraft inneboende i oss. Vi behöver ”inte gå över ån för att hämta vatten”. Vi behöver inte leta långt borta. Den finns inom dig om du låter Guds Ande spränga fram detta flöde.

Farmors våg

IMG_5589.JPG

När jag var liten så gjorde vi nog som många andra familjer. Vi åkte och hälsade på farmor och farfar. Nu var det väl ganska enkelt för oss eftersom både farmor, farfar, mormor och morfar bodde i samma stad.

Resan var väl inte det roligaste kan jag tänka. Men när man åkte till dom så passerade man alltid den största myrstacken som fanns. Ja, den utanför odensbacken. Ja, visst vet jag att det är en sten men då var det en myrstack. Kanske har du också sådana ”milstolpar” du minns sen du var liten.

Att komma till farmor var alltid lite speciellt. Hennes frisyr var en fläta som hon satt upp som en krans runt huvudet. Kanske var det vanligt då men inte nu. Det var lite speciellt.

En sak som jag speciellt minns från hennes hem var en våg. Den hade alltid mitt fulla intresse. Ingen hade en våg som hennes. När vi vägde i lekis och skolan såg dom inte ut sådär. Dom var ”modernare”. Jag kunde stå länge och leka med den. (idag ser jag en efter en på jobbet).

Tiden gick. Farmor blev äldre. Så fick hon sin hjärtinfarkt. Den gången fick hon blicka in i himlen en stund. När hon återhämtat sig kunde hon berätta om den upplevelsen. Några månader senare fick hon sluta sina dagar. Tiden gick. Farfar blev också äldre och skröpligare och dagen kom då man skulle dela sakerna mellan sig. Då fick jag den vågen.

Man kan lugnt säga att det kom en våg av minnen över mig. Det var något speciellt med farmors våg. Inser idag att det finns massor av dessa och dom har inget större värde i pengar. Men denna våg har massor av värde för mig. Den hade ju min farmor. Du kan nog inte förstå hur glad jag blev. Så tacksam att jag fick den.

Det finns saker som aldrig mister sitt värde. För andra är det antagligen bara struntsaker. Men inte för mig. Inte för dig.

Kanske har du inte flyttat runt så mycket som jag har gjort i livet. Andra mer än så. Det finns något som vi bär med oss i varje flytt. Något som är värd att packas ner och packas upp igen.

När jag idag håller på att packa ihop för nästa flytt kommer farmors våg med. Den ska bara med. Inte vet jag om mina pojkar vill ärva den. Men gör dom det så skulle jag bli glad. Men inte måste dom det. Betänker man att hon troligen fick den när hon gifte sig 1931 och att den troligen är äldre än så blir det lite extra kul. Får den följa med hela mitt liv och kanske lite till är det rätt häftigt. En sak som kan ha ca 100 år på nacken.

Men kanske är det ändå minnet av att jag fick leka med den hos farmor som barn som är värt mest. Minnet av något fint. Minnet av att den stod på hennes köksbänk. Intill brickan som hade massa kuponger på sig. Kupongerna man var tvungen att ha under andra världskriget för att kunna köpa tex mjöl. Kanske är det ändå minnet som är mest värdefullt att ha. Farmors våg är redskapet till att minnas. Då blir farmor lite levande liksom. Kanske nästan höra hennes typiska skratt.

Farmors våg kommer alltid ha en speciell plats hos mig. Det är nästan som att ha farmor på besök hela tiden.

Statistik-nörd

IMG_0905.PNG

Jag är nog lite av en statistik-nörd. Jag kan titta på siffror och staplar och på så vis se möjligheter.

Jag kan tycka att det är intressant att se försäljningssiffror, antal kundbesök, snittpriser, procentsatser, resultatkurvor mm mm mm.

Jag kan utifrån alla dessa olika siffror se orsak och verkan. Jag kan se möjligheter till att vända trender som pekar åt fel håll. Och ja, jag erkänner, jag kan grotta ner mig i det och tycka det är riktigt kul.

Jag kan också inse och förstå att en del tycker nog det är väl nördigt och onödigt. Bättre att satsa på annat.

”Men du som jobbar med bistånd, second hand, tillsammans med volontärer mfl skall väl inte drivas av statestik?” Kan ana att någon tänker så.

Men bakom allt detta brinner det ett hjärta att skapa så mycket pengar det bara är möjligt för att hjälpa andra människor till ett bättre liv. Tro inget annat för det är inte sant. Det är det som är min drivkraft. För jag vet att för varje krona som vi får över efter alla omkostnader kan vi göra underverk för.

För mig blir alla dessa siffror och staplar hjälpmedlet till att skapa förutsättning för att frigöra medel. För att varje timmes insats av en volontär skall ge mesta möjliga utdelning. Hur kul vore det för en volontär att satsa så mycket av sin tid och det inte hjälpte någon enda där ute i världen ?

Jag kommer ihåg en gång på jobbet då vi hade fått dom senaste siffrorna. Prisbilden hade blivit sämre. När jag visade en grupp det hände det märkliga. Någon sa ”så här kan vi inte ha det”. Helt plötsligt säljer vi mer och till ett bättre pris.

Men tänk efter lite. I vår butik sålde vi ca 200000 saker under förra året. Tänk om vi hade tagit 1kr till för varje vara. Tänk om vi hade tagit 2kr till. 2:50kr. I det ljuset blir inte siffrorna så nördiga. Betänk vad man skulle kunna göra för en halv miljon kronor. Man kan ge många barn vatten för dom pengarna. Många barn kan då få gå i skolan. Sjuka barn kan få sjukvård. Killar och tjejer med missbruk kan bli fria.

Så förlåt min nördighet men det är detta som jag har för min inre syn. För visst vill vi hjälpa fler?

Så nästa gång du prutar i en second hand som tex Erikshjälpen, betänk vart pengarna går till. Snarare skulle vi avrunda uppåt. För det är billigt. Gör det inte för en statestik-nörd som jag. Gör det inte för att många volontärer har satsat sin tid i butiken (fast dom är värda det). Gör det för alla barn som behöver vår hjälp. För varje krona du har möjlighet att ge extra hjälper du ännu fler. Skulle varje kund som vi har ge en extra tia skulle det innebära över en halv miljon kronor i år.

Så statistik kan vara något bra. Det hjälper oss att se möjligheterna. Inte så dumt väl?