Månad: september 2014

Härom dagen, på jobbet på Erikshjälpen i Örebro, kom min kollega med en sak vi hade fått in. En dalahäst. Vid kaffet bad hon oss att gissa vad den var värld. Man kan väl klart säga att det var inte så många som kom nära det värde denna dalahäst verkar ha. Varje gång jag hör att någon kan se och förstå dess värde så blir jag imponerad. Tänk att en gammal häst i trä från Dalarna kan ha ett värde som är flera tusen kronor. För andra kan det vara läge att slänga medan någon annan kan tänka sig att ge den en chans med några tior eller kanske några hundra kronor. Det gäller alltså att vara vaken över dess verkliga värde.

Det ger ju en viss tankeställare. Vad har ett värde och hur stort är värdet? Till synes kan ju något vara ingenting. I verkligheten kan det har ett riktigt stort värde.

Saker är väl en sak. Det är ju liksom bara världsliga ting. Men hur värderar vi varandra?

Hur vi värderar varandra märks mest på hur och vad vi säger om varandra. Också hur vi bemöter varandra så klart. När jag hör hur man kan prata illa om någon som inte finns i närheten kan det knyta sig inom mig. Man kallar varandra både det ena och det andra. När jag själv blir utsatt så tycker jag mig 99 av 100 ggr klara av det. Men när jag möter någon som gråter för att den blivit kallad massa saker då gör det ont i mig. Jag skulle vilja gå så långt att ett ord kan göra tusen gånger ondare och större skada än ett slag i ansiktet. Ord kan slå så hårt djupt inne i självkänslan att det kommer påverka för lång tid.

Det gör ju att det gäller att då väga sina ord. I sin affekt eller iver att föra fram sin åsikt verkar somliga att kunna gå fram oerhört hårt. Man anser sig kunna kalla sin motpart vad som helst och anse sig ha rätt att göra det. Jag kommer ihåg en gång då jag fick en lång rad av starka ord över mig. Jag försökte få vederbörande att förstå att jag jag tog illa vid mig. Det hade vederbörande ingen förståelse för. Vederbörande uttryckte mycket tydligt att det berörde inte ett dugg. Det smärtade mer än det personliga påhoppet. Att man kan ha så svårt att inse hur det påverkar den person som man sköljer över massa ord.

Vad har detta med en värdefull trähäst från Dalarna? Tja det kanske inte är någon större likhet. Men denna häst som till synes inte var värd så mycket hade ett större värde än vi kunde tro. Så är det också med våra medmänniskor. Dom innehar ett större värde än vi kan ana. Så det bästa vi kan göra är att bemöta varandra med respekt. Kan ju hända att den man själv nedvärderar kommer att gå före sig själv.

Vi behöver tänka oss för vad vi kallar varandra. Det kan komma en tid då det kommer ifatt oss. Tänk på att dina ord kan sätta djupa spår i din medmänniska. Orden kan göra så illa. För det finns det inga ursäkter. Inga alls. Inte ens när man tycker sig ha all rätt för egen vinning.

När du nästa gång möter den som du tycker mindre bra om så kom ihåg att den har lika stort värde som dig själv. I jämförelse med denna dalahäst är ert värde långt mycket större.