Söndagstankar – Salig är du som trodde

Denna söndag handlar set om Jesu mamma. En fantastisk text i Lukas evangelium kapitel 1. Visst kan det vara knepigt att få grepp om jungfrufödelse. Men läs texten. Den ger så mycket att tänka på.

När Maria kommer till Elisabeth säger Elisabeth: ”Salig är du som trodde. Ty det som Herren har sagt dig skall gå i uppfyllelse.” Det måste ha varit en underbar bekräftelse. Maria blev ju förskräckt när ängeln kom till henne. Att få detta budskap om att bli Jesu mamma måste vara omskakande. Hon måste ha blivit förundrad. Med stor respekt far hon iväg till Elisabeth. Så att möta dessa ord måste vara befriande.

Det ger oss en uppmuntran att våga tro när Gud kallar. När vi vågar lita till uppdraget frigör det själva uppdraget.

Många gånger ser vi uppdraget som omöjligt. Att det är för stort. Att det är säkert någon annan som kan göra det bättre. Vad hade hänt om Maria hade tvekat och tackat nej? Det får vi aldrig veta. Om du och jag tackar nej så går vi miste om något stort. Det kommer att märkas att vi inte är i den tanke som var tänkt för oss.

Under mina år som pastor fanns det vissa situationer som var tunga. Det var när jag mötte personer som var sorgligt medvetna om att dom missat sin kallelse genom att tacka nej. På något sätt sätter det en sordin över livet. Sådana berättelser kan bara uppmuntra oss att gå in i kallelsen.

När Gud kallar så utrustar Gud. Våga tro det. Våga lita på det. Det frigör uppdraget. Då kommer orden även till dig: ”Salig är du som trodde. Ty det som Herren sagt dig skall gå i uppfyllelse!”

Finns det regler för oss cyklister?

Nu har det gått en tid med mitt cyklande i Norrköping. Ibland har set varit rätt spännande turer. Ibland motvind. Ibland upptäcktsfärder där jag undrat över hur lång en väg tillbaka kan vara när den knyte tar sen kortaste vägen.

En sak slår mig. Jag gjord ett bra val att köpa hjälm. Inte så att jag cyklat omkull. Hade nog gjort det om jag inte köpt hjälmen. Nej, jag har flera gånger varit nära att bli påkörd av en bil. Senast var det igår. Bilisten tittade åt helt del håll och var uppmärksam på något helt annat än sina medtrafikanter. Nu gick det bra. Vi båda han bra sa i tid

Men är det så att vi cyklister har några regler att följa? Kan väl inte vara möjligt?😉

Jag läste ett lästips om reglerna. Rubriken löd: ”Oftast ska cyklisterna lämna företräde” Man skrev så här på frågan om reglerna: Men vilka är då reglerna? Jo, grundprincipen är att cyklisten ska lämna företräde. Om cykelbanan korsar en väg ska han eller hon helt enkelt släppa förbi bilarna innan vägen korsas.
Men det finns ett undantag. Om bilisten korsar en cykelbana efter att ha svängt ur en rondell eller en korsning, så är det i stället bilisten som har väjningsplikt.

Oj, dags att bromsa då. Jag försökte få koll på detta genom transportstyrelsen men det var inte enkla solklara regler inte. Men nu vet jag. När jag cyklar till jobbet måste alla bilar låta mig cykla före. För dom korsar min väg och inte tvärtom. Det är bara vid ett enda tillfälle när jag korsar vägen. Det roliga där är att dom släpper alltid före mig. Så säg ingenting till dom. Låt dom tro att det är så. Blir ju smidigare för mig då 😉😊😇.

Naturligtvis finns det regler för cyklister. Jag tror inget annat. Man kan lugnt säga att det är inte enkelt i trafiken mellan bilar och cyklister.

Den bästa sättet är nog följande: (gäller både cyklister och bilister) 1 Sök ögonkontakt förare emellan. 2 När ni fått koll på läget, och ni verkar ha klart för er vem som skall åka först, kör då vidare. 3 Tänk aldrig ”Jag först”. 4 Ta aldrig något för givet.

Men du som kör bil när jag cyklar. Tänk på att om vi krockar så gör det mest ont på mig. Det är väl synd?

Jag har blivit med julgran

Det här året hade jag bestämt mig för att inte ha gran. Det finns ju ingen orsak att ha den för bara några dagar. Kostar pengar gör dom också nu när man bor i storstaden. Så såg jag en kollega som la ut en bild på sin gran. Då blev jag så sugen igen.

Under mina år på landet har jag haft den mysiga möjligheten och förmånen att hugga en gran på min egen tomt. Okej, inte alltid den vackraste men ändå. Den var uppvuxen och huggen på min egen tomt. Man behövde inte åka och köpa någon. När barnen var små i Trosa kunde vi åka ut till en bonde och hugga en på hans mark. Det var jul det. Kommer ihåg att vi såg en fin gran. Jag sa till Andreas att vi skulle titta om vi kunde hitta en bättre. Vi gick runt och tittade. Och vi hittade en som var mycket bättre. Då sa Andreas i stil med detta ”men pappa, det är ju samma gran”. Vi hade kommit till samma gran från ett annat håll bara. Vi högg ner den och åkte hem.

Förr kunde vi klä julgranen medan barnen sov natten innan julafton. Vi pyntade och grejade. La paketen under granen. När dom vaknade var hela huset förvandlat. Med tiden blev ju det omöjligt. Dom gick ju aldrig och la sig. Det blev senare och senare. Till slut somnade ju vi före dom. Så dom fick välja. Antingen går dom och lägger sig före oss eller så slutar vi med den traditionen. Vi slutade med den traditionen.

Nu när jag inte kan hugga granen på egen tomt tänkte jag att nu får det vara. Men igår när jag åkte från jobbet köpte jag mig en gran. 250kr. Dyrt? Ingen aning. Är det det för en gran köpt i storstaden framför Ica? Jaja, nu är den köpt, inburen och pyntad. Låååååååångt före julafton i min värld. Traditionen är bruten på många sätt.

Hur som helst. Jag är med julgran! Tack kära kollega för inspirationen.

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/5cc/13681442/files/2014/12/img_7050.jpg

En ny resa har börjat….

Igår startades det en ny resa. Ja, egentligen för en tid sedan men nu blev det mer konkret. Igår hade vi första byggmötet inför en ny butik i Norrköping. Det var en så intressant och spännande upplevelse.

Nu blir det några månader med planering och förberedelse. Ska bli så kul.

Det är något som händer när man ser ritningar för något man ska få förmånen att jobba med. Det börjar skapas en inre bild om hur det kommer att se ut.

Det är så många som kommer vinna på denna resa. Alla som arbetar i vår butik. Nu får man mycket finare och mer lättarbetade lokaler. Det är det härliga gäng, så förtjänta av. Alla kunderna som får en ny fräsch butik att fynda i. En butik som får plats med ännu flera saker. Alla barn som ska få hjälp till ett bättre liv av det överskott vi kan skapa. Då blir denna resa ännu mera intressant. Ännu mera värd att genomföra.

Den som känner mig vet ju att jag går igång på sådant. Ritningar är ju så roliga. Man får drömma och skapa. Samtidigt har man målet att skapa något som ska fungera rent praktiskt. Så det är en resa från dröm till verklighet som på något märkligt sätt levs samtidigt. När det till slut är en verklighet lever man sin dröm. Hur fantastiskt är inte det.

Det är som att göra flera nystarter i en redan pågående resa. Som du vet gör jag den idag inom Erikshjälpen. Tillsammans med så många andra får vi göra nytta. Göra skillnad som en del brukar beskriva det som.

Hur roligt det än är att ha en ny butik, hur många butiker vi har inom Erikshjälpen, hur många innovativ saker vi hittar på så är det bara en sak som är viktig. Hur mycket blir det över? Alltså, hur mycket pengar frigör vi till att hjälpa människor med? Därför kan det aldrig vara viktigast hur stora vi blir, hur många butikerna kan räknas till eller hur många rekord vi gör. Det ända som räknas i slutändan är hur mycket medel det blir över.

Nu har en ny resa i vår värld börjat. Jag skulle vilja påstå att varje gång som vi säljer en sak kan en ny resa börja för någon som får ta emot den hjälp vi kan skapa förutsättningar för.

Igår blev jag påmind om det igen. En ny resa har börjat….

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/5cc/13681442/files/2014/12/img_1068.jpg

När jag kommer hem tänder jag ett ljus…..

När jag kommer hem på dagarna har jag tagit för vana att tända ett ljus. Ibland blir det fler. Det har blivit som en ritual på något sätt. En signal att nu är arbetsdagen över. Nu är det dags att slappna av och låta jobbet lägga sig åt sidan.

Lika bra att erkänna att det är inte alltid så lätt att släppa jobbet när man står mitt uppe i förändringsprocesser av olika slag. Men ljuset hjälper mig.

Ljuset har på något sätt alltid stått för frid, stillhet, eftertanke och hopp. Frid – att oron för det som måste göras släpper. Stillhet – efter en dag med många saker i luften få lugna sig och låta en inre stillhet landa inom mig. Eftertanke – sortera det som hänt och lära sig av sina misstag men också att summera. En tacksamhet som flödar för att man har så många medarbetare på jobbet som brinner för vårt arbete. Tacksamhet över att vi får arbeta med något som gör skillnad. Hopp – att det finns något bättre framöver. Något nytt intressant att uppleva.

Men för mig är det också hoppet något djupare. När jag tänder ljuset är det en påminnelse om den jag tror på. För mig blir det som att tydliggöra Jesu närvaro. Som om han inte alltid finns där? Inte alls. Jag vet att han alltid fins nära dig och mig så det beror inte på det. Utan det blir en hjälp för mig att påminnas om att han verkligen finns där. Kanske, du som jag, glömmer vi det allt för lätt.

Jag kan inte påstå att allt jag möter är lättförståeligt. Det är inte alltid så lätt att se någon mening i det som sker. Jag tror tom att det inte är någon mening i allt som sker. Det bara sker. Livet har många frågor samtidigt som det har många svar. Men mitt i alla svängningar har jag valt att försöka lita på att den jag tror på har allt i sin hand. Jag förstår inte allt som sker. Jag har frågor om varför. Jag kan inte förklara hur allt ligger till. Ibland är det bara dör komplicerat. Både i livet men också allt vad tro och teologi är. Men jag väljer att sätta min tillit till Honom, Jesus, som jag tror på.

Det är det hoppet jag tänder inom mig varje gång jag tänder ett ljus. Jag väljer att tillskriva den ceremonin det innehållet. I sig har inte stearinljuset någon speciell kraft i sig mer en den värme som det skapar. Men jag väljer att låta det hända.

Jesus säger att han är världens ljus men det står också
6 Ty Gud som sade:”Ljus skall lysa fram ur mörkret”, han har låtit ljus lysa upp våra hjärtan, för att kunskapen om Guds härlighet, som strålar fram i Kristi ansikte, skall sprida sitt sken. 1 kor 4:6
Man skulle kunna säga att när jag tänder ett ljus och gör mig tillgänglig för att Guds ljus kan sprida sig inom mig då ger det mig värme och kunskap om hans allmakt och omsorg. Att jag vet att han har omsorg om mig.

På samma sätt har han omsorg om dig. Pröva så får du se. Tänd ett ljus du med när du kommer hem från jobbet. Tänd ett ljus när du tycker det är lite motigt i vardagen. Tänd ett ljus när det känns ensamt. Det finns alltid en orsak att tända ett ljus.

IMG_6845.JPG

Att ha dubbdäck på cykeln…

Jag har aldrig ägt en cykel med dubbdäck förrän nu. Det har ju liksom känts som både onödigt och onödig lyx. Men som du säkert redan vet så har jag skaffat dubbdäck denna vinter. Har ju tänkt mig cykla så mycket det bara får denna vinter.

Igår fick jag verkligen känna av dess nytta. Det var rena isgatan på väg till jobbet. Det började redan vid första nedförsbacken. Det var ren glansis. Likaså i följande uppförsbacke. Då var jag glad för att jag gjort det val jag gjort. Dubben funkade riktigt bra.

När jag kom igenom detta hinder mötte jag första cyklist som ledde sin cykel. Visst, det fick bli ett lägre tempo men turen till jobbet tog inte mer än någon minut längre. Men jag var rätt ensam cyklande denna dag. På mina cykelvägar var det inte lämpligt utan dubb.

Kan bara rekommendera att skaffa dubb. Det är inte speciellt dyrt om man väljer ett däck med ”lagom” med dubb. Allt kan bli dyrt men man måste ju inte välja värstingdäcken.

IMG_7030.JPG

Färdig med julklapparna

Igår blev jag färdig med dom julklappar som ligger på mitt ansvar. Nu kan julfriden få lägga sig.

Det är inte så dum känsla faktiskt. Jag minns inte när det hände sist att julklappsbestyren var avklarade så tidigt.

Men visst är det lite intressant med vår julestress. Jag lyssnade på en kvinna som åker till Rwanda snart. Hon ska vara där över jul och nyår. Julen där är ingen stress. Man går till kyrkan så är det över. Nyår går man till kyrkan. Har vittnesbörd om det man är tacksam för under det år som gått. Lägger en tacksamhetsslant i kollektboxen. Sen går man hem. Det är allt.

Man kan lugnt säga att vi krånglar till det ganska mycket.

Visst är det trevligt med all mat och julklappar. Frågan är om vi inte kunde ha det minst lika trevligt om vi gjorde lite mindre av allt detta och umgicks istället. Troligen skulle det fungera riktigt bra. Vi skulle också slippa den fattigaste dagen på året. Dagen innan lön i januari. Och alla avbetalningar på klappar vi köpt.

Nu kan i alla fall jag börja ladda för julefrid. Hoppas att du kan det också.

Söndagstankar – Bereden väg för Herren! 3:e Advent

förbereda oss på 2Johannes fick i sitt fängelse höra om Kristi gärningar, och han skickade några av sina lärjungar 3för att fråga honom: ”Är du den som skall komma, eller skall vi vänta på någon annan?” 4Jesus svarade dem: ”Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser: 5att blinda ser och lama går, spetälska blir rena och döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud. 6Salig är den som inte kommer på fall för min skull.”

7När de hade gått började Jesus tala till folket om Johannes: ”Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå som vajar för vinden? 8Nej. Vad gick ni då ut för att se? En man i fina kläder? Men de som bär fina kläder finns i kungapalatsen. 9Vad gick ni då ut för att se? En profet? Ja, och jag säger er: en som är mer än profet. 10Det är om honom det står skrivet: Se, jag sänder min budbärare före dig, han skall bereda vägen för dig. 11Sannerligen, ingen av kvinna född har trätt fram som är större än Johannes döparen, men den minste i himmelriket är större än han. (Matt 11:2-11)

Tredje advents rubrik är ”Bereden väg för Herren”. Johannes Döparens stora uppgift var just att bereda vägen för Jesus. Han skulle uppmärksamma på att det profeterna hade profeterat om för många hundra år sedan var nu på gång. Orden skulle inte bara vara ett löfte att förhålla sig till. Det skulle visa sig vara i högsta grad verklighet. Johannes bevingade ord ”Se Guds Lamm som tar bort värdens synd” Han fick vara den som presenterade Jesu inträde i sin tjänst. Startskottet för en fantastisk tid där Himlen möter jord, där Gud möter människa.

Kyrkans största uppgift är att bana väg för Jesus Kristus. Så att alla människor får höra det glada budskapet om Honom. Så att man kan säga sitt ja till ett liv med honom.

Samtidigt är det du och jag som är den som har det avgörande beslutet. Det är vi själva som bereder vägen för Jesus in i våra liv. Det är vi som bildligt talat lägger ut den röda mattan och öppnar dörren för honom in i våra liv.

Adventstid är en högtid som hjälper oss att förbereda, inte bara julen, utan också Jesu intåg i våra liv. Denna jul kan vara så mycket mer än bara julklappar och julmat. Den kan få en mersmak som räcker så mycket längre.

Kanske har Jesus fått en mer tillbakadragen roll i ditt liv dom senaste åren. Denna jul kan få ge ett nytt till vänskapen med Jesus

Bered vägen för Jesus in i ditt liv.

Medicinering kan vara knepigt ibland

Härom dagen fick jag penicillin för öroninflammation. Det liksom gick inte att uthärda utan att få lite lindring för denna åkomma.

Kommentaren ”Aj då, på en vuxen. Det är inte ofta man hör om det” fälldes. Lite kul faktiskt. Det måste innebära att jag är inte så gammal som somliga vill göra gällande.

Tabletterna skall tas på fastande mage. Hur är det möjligt? Det är ju så gott att gå och småäta lite ju. Men funkar inte det så har man löst det på följande sätt: 1 timme före eller 2 timmar efter måltid. Men det är ju inte lätt det heller. Hur vet man att man är hungrig just om en timme? Och när infaller just detta hungriga klockslag så att man vet att man skall ta tabletten en timme innan?

Men å andra sidan behövs det nog inte ätas så mycket. Tabletterna är ju jättestora. Man kan undra varför man gör dom så stora. Man skulle ju lika gärna kunna dela upp dom på två och ordinera flera stycken egentligen. För delar man penicillin smakar dom ju rätt illa som bekant. Jag skall ta två stycken tre gånger per dag. Det är ju rena måltiden. Så man skulle ju kunna skippa det där med före och efter måltid och fastande mage.

6 tabletter penicillin om dagen gör en ganska trött. Som tur är så är det bara 5 dagar jag skall äta dessa måltider.

Hur som helst så är jag tacksam för medicinen jag fick. Efter tre omgångar så släppte det onda. Det fina var att jag hade frikort så jag fick alla tabletter gratis. Måste nog säga att det inte så dumt med vårt sjukvårdssystem. Visst, det kostade 150kr för besöket. Men för dessa pengar fick jag möta en kompetent doktor som gav mig rätt medicin. Runt denna doktor fanns det minst två personer som hjälpte till. För att inte tala om alla som skötte om hela vårdcentralen. En ganska stor apparat. Resultatet blev att jag mår mycket bättre. Så varför ironisera över före och efter måltider på fastande mage. Det verkar ju uppenbarligen fungerat.

Vi har det rätt bra i vårt land. Trots regeringskris. Trots att Löfven verkar ha lite problem att veta hur han skall ha det. Trots det så funkar det ändå. Tack gode Gud för ett land med bra sjukvård. Allt för många saknar det (över vår jord) som vi ibland dissar så hårt. Inte konstigt att det ibland är svårt med medicineringen när det är så komplicerat att ta fram produkten.

IMG_1065.JPG

Att skåla i skolan är okej …..

För några år sedan läste jag en artikel om barns risker med att dricka cider. Det var inte bara den lilla del alkohol som var problemet.

Det hade faktiskt större risk med det alkoholintag än vad man trott tidigare. När man är tio år påverkas kroppen mer än man tror med den ringa alkohol som cider innehåller.

Nu fanns det mer problem runt detta. Att barn drack cider och skålade skapade ett mönster som ökade risken för mer intag av alkohol längre fram i livet. Attityderna och själva skålandes påverkade mer än man trott. I och med att man gjorde detta i unga år lärde man sig ett mönster som gav större risker längre fram i livet.

Nu är du ute och cyklar, Pedher, kanske du tänker. Nu är det inte mina tankar jag refererar till. Det är forskning som man gjort och dragit slutsatser av.

I onsdags läste jag i Norrköpings Tidningar en artikel om en skola, Söderportens skola. Man hade Nobelfirande. Inget konstigt med det. Nu fanns det en stor bild på denna fest. Undertexten lyder ”Skål. Söderportens kungapar, Eva-Lena Ucker och Peter Kälvehed, höjer en skål till Alfreds Nobels ära. Det är alltså grönt att skåla i skolan. Till någons ära. Med stor sannolikhet var det inte alkohol i glasen. Jag hoppas det i alla fall.

En skolelev får inte gå till en kyrka på en skolavslutning. För prästen kan be och det religiösa kan bli för mycket. En präst får inte be till Gud och ära Honom. Men skåla är helt okej.

I ljuset av det jag skrev om i början av bloggen så blir det konstigt för mig. Är riskerna överdrivna? Ja det är möjligen så. Riskerna med att gå i kyrkan på skolavslutning är enligt min uppfattning överdrivna.

För mig som helnykterist är skålande något som inte hör hemma i skolan. Vi vet riskerna. Signalen vi ger barnen är att det är okej att skåla och dricka. Vi gör mycket för att senarelägga alkoholdebuten hos unga människor. Samtidigt lär vi ut skålandet.

Att be är inte skadligt men att dricka alkohol vet vi skadar i större mängder. Det behövs inte mycket för att vi tar död på hjärnceller.

IMG_6987.JPG

IMG_6988.JPG