Månad: januari 2015

Publicerat den

Hur skall vi klara oss utan Ica-Stig?

Så är det ett faktum. Ica-Stig skall sluta med reklamen för Ica. (Eller är det bara ett sätt för Ica i ren Rayanair-anda att få uppmärksamhet 😉). Hur skall vi klara oss utan honom? Det kommer inte alls att bli lika bra nu, eller?

Nu tillhör ICAs reklam den reklam, enligt min uppfattning, som har stått sig bra genom alla dessa år. Dom har lyckats att få en välbalanserad och rolig reklam som funkat över tid.

Nu kommer det nog att funka utan honom. Det tror nog Stig också.

Det finns ett knepighet när vi människor hamnar i ett läge där vi tror att ingen är oersättlig. Främst om det gäller oss själva men också om det gäller andra.

Det svåra med det förhållningssättet är nog att det hindrar andra att komma fram och få möjlighet. Att få möjlighet att visa att även dom kan fixa det riktigt bra.

Ingen kan ta ifrån Stig att han gjort ett bra jobb. Nu hade han nog inte blivit riktigt så bra om han inte hade alla medarbetare runt sig. Dom som spelar med i senna reklam har lyft varandra så har det blivit riktigt bra. Men jag kan tänka mig att det kommer bli riktigt bra efter Stig också. För ingen i produktionen vill äventyra ett bra koncept. För vilken reklam kan hålla så länge så länge som ICAs utan just ett bra koncept?

Det behåller oss också ödmjuka när vi inser att vi inte är utbytbara. Förmånen att få vara med just nu är just precis en förmån. Det gäller att förhålla sig rätt till det. När vi hamnat i ett läge där vi tror att ingen kan göra det bättre än oss själva så har vi ett problem.

Ingen är oumbärlig men alla behövs. Ingen är oersättlig men bara du kan göra det på ditt sätt.

Tack Stig. Du kommer för alltid vara Ica-Stig.

2015/01/img_1083.png
#icastig #ica #reklam

Publicerat den

Nya upptäckter

I söndags behövde jag gå en promenad. Jag ville hitta något nytt. Så jag slog på datorn och tog en satellitbild på mitt område. Då insåg jag att uppe i skogen bakom husen fanns det möjligheter. Det visade sig att där fanns ju massa promenadvägar i den skogen

2015/01/img_7603.jpg

Nu blev inte söndagens promenad riktigt så skön jag önskade. Det var så isigt på vissa ställen att jag fick gå ut i skogen för att ta mig fram. Det gick inte ens att korsa vägen. Det var blankis.

Men något händer när jag går där. I tänket är jag redan i sommar. Jag ser mig själv välja olika vägar beroende på hur långt jag vill gå. Jag nästan såg mig själv i strålande solsken en härlig sommardag gående i denna skog.

Visst är det förunderligt att vi i vår tankevärld kan lämna nuet för en stund och finnas vid en annan tidpunkt. Både fram i tiden men också bakåt. Det är som att vi lever om det vi gjort. Det är också som om vi kan få en försmak av det som kan komma.

I en tid som denna som är mörker när vi åker på morgonen och ganska mörkt när vi åker hem från jobbet är det ganska skönt. Att kunna föra sig i tanken till ljusare tider. Tänk vilken förmån.

Att kunna drömma sig bort är inte så dumt. Var rädd om den möjligheten

Publicerat den

Vad är yttrandefrihet egentligen?

Yttrandefrihet omfattar rätten att yttra och föra fram åsikter utan censur, begränsning eller någon typ av bestraffning. FN:s deklaration formulerar rätten på följande sätt: ”Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser”. Källa: Wikipedia

Så här tänker jag:
Det är att få säga vad man vill men man är däremot inte fri från att bli motsagd – eller?

Det är att få säga sin åsikt utan att bli inlåst och utbuad – eller?

Yttrandefrihet är något under ansvar men ger inte heller hur stor frihet som helst – eller?

Jag kanske tar svängarna lite för snävt men funderar på vad yttrandefrihet är egentligen.
Idag kan jag uppleva att som aktiv troende är det trångt att få ha en åsikt och säga den. Om jag grundar den på min övertygelse om att Bibeln är ett bra rättesnöre efter många hundra år, och tolkar den till en åsikt, är det inte alltid öppet för att få föra fram den åsikten. Då blir man tystad eller idiotförklarad.
För att ta ett exempel. Om man uppfattar Bibeln säga nej till ett aktivt homosexuellt liv men inte om man håller det för sig själv är man inte välkommen på många platser idag. Titta tex på att vara präst i kyrkan. Likaså om man värnar om dom ofödda barnen och vill ha en mer restriktiv abortlagstiftning. Vissa politiker får det väldigt trångt då. Likaså om man ser att vi borde vara ett öppet land för flyktingar men begränsa invandringen något. Att man tex tror att det vore bättre att hjälpa på plats än att låta folk fly över hela jordklotet. Då blir man kallad rasist eller får SD-stämpel. Skulle man påstå att islam inte når till himlen blir det knepigt. Så skulle jag kunna räkna upp flera exempel. Skulle någon ha dessa åsikter skulle man bli mer än motsagd.

Jag undrar om vi inte använder yttrandefrihet lite väl vidlyftigt idag. Tro mig, jag är för demokrati och allas rättigheter. Jag tycker mig dock se tendenser på att det är bara det politiska korrekta som får vara med i yttrandefriheten.

Vem bestämmer vad som ingår i denna frihet? Vilken åsikt får sägas och vilken är förbjuden? Hur ser det ut på gatan bland vanligt folk?

Jag noterar att det är inte det lättaste att handskas med yttrandefrihet.
Det tycker i alla fall jag.

Publicerat den

Söndagstankar – Livets Källa

Ty hos dig är livets källa, i ditt ljus ser vi ljus. (Psaltaren 36:10)

Varje liv behöver ha någon form av källa som ger livet näring. Du och jag är inget undantag. Vi behöver något som tillfredsställer oss på djupet. Ytlighet är bara något för stunden. Det håller inte i längden. Du och jag söker något som på djupet tillfredställer oss.

Vi kan söka det på så många olika ställen och på så många olika sätt. Många saker ger svaret för stunden men vi inser snart att det inte håller. Så söker vi oss fram till något annat. Vi tycker oss hitta men så blir det inte som vi tänkt.

Psalmisten vill ge oss denna hälsning att hos Gud finns livets Källa. Han är själva källan. Jesus tar upp den tråden i nya testamentet. Han använder samma ord om sig själv. Han vill visa på att han är samma livgivande vatten.

Vår kropp är en bra bild på hur viktigt vattnet är för oss. Vi består av 50-65% vatten. Blir det för dåligt med vatten i vår kropp söker den ifrån. Vi blir törstiga. Det måste vara rätt balans med vatten i vår kropp.

När Jesus möter kvinnan vid brunnen ber han om vatten. Du kan läsa det i Johannes evangelium kapitel 4. Jesus säger då ”Men den som dricker av det vatten jag ger honom skall aldrig någonsin törsta. ”. Nu menar han inte det vattnet vi får från brunnen eller kranen. Utan det livgivande vattnet som är honom själ. Det som släcker den inre andliga törst som vi längtar efter. Det vattnet som släcker den längtan av tillfredställelse på djupet. Då blir det inte en ytlig törstsläckare som snabbt går över.

Så när du och jag söker efter något som skall möta oss i vårt inre så är det just Gud vi behöver möta. Han är livets källa. Från honom utgår livet. I honom finns källsprånget som ger vattnet för vår inre törst.

Då kom en samaritisk kvinna för att hämta vatten. Jesus sade till henne: ”Ge mig att dricka.” Hans lärjungar hade gått in i staden för att köpa mat. Den samaritiska kvinnan sade till honom: ”Hur kan du som är jude be mig, en samaritisk kvinna, om något att dricka?” – Judarna umgås inte med samariterna. – Jesus svarade henne: ”Om du kände till Guds gåva och vem det är som säger till dig: Ge mig att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten.” Hon sade: ”Herre, inte ens en skopa har du, och brunnen är djup. Varifrån får du då det levande vattnet? Inte är väl du förmer än vår fader Jakob, som gav oss brunnen och själv drack ur den, liksom hans söner och hans boskap?” Jesus svarade henne: ”Var och en som dricker av det här vattnet blir törstig igen. Men den som dricker av det vatten jag ger honom skall aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger skall i honom bli en källa, som flödar fram och ger evigt liv.” Kvinnan sade till honom: ”Herre, ge mig det vattnet, så att jag inte blir törstig och behöver gå hit och hämta vatten.” (Johannesevangeliet 4:7-15 SFB98)

Publicerat den

All denna spelreklam – jag är så trött på den

Igår satt jag och tittade på handboll på TV. Sveriges gjorde sin första match i VM. Man spelade mot Island och vann stort och övertygande. Ganska bra match faktiskt.

Före matchen var det ju som brukligt på 5:an massa reklam. Innan matchen hade tre spelbolag reklam. Under kvällen fanns det åtminstone två spelbolag till som gjorde reklam. Det ena ger massa tusenlappar i extra bonus och massa frispinn mm mm mm. Allt för att du och jag skall lockas att börja spela. Ju större frispel, extrabonus och startkapital, desto mer blir jag övertygad att det är fler som förlorar än vinner. Att det är större summor som hamnar i spelbolagets portmonnä än i spelarens.

All denna reklam visar också att det fungerar att annonsera. Att det lönar sig. Samtidigt är det nog ett bevis på att det är kamp om spelarna. Att dessa bolag verkligen vill ha tag på fler som förlorar pengar så att några få kan få höga vinster. Så kan man spela live mitt under match. Rycks man med måste det vara svårt att inse när det är dags att sluta. När insatsen är osmart och uppenbarligen fel. Men ivern och snabbheten i spelet lurar en till förhastade satsningar.

Samtidigt är det så sorgligt. Det är så många som trillar dit. För många som får ett beroende. Det är på tok för många som ruinerar både sin egen och sin familjs ekonomi. Man tar på tok för stora risker.

Jag måste säga att det är på tok för mycket reklam inte som är uppbygglig. All denna sprit, spel och snabblån. Om jag fick bestämma skulle dom inte få göra snabb TV-reklam. Tyvärr räcker det nu inte några bojkottar reklamfinansierade kanaler. Det måste till andra metoder. Har ingen aning om vad det skulle vara.

Hur som helst, det är tragiskt att det finns så mycket spelreklam på tv.

Ps Det är för mycket reklam över huvudtaget på TV. Man borde kunna dölja den om man ville ………. tycker jag……. Ds

Publicerat den

Halvvägs i min utmaning

Du kanske minns att jag antagit två utmaningar detta år.

En av dom har jag nu gjort 4 % av. Det är ju inte mycket men jag måste säga att hittills har det gått bra. Jag har i något stycke fått ta igen det dagen efter men inga större avvikelser. Jag har gjort 4% av min årsplan att läsa Bibeln under ett år efter en läsplan. Den ska föra mig igenom hela bibelns 66 böcker under 365 dagar. Kan bara konstatera att så här långt går det nu av bara farten. Det har blivit, för mig, en god vana.

Man säger att man skapar en god vana på 10 dagar om man gör det målmedvetet. Att man likaså kan bryta ett dåligt mönster på tio dagar. Några dagar brukar ofta inte vara något problem men sen. Det kan vara att frestelsen blir för stor, att man helt enkelt glömmer bort vad man tänkt sig göra, har man medvind går det lättare men annars bär det emot. Första löprundorna på våren är ju bara så jobbiga men sen blir dom ett gift i positiv bemärkelse.

”Men halvvägs skrev du ju. Det var ju bara 4 %….”. Ja visste ja. Min andra utmaning har jag nu kommit halvvägs i. Jag har inte missat ett ända tillfälle. Så i intensiteten ligger jag med i planen. Men i helhetsbilden ligger jag något efter för att nå utmaningens mål. Så där får jag hitta på något som gör att det blir bättre. Eller så hoppas jag bara att det löser sig med tiden.

Vilken utmaningen det är? Det kanske jag återkommer till om om typ 15 dagar. Om det inte går åt skogen dvs. För då blir det nog bara pinsamt. För egentligen så är det ju en utmaning som bara gäller mig och troligen har ingen annan något intresse av att veta. För vem är egentligen nyfiken på just min utmaning?

Utmaningar och mål är ju ofta helt privata. Segrarna i dessa utmaningar ger bara belöning åt en själv. Det gläder oftast ingen annan. Men ändå är dom så bra. Så vem bryr sig egentligen. Bara jag har det kul och trivs med min utmaning. För en så länge går det i alla fall åt rätt håll. Fiiiint liksom.

Publicerat den

Livet har just nu en stor utmaning

I dessa dagar har livet en stor utmaning. Det gäller att veta vad man gör. Hur skall jag hantera detta. Finns det bättre alternativ? Vad händer om jag väljer fel? Risker -finns dom? Vad blir konsekvensen?

Att cykla eller inte cykla det är frågan.

Jag har ju valt att påstå att jag skall cykla mig igenom denna vinter. Utrustat cykeln med dubbdäck.

Läser att akuten och ortopeden har fullt upp. Överbeläggning. Och ingen blir förvånad. Dom sista dagarna har det skrivits om att dom haft högtryck på dessa ställen. Underlaget är ju minst sagt isigt.

Min ordinarie cykelväg är en skridskobana. Att gå den vägen är nog inget bra alternativ. När jag kom till jobbet i går var det svårt att ta sig upp för backen.

Nu skulle jag ju gärna önska att vår kommun ville satsa lika mycket på ytterområdena som man satsar på city. För det är halt där jag bor. Mycket halt. Så frågan är, skall jag ställa cykeln?

Gör jag det inte och vurpar så lär jag ångra mig. Går jag och vurpar ångrar jag det. Jag har ju bestämt mig för att cykla mycket så bilen är ju det sista alternativet. Nu har jag ju dubbdäck och det fungerar riktigt bra. Bara man tänker sig för.

Så jag föreslår följande: Kära Norrköpings kommun. Satsa mycket på halkbekämpning, även i ytterområdena. Sanda mycket. Så väljer jag cykeln så blir alla nöjda och glada. Även ortopeden.

Publicerat den

Förlåt hellre än att bli bitter

Återigen blev jag påmind om hur viktigt men svårt det är att förlåta. Å ena sidan borde det vara det enklaste i hela världen. Men känner man sig felaktigt bemött och påhoppad så kan det vara så svårt. Det verkar inte ha någonting med ålder och mognad att göra. Det ser ut att handla mer om hur man kan hantera en sårande situation.

Att gå vidare från en situation som varit svår är inte alltid det lättaste. Speciellt när man anser att man har all rätt på sin sida.

När man blir utsatt så är det svårt att lämna det bakom sig. Man tycker att den som gjort fel emot en borde vara den som kommer och ber om förlåtelse. Så blir det en låsning och man fastnar i ett missnöje där man känner sig sårad.

En sådan låsning kan sitta i för lång tid. Man blir låst och, inte så ovanligt, bitter.

Jag inser hur svårt detta är. Och visst är det så att man kan ha all rätt på sin sida men det löser ändå inte problemet.

Jag tror att vi behöver göra två saker. Just för att själv komma vidare. För hur rätt man än anser sig själv ha så drar man nitlotten. Dör det är ju inte säkert att motparten tycker sig vara problemet utan tvärt om. Därför tänker jag så här:

1) ”Förlåt dom, dom visste inte vad dom gjorde”. En sådan förhållning till det som hände löser dig från att fastna i en bitterhet. För det kan faktiskt vara så att man inte insåg att det man gjorde sig gjorde dig illa. Och om man nu medvetet gjorde dig illa så hade man inte bättre förstånd.

2) ”Jag förlåter åt dom i deras ställe” Kanske låter lite märkligt. Min tanke är att jag väljer att förlåta åt dom när dom nu inte gör det själva. På så vis lättar trycket på mig själv och jag kan gå vidare.

Kanske du tycker att detta är ett för enkelt sätt att möta förlåtelsens problem. Eller så tycker du att går inte att förlåta på ett sådant sätt. Jag påstår att det går. Min förebild Jesus visade på den vägen när han hänger på korset. ”Förlåt dom, dom vet inte vad dom gör” säger Jesus. Dom dödar honom som är oskyldig. Ändå vädjar han om förlåtelse.

Så jag både tror och vet att det fungerar. Jag har prövat det och testat genom att utsätta mig för det som varit mitt problem. Det fungerade. Jag kunde hantera situationen. Jag är så tacksam för det.

Du kanske har något du behöver lämna bakom dig och gå vidare. Gör du inte det så är det nog tyvärr så att du själv drar det kortaste strået. Välj att förlåta. Du kan göra det valet. Det valet är ditt. Annars är det någon annan som har makten över dig och ditt liv.

Förlåt hellre än att bli bitter.

Publicerat den

Sann vänskap håller över tid.

För en tid sedan mötte jag, för mig (och jag vill tro även jag för honom), en mycket god vän. Det var många år sedan som vi första gången möttes. Vi kunde mötas i många olika sammanhang. Allt ifrån samtal runt bordet till ett samtal i ett tält en lägerkväll. Jag kan bara minnas goda stunder som dessa samtal var.

Sen flyttade jag. Det gick flera år så möttes vi för en helg och delade, för den tiden, glädje och bekymmer.

Nu har det gått många år sen vi senast möttes. Jag kan inte säga exakt men det borde vara åtminstone 5-6 år. Troligen mer. Kanske tom många flera år.

Som jag sa, för en tid sedan möttes vi igen. En timme drygt av gemenskap mellan våra olika uppdrag. Fantastiskt roligt. Måste säga att det var en sådan glädje.

Kan du ana vad det finaste med denna vänskap är? Jo, att när vi möts igen är det som att bara fortsätta från den stunden då vi skildes åt. Bara liksom koppla på. Det behövs inga trevande fraser. Inget knussel. Inte massa artiga fraser. Det är bara att fortsätta. Hur lång tid det än gått. Det är sann vänskap för mig. En vänskap som ligger djupt rotad. Jag vet att jag kan, trots att vi möts så oerhört sällan, söka upp denne vän för ett samtal om jag behöver det. Han är ett sådan föredöme.

Nu tror jag inte att någon kan vara det för alla. Men jag hoppas och ber att det finns tillräckligt många på denna jord som är sådana att det skulle räcka åtminstone att alla hade en sådan.

Vi kan ha många vänner. Vänner som det är gott att mötas med. Vi trivs ihop. Vi kan ha goda samtal med dom. Men jag tror att vi behöver ”det lilla extra” någon gång. Just en sådan vän jag försökt att beskriva.

En sådan vän hoppas jag att jag kan vara. I alla fall för någon. Hoppas inte du att du också kan vara en sådan vän för någon? En vänskap som inte är beroende av tider som gått. En vänskap håller över alla tider.

Publicerat den

Gå inte på allt du hör…..

När man följer media och social medier så inser man mer och mer hur viktigt det är att läsa och lyssna med stor försiktighet. Finns ju nyheter på nätet som ingenting har med sanningen att göra. Vill bara göra lite humor över det som händer. Men det finns mer seriösa skribenter som uppenbarligen vill förvilla. Läste om att nu vill man bortförklara det som hänt i Frankrike som en stor lögn. Påminner ganska starkt om dom som vill förneka förintelsen av judar under andra världskriget. Det gör ju det hela än mer problematiskt över vilken agenda dessa fanatiska islamister mfl har. Har dom uppbackning från sina religiösa företrädare? Hur som helst, tro inte på allt du läser om det som händer i Frankrike. Det är mycket propaganda också.

Lika viktigt är det med vad vi hör folk pratar om. Lyssna, värdera, fundera och avvakta ibland. Ställ frågor som ”är det verkligen möjligt?” ”Är det hela sanningen?” Tänk om du för vidare något som är helt fel.

Tänk så olika vi kan se på samma händelse. Vi kan vända det till någons fördel samtliga som den andre tänker tvärtom. Kan bara konstatera att vi naturligtvis ser på allting färgat utifrån vår egen inställning och åsikt.

Det skrivna och sagda ordet har en enorm kraft i sig. När det skriv hör vi inte nyanserna som kan hjälpa oss i bedömning. Ett skrivet ord kan bildligt talat starta en brand. Jag tror inte att vi kan förvänta oss att en terrorist eller någon som vill skada någon annan är försiktig på detta område. Det måste vara vi andra som hör som förståndigt lyssnar. Som förståndigt och villigt lämnar vissa uttalande bakom oss. Allt för att inte ge luft åt det onda uppsåtet. Andra tillfällen behöver vi nåden att hitta rätt ord som kväver samma onda uppsåt.

Idag är det oerhört viktigt att vi är försiktiga med hur vi uttrycker oss. Lika enkelt som hockeyspelaren alltid har ansvar för sin egen klubba har vi alltid ansvar för vår tunga, våra ord. Jag menar inte att vi fegt ska bli tysta. Vi behöver dock väga våra ord så att dom inte motverkar vårt syfte.

Gå inte på allt du hör. Gå inte igång på vad som helst som blir sagt. Det är ett bra sätt att avväpna ord som har som syfte att skada och förvilla.