Söndagstankar – Gud slumrar inte

En vallfartssång. Jag lyfter mina ögon upp till bergen. Varifrån skall min hjälp komma? Min hjälp kommer från HERREN, som har gjort himmel och jord. Inte skall han låta din fot vackla, inte slumrar han som bevarar dig. Nej, han som bevarar Israel, han slumrar inte, han sover inte. HERREN bevarar dig, HERREN är ditt skydd på din högra sida. Solen skall inte skada dig om dagen, och inte månen om natten. HERREN skall bevara dig från allt ont, han skall bevara din själ. HERREN skall bevara din utgång och din ingång från nu och till evig tid. (‭Psaltaren‬ ‭121‬:‭1-8‬ SFB98)

Gud tillhör dom som inte slumrar eller sover. Han har inte behov av det. Det är så skönt att veta det.

Då nätterna blir sömnlösa av grubblerier och funderingar är du inte ensam. Han är vaken med dig. När du jobbar natt så vakar han över dig lika fullt.

Vi människor är ju i sinom tid tvungna att lägga oss ner för att sova. Vi klarar inte att vara vakna hur länge som helst. Den Gud jag tror på har inget jobbigt med att vara vaken hela tiden. Han inte ens nickar till. Varje sekund är han vaken. Det gör att om du ber honom om att vaka över dig resten av livet så kommer det att bli så. Du behöver inte oroa dig över det.

Därför är det så gott att få påminna om denna psalm. Den är svaret på våra frågor om hjälp och stöd. Kanske kan denna psalm får vara med dig några dagar. Låt den beröra dig. Låt den börja tala med och till dig.

När du sen ställer dig frågan ”vem kan hjälpa mig i det jag möter?” så tror jag att det kommer att hända något inom dig. Pröva!

När du än grubblar på dygnet finns han där. Likaså när du behöver hjälp och stöd. Testa. Det fungerar.

Mitt i ett äventyr

Just nu är jag mitt i ett äventyr. Ja, egentligen flera äventyr.

Den helg flyttar jag min äldste son till Borås. Han har fått en lägenhet i den stad han nu fått jobbet han sökt länge efter. Hans äventyr börjar nu (bland alla andra äventyr han upplever)

Själv lever jag mitt nya äventyr i Norrköping som du säkert vet. Ett äventyr som nu börjar forma sig till en ny butik. Skall bli så roligt att få göra den resan med alla på Erikshjälpen i Norrköping. Att bryta upp från något som varit basen under flera år är ju bara i sig ett äventyr.

Hela den organisation jag får vara en del av lever sitt äventyr just nu. Vi har sett hur verksamheten verkligen har tagit fart. Mycket intressant.

Sen tycker jag att livet är ett stort äventyr. Just nu verkar många delar av vår jord gå igenom ett farligt äventyr. Ett sådant äventyr borde ingen behöva bli utsatt för. Men livet har så mycket att erbjuda. Överraskningar så väl som planerade händelser.

På ett sett gör det livet rätt intressant att leva. Medan andra gärna lever ett lugnt och stillsamt liv så trivs jag när det rör på sig. Så gärna lite äventyr för min del.

Min övertygelse har fått sig en törn

Som du säkert vet har jag haft en övertygelse om att det bästa vi kan göra är att ge en tiggare en slant. Det hjälper inte hela situationen men det är det näst bästa för dom. Det bästa vore ju att dom får ordnade förhållanden hemma i sitt eget land. Men i väntan på det kan vi klart ge dom vårt stöd.

I onsdags fick den övertygelsen en törn. Vi tog en snattare och det visade sig att det var en tiggare. Det kändes liksom lite personligare än vanligt. Jag som värnar om att ge dom vårt stöd så snattar vederbörande i min butik.

Klart att tiggaren inte kunde veta det. Jag kunde inte förklara det för vederbörande heller eftersom vi inte förstod varandra.

Men jag måste medge att det kändes lite mer sorgligt än andra gånger vi haffat snattare.

Men när jag tänker efter blir jag än mer övertygad om att vi måste hjälpa. När man ser att deras mission att tigga ihop pengar inte räcker till. Man måste tom snatta för att det ska fungera. Då är det ännu tydligare att det måste göras mer.

Sent en kväll för en tid sedan gör vår pastor Henrik ett upprop att det behövdes filtar, kuddar, madrasser mm. Man hade hittat en grupp EU-migranter som satt och frös utanför resecentrum. Inom en timme hade allt löst sig. Folk hade kommit med det man efterfrågade. Fantastiskt. Det gör att man bara blir så tacksam. Det finns folk som är beredda att hjälpa till. Det finns hopp för vår värld. När andra kallsinnigt, kanske med lagen på sin sida, nekar hjälp finns det andra som tänker tvärtom.

Så visst, liten törn fick min övertygelse. Den skadades dock inte värre än att jag återhämtade mig snabbt igen. Nu än mer stärkt i min övertygelse. Hjälp medan du kan.

Att äta knäcke och se på TV samtidigt har sin begränsning .

Att äta knäcke och se på TV samtidigt har sin begränsning.

Att tugga en knäckemacka och samtidigt höra vad som sägs tex på nyheterna är inte lätt tycker jag. Det knastrar ju så mycket. Men det är ju så gott med knäckmacka.

Ja detta är ju naturligtvis ett i-landsproblem.

Nu kan det ju funka bra om reportaget eller filmen är textad. Så SVT kan ju lätt hjälpa mig med detta genom att texta alla nyhetssändningar. Dom vet ju redan innan vad dom skall säga. Så textning kan ju inte vara något problem.

Ett annat problem är det blir lite knastrigt på golvet. I knät. I soffan. Men vad gör det. Det är ju så gott.

Ett annat problem är att det är ju så svårt att sluta att äta dom. Dom går fort slut så det blir lätt att ladda en till. Undrar om det är så lämpligt att äta många knäcke?

Nu beror ju inte detta problem på att jag är man och inte kan göra två saker samtidigt. Det är mycket ”djupare” än så 😉 . Allt knastrande i munnen gör ju det i princip omöjligt att höra något annat.

Nu är detta ett överkomligt problem. Men det är knepigt att äta knäcke och titta på tv samtidigt. Tycker i alla fall jag 😊😉😄

Nu får det vara nog – slå inte någon som inte tycker som du

Läser med bestörtning Marcus Birros artiklar. Titta själv. Du hittar dom Aftonbladets och Världen Idag. http://www.aftonbladet.se/debatt/article20255629.ab och http://www.varldenidag.se/Kronika/2015/02/02/Marcus-Birro-Lyft-blicken-varlden-star-i-lagor/

Hur kan det vara möjligt att man kan bli så utsatt som Birro?

Vi måste kunna tala med den som inte delar åsikten utan att för den skulle bli påhoppad, nedslagen, uppsagd och utfryst. Vi har genom alla tider hävdat att dialog är den form som vinner över tid. Det är i dialogen vi kan försöka förstå varandras hållning och åsikt. Det är där vi om möjligt kan påverka och naturligtvis också bli påverkad. Stryp inte den möjligheten.

Vi har blivit så rädda att sticka ut och ha en annan åsikt än den politiskt korrekta. Har jag sagt förrut? Japp. Säger det igen. Att stå för öppenhet för invandring men med större tyngd i nästa steg för dessa personer, att hjälpa mer på plats hemma i deras land är troligtvis inte en bra åsikt. Så Marcus, du bör nog inte äta lunch med mig men det skulle onekligen vara trevligt. Jag tror inte heller att det var klokt att erkänna Palestina nu. Hade varit bättre att fortsätta vara en möjlig hjälp i Israel/Palestina-frågan. Nu vänder man Sverige ryggen. Så Birro, vi får strunta i efterrätten också.

Jag vet inte Birro om man får dela en del av din text men jag tro du tycker det är okej. Den är klockren.
”Men de två sista dygnen har väldigt mycket hänt. De cyniska skadeglada applåderna har tystnat. Allt fler inser att en riktig och sann demokrati faktiskt måste tillåta tankar, människor och sammanhang som man själv inte gillar. Det är vad utveckling handlar om. Att bemöta sin medmänniska med respekt. I en sann demokrati ägnar man sig inte åt att förfölja och trakassera folk. Du behöver inte hålla med mig om allting. Jag blir bara glad om du inte gör det för då kan vi (åtminstone i ett demokratiskt land) sätta oss ner och lyssna och försöka förstå varandra.
Den här uppdelningen mellan vi och dem som Sverige ägnar sig åt är helt fel väg att gå. Att människor som älskat varandra blir ovänner för att en av dem byter politiskt parti är ingen god utveckling. En människa kan inte degraderas till enbart sina åsikter. Och hur kan och ska ni få reda på hur andra människor tänker om ni väljer att regla dörren och frustande stå vid titthålet och fördöma alla som inte tycker som er? Ett land som fungerar så blir ett olyckligt och bittert land.
Bjud in folk! Sätt dig ner med dem. Lyssna på dem. Tala med dem. Bryt ner hatet. Bryt ner den här förbannade politiska likriktningen. Att älska olika borde faktiskt handla om att älska just olika och inte bara att älska olika så länge de olika tänker som du…
Sluta behandla dina medmänniskor som spetälska. Sluta vara så förtvivlat inskränkt att du bara lyssnar på röster som bekräftar det du redan tycker. Lyft blicken. Som en tidigare statsminister sa: Öppna era hjärtan.”
slut citat.

Marcus, Du efterfrågar att fler höjer sin röst. Nu tror jag inte på något sätt att min lilla röst och blogg hörs speciellt långt. Jag tror att större tungviktare än jag måste stå upp. Men det måste sägas NU ÄR DET NOG! Vi måste kunna ha dialog med dom som tänker annorlunda utan att bli hånad och utfryst. All vill vi kunna få ha en åsikt. Alla vill vi kunna påverka. Så länge vi inte har argument nog att sakligt försvara vår sak utan att höja rösten och slå ska vi vara tysta. När du inte kan försvara din åsikt utan höja rösten till brösttoner bör du hålla tyst. När du tänker tanken att hota någon annan som inte delar din åsikt eller gör som du vill bör du redan där stoppa dig själv. Redan där går det så fel. Fram för det visliga samtalet där vi har respekt för varandra.

Jag bara känner att jag måste ropa ut det igen……

NU FÅR DET VARA NOG

Det där med snöskottning var lättare förr….

Det där med snöskottning var lättare förr. När jag hade eget hus kunde man inte skylla på någon annan än sig själv om det inte blev gjort. Sen hade jag en bonde som tog bort lite snö när han ändå åkte förbi. Det liksom kändes lite lättare.

Nu är det mycket värre. Jag har egentligen inget att skotta men irriterar mig på att det inte skottas. Livet är knepigt.

IMG_7788

Varför skottar vederbörande ”skottare” bara några parkeringsplatser när inga bilar står i vägen? Varför lämnar ”skottaren” en hel meter framför våra garage? Varför går det tre dagar innan det blir skottat överhuvudtaget? Varför är vår väg in till området sämre skottat än grusvägen upp till gamla huset?

Jag trodde att jag hade hamnat i civilisationen nu. Bort från skogsbygderna med ”dålig service”. Men det verkar vara precis tvärtom.

En sann fd husägare tar då skyffeln och skottar sin parkeringsplats och sin del framför sitt garage. Men varför ska det vara på detta viset?

Så du som bor på landet. Njut. Där funkar snöröjningen.

ÄÄÄÄÄÄntligen!!!! Tack Ekot!

För oss alla som tycker att det är för mycket mörka och dåliga nyheter vi möts av kan nu glädjas i stora mått. Ekot kommer att ha ett nyhetsprogram som bara har goda nyheter. Du läser rätt. Goda nyheter. Man vill ge en mer rätt bild av Sverige och omvärlden. Det finns så mycket gott att rapportera.

Visst måste det finnas fler goda nyheter än dåliga? Visst måste det vara så att Sverige är bättre än alla dom dåliga nyheter om vårt land vi får på TV och läser i tidningarna.

Detta goda val måste inspirera journalisterna. Tänk att söka efter goda nyheter. Vilken god stämning det måste bli. För oss som lyssnar innebär det ett lyft. Att då bli uppmuntrad. Tänk att ha med sig det in i dagen än alla dåliga nyheter som sänker oss.

IMG_1087
Goda nyheter – Ekots nya giv

”– Varje vecka hör folk av sig och och säger: Varför är ni så negativa? Eländeströtta lyssnare säger att vi inte ser positiva saker i omvärlden och ibland ger jag dem rätt,” säger Eko-chefen Anne Lagercrantz.

Tack Ekot för att ni tar detta initiativ. Det är värt att spridas. Vi behöver goda nyheter som balanserar upp allt dåligt som händer. Hoppas alla tidningar och nyhetsredaktioner, inkl TV4 hänger på. Heder ät Ekot.

Söndagstankar – När livet känns trångt

”I min nöd ropade jag till Herren och Herren svarade mig och ställde mig på rymlig mark” Ps 118:5

Ibland kan omständigheterna omkring oss föra att livet känns trångt. Vi tycker liksom att bekymren tränger på och det blir mindre frihetsyta omkring oss. Nästan som att rummets väggar kryper allt närmare och rummet blir litet. Det blir svårt att röra sig.

Att då få ropa ut till vår barmhärtige Gud som ser i det fördolda är gott. Han som kan känna med oss. Många gånger är det så befriande att i sin ensamhet med Gud bara få prata ut det som tynger. Att få sätta ord på det som gör att det känns trångt.

Jag har mött det så många gånger i själavårdssamtalet att vederbörande sagt att man sagt den allt. Man har blivit till sådan hjälp. Man tackar för råden. I själva verket har man inte sagt mycket. Kanske tom ingenting. Man har bara lyssnat. Vederbörande har fått, genom sitt ”prat”, lättat på trycket. Fått helt enkelt pyst ut det som känts tungt.

Det som händer är att man får uppleva hur Gud ställer oss på rymlig mark. Det som förr känts som trångt och påträngande har man fått lämna. För en stund eller för alltid. Det är som att få ny fräsch luft där det förut var unket instängt.

Prata med Gud en stund innan du läser min bön. Prata ut det som känns instängt och påträngande tungt. Så ber vi sen tillsammans.

………………..

Herre, vi ber att du skall ställa nn på rymlig mark. Ber dig Herre att du skall ge ny luft. Ge frihet och tröst. Tack för att du är all råds Gud. Tack att du har kraft att förändra och förvandla. Tack för att du räcker till för den mest trånga och svåra situation. Tack för att din nåd räcker till för oss alla.

Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid.
I Faderns Sonens och den Helige Andens namn. Amen