Månad: mars 2015

Publicerat den

Söndagstankar – Ingenting är omöjligt för Gud

Ty ingenting är omöjligt för Gud.« (‭Lukasevangeliet‬ ‭1‬:‭37‬ B2000)

Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: ”Jag har fått all makt i himlen och på jorden. (‭Matteusevangeliet‬ ‭28‬:‭18‬ SFB98)

Att påstå något sådant är ganska inkorrekt i en tid som denna. På något sätt är det mer lämpligt att säga att Gud är död. Att Gud inte kan. Att han bara är en saga. 

När man har den hållningen glömmer man alla dom som faktiskt har mött denne Gud. Som har en personlig erfarenhet av Hans ingripande just i deras situation. Det blir som att förneka deras verklighet. I andra sammanhang skulle det vara förnedrande att förneka någon sin upplevelse.

Själv har jag haft en tro så länge jag kan minnas med ett tidigt beslut att göra det. Jag har också fått känna på Guds verkliga ingripande i mitt liv. Ett sådant tillfälle är att han helade mig från mitt eksem. Innan jag gifte mig hade jag mycket eksem. Bla i ansiktet och händerna. Det var många olika ”kurer” som testade. Att hälsa på folk var ingen glädje precis. Gjorde så ont när någon tryckte min hand. Så kom den lunchbön på bibelskolan jag gick då jag ”gav upp”. Jag orkade inte längre ha det så. Jag kunde ju klia mig jämt. Då bad mina kompisar för mig. Jag kände att det gick en varm ström genom min kropp. Där startade mitt helande. Inom en kortare tid var all mitt eksem borta. Jag har aldrig haft problem med det sen dess. Så skulle jag kunna berätta hur stöveln kom tillbaka, hur vi hittade saken som var borta, hur Gud tydligt visat mig vägen i livet osv osv. 

Detta är bara ett exempel på allt som Gud har gjort genom tiderna. 

Det har gjort att jag tror att ingenting är omöjligt för Gud. Jag kan inte förklara allt som han borde ha gjort men inte utfört. Men jag väljer att fokusera på det jag faktiskt vet att han har gjort för mig. För mig är det tillräckligt. Det gör att bibelns ord om hans möjligheter är sanna för mig. 

Ingenting – just precis – ingenting är omöjligt för Gud!

Publicerat den

Okej, bokar väl in en träff 2039….

Sicket klimax……

Här hade man laddat för att få se en solförmörkelse och så är det genommulet. Suck och så trist.

Nu har jag ju sett en som var i början på 2000-talet. Sotade mitt fönsterglas och tittade. Rätt häftigt faktiskt.

Jag hade inte köpt specialglasögon eller svetsglasögon nr 14. Tänk om jag hade gjort det. Till ingen nytta. Å andra sidan hade jag ju gjort investeringen till nästa gång.

Jag noterar i alla fall en sak som var bättre igår. Det var fler bilder på rocka sockor än på solförmörkelse på Facebook och Instagram. Måste säga att det visar på att det finns ett bättre engagemang för att visa att olikheter är okej.

Men betänk att det blir en ny solförmörkelse om 24 år. År 2039. Hela vårt solsystems givna banor ger oss den möjligheten att veta att just då är det en ny solförmörkelse på gång. Så fantastiskt ordnat. Planeterna krockar inte. Vi snurrar runt vår sol som ger oss livsbetingelserna vi behöver. För mig är det ett av alla saker som gör att jag tror inte på Big Bang. Det måste finnas en intelligens bakom allt detta mäktiga. Antagligen tänker någon att jag är en mossig en som tror på att detta skulle vara Gud. Men för mig är det just så. Gud är denna intelligens som skapat det och lagt det i sina givna banor. Detta är för stort för att det kan vara en slump. Jag kan inte förklara hur det gick till i minsta detalj men det behöver jag inte veta. Jag vilar i att Gud har allting i sin hand.

Så nu har jag bokat in i almanackan att jag skall se på solförmörkelse 2039. Får se om någon vill och har tid att köra ut mig från äldreboendet för att kunna se på det då. Så kära politiker, här med ansöker jag om att ni har god bemanning av personal denna dag på min vårdavdelning. För har jag flyttat in på ert boende önskar jag att ni tänkt på denna dag. Det borde vara en mänsklig rättighet. Sen när vi sett på solförmörkelsen kan jag tänka mig att vi gör en solens fest på hela boendet. Ni har 24 år på er att få detta att funka. Lycka till! Jag tackar på förhand.

2039! Då ni. Då är det dags igen.

Ps. Jag glömde att önska en klarblå himmel denna dag av SMHI. Ja Ja det får jag också tänka på att göra. Jag har ju tid på mig…..Ds

  

Publicerat den

Regeringen har lite körigt….

Man kan minst sagt säga att regeringen har lite körigt. Saudiarabien, momsfrågan för secondhand-rörelsen, skottlossning ”lite överallt”, pensionärer som vill ha högre pension NU. Palestinafrågan som dom säkert tyckte var en bra lösning blev mest problem. ”Hotet” från öst inte minst. Att Riksbanken har minusränta är väl troligen ett underkännande av regeringen. Listan kan göras lång.

Kan inte vara lätt att stå i den blåsten. Näringslivspampar gaddar sig samman och uttalar sitt missnöje över regerings handling.  Mängder av människor protesterar mot momsen på secondhandbiståndspengar. Många oroliga människor kräver att regeringen gör något åt det ökade våldet. Pensionärsorganisationerna kommer väl snart att skrika ännu högre och agera. Miljarder pengar skall in till ett starkare försvar när sjukvård och skola behöver som mer än någonsin. Vart dom än vänder sig blåser det.

Kan inte vara lätt att då föra fram sin politik som dom vill föra i Sverige. Kan inte vara lätt att få trovärdighet och tillit i politiken när läget är som det är. 

Det är rätt självförvållat på ett sätt. Klart man skall reagera mot diktaturer och där mänskliga rättigheter kränks. Men det är rätt klantigt gjort. Trodde nog att Wallatröm hade större vana i internationella sammanhang. Vad Löfven får kämpa i sin roll med den bakgrund och erfarenhet han har är väl väntat. Som det ser ut nu har regeringen lyckats manövrera bort oss från det inflytande, trovärdighet och respekt vårt land varit ett med. 

Men vad finns det för alternativ? Hela oppositionen byter ju ledare just nu. Bara en tidsfråga tills FP också byter partiledare. Så även på den kanten är det lite körigt. Det är bara att hoppas att det blir lite ordning och reda i riksdagen snart. Så att dom kan börja agera kraftfullt igen. 

Publicerat den

Upp med händerna!

Jag möttes av ”upp med händerna”. I ett annat sammanhang hade jag nog blivit rädd.

Nu var det tur att det var under en föreläsning av Kim Karhu. Han påstår på fullt allvar att vi mår bra av att hålla upp händer över huvudet. Gärna 2-3 minuter. Det påverkar vår kropp positivt. (Kolla längst ner på detta blogginlägg)

Om man har högt blodtryck kan det vara bra att gå ut i skogen och sätta sig på en stubbe en stund. Det påstås att det gör gott för blodtrycket. Det sjunker då. Jag har tillbringat många timmar sammanlagt med att gå mina promenader i skogen. Där har jag haft mina samtal med den Gud jag tror på. Jag vill påstå att det har gjort mig gott. 

I en känd psalm i Bibeln, psalm 23, kan man läsa att ”han för mig till vatten där jag finner ro”. Det är något speciellt med vatten. Jag hittade en ny app. ”Sleep Cycle”. Jag kan ha det lite svårt att somna ibland. Ligger och snurrar i sängen och tankarna går. Jag hittade en inställning som heter ”sömnhjälp”. Där fanns det något som heter ”ocean waves”. När jag satte på den upptäckte jag att det satta igång ett ljud som var just vågskvalp. Jag tänkte att detta gör väl mig kissnödig. Men det som hände var och är att jag somnar nästan direkt. Det stod att ljudet stänger av när jag somnat. Vilken app. Jag har vaknat lite senare och ljudet är faktiskt avstängt. Vatten ger ro.

Det finns säkert fler naturliga saker som påverkar oss positivt. 

Tänk vad skönt att veta att händer upp ger en avstressad kropp. Att sitta på en stubbe i skogen ger långt mycket mer effekt än njutningen av en underbar natur. Att vatten, som vi har så mycket av på denna jord ger oss ro. Pröva så får du se. 

Så upp med händerna. Det gör dig gott.

———————

Kim berättar att upplyfta händer  var baserad på professor Amy Cuddys och hennes kollegas forskning om så kallade ”power poses”. Efter ca 3 minuters power posing hade adrenalin-nivåerna gått upp och cortisolnivåer (stresshormoner) gått ner. Personer som mättes upplevdes även mer närvarande, autentiska,trygga, övertygande osv. och det bara efter en 3 minuters ”power pose”  

Kim Karhu har en lång erfarenhet av ledarcoaching inom näringslivet i flera länder. Han är en uppskattad inspiratör och talare och en efterfrågad mental tränare i flera sammanhang. Du kan följa honom på Facebook bla. 

Publicerat den

Att hitta sin plats…

”Den som hittar/tar sin egen plats tar ingen annans plats”

Ännu ett utryck från helgens äventyr som får mig att reflektera något. 

Allt för ofta strävar vi efter att fylla någon annans plats. Vi vill vara som dom. Vi tror liksom att det är bättre. Som uttrycket att gräset är grönare på andra sidan. Det verkar ligga i vår natur att vilja ha det man inte kan få.

Allt för ofta armbågar vi oss fram på någon annans bekostnad. Vi vill ta plats. Det är inte säkert att vi kan fylla just den platsen utan det är mer positionen vi vill åt.  

Vi behöver hitta just vår egen plats. Då tar vi ingen annans plats. Då kan alla blomma där man blommar som bäst. Vi behöver vara vakna över att låta människor just få ta sin plats. Det är ju där som man kan göra bäst nytta. Där kommer man till sin rätt. 

Att se sin gåva och sina förutsättningar hjälper att hitta rätt. Allt för ofta är man för blyg för det. Det är inte så säkert att man hinner inta den när andra armbågar sig fram. När någon ställer sig i vägen. 

Det finns en anda idag där ”jaget” får så stor plats. Där ”mitt eget” går först. Förr var det viktigare att bli ”upptäckt”. Man väntade tills någon gav utrymmet. Kanske behöver vi inte hamna i dessa två utkanter och diken men jag tror det ligger något i det. Vi behöver hjälpa varandra fram mer än att ta plats. Jag tror att i den processen hittar vi också vår egen plats. En plats som då får större möjlighet och legitimitet. 

I ego-tider har vi svårt att upptäcka andras förmågor. Rör vi oss inte bland andra kan vi inte upptäcka guldkornen. Som ledare behöver vi alltid se personerna runt omkring oss. Ge kredit för det man för bra. Tillskriva idéer till sin rätta uppfinnare. Då växer en ledare. 

Vem är du? Vad har du som behöver komma fram? Var är din plats? Är du på fel plats? Sug på den och börja dröm. Jag är säker på att förr eller senare är du på din rätta plats och har inte tagit någon annans plats. 

På tal om att ta plats. I helgen sjöng jag i en kör av massa ledare. Jag stod intill min nye gode vän. Så kom det fler och fler in i kören. En efter en trängde sig in mellan oss. Helt plötsligt stod jag längst ut på körraden av mansstämmor. Liten kul känsla och upplevelse. Tänk vad viktigt det kan vara att stå mitt fram…… Ja ja, det gick lika bra att sjunga där jag hamnade. Fast det var också lite kul. Mannen intill var så lång att jag nådde bara upp till armhålan på honom. En ganska så intressant upplevelse. Tom när han satt och jag stod kändes det som att han var längre än jag. Ja, det var inte riktigt sant men ändå. 

Publicerat den

Så är premiären gjord…

Min premiär blev lite tidigare än jag hade tänkt mig. Jag tänkte att det borde nog vänta ett tag till. Men igår kunde jag bara inte vänta längre. Andra har gjort det redan. Jag brukar dock vänta ganska länge med det. Ibland har den tom uteblivit. 

Igår sprang jag för första gången för denna säsong. Plockade fram mina löparskor och drog iväg.  Det var så vackert när jag kom från jobbet. Lite för kallt för min smak men jag var bara så tvungen. Längtade så mycket. 

För mig har alltid löpning var en skön avkoppling. Där ute har jag kunnat rensa mina tankar. Ibland har det känts som att jag sprungit iväg och lämnat kvar tankarna i skogen. Så läkedomsfullt på något vis. (om det nu finns något som heter så)

Vinterns cyklande har gjort nytta. Det gick inte lika fort som ”bästa-tid” men jag sprang faktiskt fortare än augusti förra året. Så det var ju inte så illa. 

Nu skall jag inte skryta över att det blev ett långlopp. Men tre kilometer är nog en bra start så att man inte tar ihjäl sig. Man är ju ingen ungdom precis. 

Nu är det bara att hoppas att knäna håller. För det måste bli fler turer. 

Ps Det var rena rama slalom där ute i skogen. Var ju andra ute i typ samma ärende. Så var det sällan i Julita skogen Ds

Publicerat den

Att välja att förlåta…..

Under helgen har jag varit i Göteborg. På MÖT. En konferens där många som finns med i sång- och musiklivet i olika församlingar deltog. Måste säga att denna helg kommer leva kvar ett tag inom mig. Det finns lite att fundera på efter att ha mött människor och lyssnat till olika fördrag. 

Under helgen möttes jag av något som gjorde att jag började tänka vidare. Jag har säkert skrivit om detta tidigare men blev påmind om det igen. 

Att välja att förlåta alla som förorättat dig under dagen!

Är det möjligt? Ja, jag tror att det är möjligt. Jag tror att vi kan medvetet välja den vägen för att gå vidare. 

När du tex känner dig att ja blivit dåligt bemött på jobbet. Eller när någon sagt något dumt till sig. Någon som sårat dig. Då kan vi välja att förlåta den. Men nu kanske du tycker att detta är ju bakvänt. Det är vara konflikträdd. Klart man måste lösa allt, tänker du. 

Ja, det går nog tvärs emot hur vi tänker som människor i största allmänhet. Det är ju alltid den som förorättat som skall ta kontakt och förlåta. Och jag tror att det inte är det första som kommer att hända. Snarare att du och jag blir låsta i det  mer bittra läget. 

Genom att vi förlåter ..

  • Så sätter vi oss själva fria. Vi hamnar annars i ett tillstånd där vi inte kan leva ut. Det lägger en sordin på livet.
  • Det kommer att påverka den som förorättat. Den kommer att möte det bästa ”motvapen” som finns. Kärlek och förlåtelse. Dessa är en god kraft som påverkar och övervinner den onda kraften. Som ljuset övervinner mörkret. Även i vårt eget liv.
  • Inget, varken bitterhet, oförsonlig eller hämndlystnad kommer att bita sig fast i oss. 

Går det då att förlåta allt? Ja men inte i egen kraft. Ibland hamnar vi i ett läge att allt har en mening. Vad som än änder. Jag tror att vi kan många gånger säga att det finns ingen mening i det som händer. Punkt. Med Guds kraft kan vi förlåta. Det är då det händer något. Vi blir inte låsta i bitterhet. 

Kanske är det flera steg. Där första steget är att ”jag vill förlåta men det år svårt att göra det just nu”.  Där nästa steg är att ”jag är på väg att förlåta” till ett steg som är att ”jag ha förlåtit”. 

Jag tror att vi ibland måste välja att förlåta annars går vi under. När jag satt och lyssnade togs exemplet från IS framfart mot kristna kopter. Man halshög många kristna medan dom bekände sig till Jesus Kristus trots att det innebar döden. Deras eldar sade då ungefär så här ”Vi kan bara förlåta annars går vi under”. Om det är några som skulle kunna ha orsak till att inte förlåta så är det dom kristna kopterna som idag förföljs till döds. Dom är emot det som sker. Dom vädjar till omvärlden om stöd. Dom har på ett sätt all rätt på sin sin sida för hämnd. Ändå väljer dom att förlåta. Det är starkt. 

Inte kan vi jämföra oss med dom . Inte på något vis. Men vi kan ändå på något sätt känna något liknande i det vi möter ibland. Om än långt ifrån deras dödskamp. Men vi kan välja att förlåta. 

Så när du möter någon som säger något dumt till sig, eller gjorde något dumt mot dig, kan du välja att förlåta. Något av Jesu ord ”förlåt dom, dom vet inte vad dom gör”. Kanske kan det inte på kort tid förändra vederbörande men det hjälper dig att släppa och gå vidare. 

Jag menar inte att det är lätt men det finns en väg genom Jesus. Tron på honom ger dig förutsättningen att kunna göra det. Hur än det går emot vår tids tankemönster.  Vår tids ”förnuft”. 

I grunden tror jag detta är en god livsfilosofi. För oss alla. Jag vet att det kan vara rätt komplicerat. Men jag vet att det fungerar. Testa. 

Publicerat den

Söndagstankar – Gud finns alltid där

Är vi trolösa förblir han ändå trogen, för han kan inte förneka sig själv. (‭Andra Timotheosbrevet‬ ‭2‬:‭13‬ B2000)

Han som kallar er är trofast, han skall åstadkomma det. (‭Första Thessalonikerbrevet‬ ‭5‬:‭24‬ B2000)

Jag tror på en Gud som alltid finns med oss. En Gud som inte sviker, hur mycket vi än gör det. Hans karaktär är trofasthet. 

Det finns en gammal sång som lyder ungefär så här:”Någonstans bland alla skuggorna står Jesus….. Ser du efter ska du finna att där står Han….” Det finns något vackert över dessa strofer. 

Man brukar ju säga att en riktig vän sviker inte, hur än livet ter sig. En sådan vän är Gud. 

Allt för ofta tror jag att vi har det lättare att söka Gud när livet är tungt och vi har problem. När sen livet vänder till det bättre är det lite för lätt att glömma honom eller sätta honom lite längre bak liksom. Gud är inte sådan. Han står troget där och vill ha närhet och kontakt. Jag brukar säga att han är bara en bön bort hur långt vi än vandrat bort ifrån honom. Vägen tillbaka är mycket kortare än ack hur lång väg vi gått. Ändå kan den vägen vara oerhört lång så länge vi inte använder bönens väg. 

Guds ödmjukhet inför sin skapelse är vacker. Trots att han, med all rätt, kan tillräkna den som sin egen, avvaktar han sin skapelses efterfrågan av honom själv. Vill inte tvinga sig på. Han finns där, troget väntande. Så stor är Gud. 

Publicerat den

Delaktighet eller åskådare?

Det är ganska stor skillnad mellan att vara delaktig eller att vara åskådare. Samtidigt kan det vara en hårsmån ifrån varandra. Man kan vara mitt i en folksamling men ändå helt ensam på det viset att man inte deltar i samlingen. 

Man kan vara mitt i ett sammanhang och inte hänga med på vad som sker därför att man inte förstår eller kan något av det som sker. Så händer det. Helt plötsligt är man man med på noterna och man blir fullt delaktig. 

Idag uppfattar jag det som att man mest lutar åt att vara åskådare. Det liksom kostar minst. Man behöver inte engagera sig. På så vis rår man mer över sin tid. Man kan bestämma själv över när man kliver på eller kliver av. Komma och gå som man vill. 

Förr uppfattade jag det som att man var mer delaktig och engagerad än man vill vara idag. Kanske lite orättvist sagt. Som om det inte finns idag. Visst finns det idag också men ändå. Det syns tex på vad vi gör på vår fritid. Den är mer fokuserad på sitt eget. Förr var det mer fokuserat på annat utanför sin egen situation och liv. 

Kan konstatera att delaktighet ger större mervärde och liv. Det kommer en mera in på livet. Det blir verkligt.

Delaktighet – åskådare. Närvaro – frånvaro. Närhet – långt ifrån. Allt detta på samma plats i samma stund.

Jag skulle vilja påstå att det är vi själva som gör valet om vi ska vara delaktig eller vara en åskådare. 

I ett andligt perspektiv är detta ett avgörande moment. Det är närhet och delaktighet som öppnar djupen medan åskådandet gör att man går oberörd därifrån. När jag ena stunden kan delat i något som jag inte kan sjunga med i för jag inte kan sången så gör det mig till en åskådare. Sen kan det vända totalt till delaktighet så snart jag kan låten. Så händer det något med mig. Så liten är skillnaden mellan delaktighet och att vara åskådare. 

Därför tror jag att vi behöver skapa miljöer som uppmuntrar till delaktighet mer än riskera att man blir en åskådare. Där vi förstår och kan sammanhanget. Där det finns förutsättningar att lära sig till delaktighet. Oerhört viktigt i en kyrka men också i en förening eller ett politiskt sammanhang. Annars riskerar vi att skapa en miljö med åskådare som leder till att det dör ut. Man engagerar sig inte mer och man uteblir. Ett sammanhang som skapar möjlighet till delaktighet växer och skapar efterfrågan. Då vill man man vara delaktig. 

Så vill du och jag vara åskådare eller vill vi vara delaktiga? Valet är ditt och mitt. 

Vill det sammanhang du och jag är ledare för vara av sådant slag att det lockar till delaktighet? Det är en utmaning som heter duga idag. För kyrkan så väl för politiken eller vilken förening som helst. 

Publicerat den

En dröm har blivit verklighet

Sen ganska många år har jag haft en dröm om att få äga ett speciellt instrument. Man skulle kunna säga att jag hade två drömmar som var snarlika. 

En av dessa två drömmar gick i uppfyllelse en dag då jag fyllde år. Då fick jag en ny gitarr. Nylonsträngad Yamaha. En underbar gitarr som nästan spelar av sig självt. 

Efter den dagen växte en ny dröm. Att kunna äga en stålsträngad gitarr. Igår blev den drömmen en verklighet. 

Det började med att jag skulle lämna in min gitarr på service. Affären hade ju så många trevliga instrument. Prövade flera olika gitarrer. Och där låg den. En Yamaha A1Rwc stålsträngad westerngitarr. 



Det slutade ju med att jag lånade hem den för att provspela. Och det gjorde jag så mycket att beslutet blev rätt så enkelt. Så det blev ett köp av en stycken gitarr.

Nu har jag en dröm till. Att få äga en tolvsträngad gitarr. Men den drömmen lär  få vänta ett tag. Men som jag ser det kan man inte få för många gitarrer.