Månad: maj 2015

Publicerat den

Känns som om jag är omvänd…..

Igår skulle jag åka ner till Habo. Blev lite sen iväg så jag missade kaffet på jobbet. Men det löser man ju smidigt tänkte jag. Körde in i McDonalds drive in för att köpa mig en kaffe. En bil före mig var det. Så det skulle ju gå fort. 

Men inte. Uppenbarligen ville ingen ta tag i det som dom gjorde förr så bra. Service. Så till slut gav jag upp. Backade ur drive in och åkte vidare. 

Uppenbarligen så har denna kedja blivit så stor att dom inte behöver fler kunder. Som jag uppfattar det så är dom flesta McDonalds jag är inne på i sämre skick på alla plan. Renlighet, bemötande o service. 

Jag drar mig mer och mer till Max. Jag tycker inte riktigt om deras sätt att ordna till allt. Rörigt vid kassan där man krockar när man ska hämta sin meny. Men uppenbarligen är dom rätt sugna på att få fler kunder. Deras burgare vinner mer och mer. 

Jag som tidigare inte valde Max verkar ha blivit omvänd. 

För att säga ngt gott om McDonalds så körde jag in vid nästa och kunde köpa en kaffe. För dom har ju faktiskt Gevalia. Men lite trist bemötande. Men maten igår blev på Max. Så lär det bli mer och mer. 

Ja, det verkar som om jag har blivit omvänd 

Publicerat den

Varför?

Det finns ett ord som kan ha många bottnar. Ett ord som kanske är ett av dom orden vi använder rätt ofta. I grunden är rätt bra ord.

Varför?

När vi var små använde vi det nog på tok för ofta. Vår vetgirighet tvingade oss att alltid fråga ”varför”. I sådana lägen kan det vara rätt enerverande. Vad vi en ger för svar duger det inte. Det liksom kommer i inandningen ett ”varför då?”  

Sen finns det ‘varför’ man ställer sig när sådant händer man inte tänkt sig, förberett och räknat med. Man skulle helst varit utan det. Undrar varför det skulle hända just mig.

Det finns ett varför som också har en ton av ‘att det var meningen’. Varför sker det? Jo för att det skulle hända just dig eller mig. 

Sen finns det dom ‘varför’ som bara står där. Ensamma och utan mening. Man bara undrar och funderar.

Ett litet ord som kan ge mer kunskap och samtidigt representera en inre frustration. 

Ett är säkert. Vi överlever oftast detta ord hur tungt det än är just då. Vi kan också vara tacksamma att ordet finns. Hur skulle vi annars lära oss så mycket?

Så varför finns ordet varför? Därför! 

Publicerat den

Söndagstankar – Alltid på väg

Den här veckan har jag gått och sjungit på en gammal låt av Ingemar Johansson. Alltid på väg. Läs texten är du snäll….

Jag är alltid på väg mot en avlägsen destination
bortom det vi kallar tid och rum.
Detta mål ger mig mod ger mig kraft ger mig inspiration
till att möta åren som jag nu har framför mig.

I mitt innersta bär jag en bit av ett avlägset land,
löftet om att jag hör hemma där.
I mitt innersta bär jag ett hopp om en avlägsen strand,
att få möta Herren ansikte mot ansikte.

Så vad jag än gör vad jag än tar mig för
ska jag aldrig släppa taget
om denna osynliga hand som Herren sträckt mig.
Nej, vad jag än gör vad jag än tar mig för 
skall jag aldrig släppa taget 
om detta osynliga land som kallas himlen.

Om nu Gud är en lögn har jag svårt se min väg meningsfull,
livet är då ren fåfänglighet.
Men jag tror på den man som blev korsfäst för kärlekens skull.
Du vet graven som blev lämnad, som blev funnen tom.

Så vad jag än gör vad jag än tar mig för
ska jag aldrig släppa taget
om denna osynliga hand som Herren sträckt mig.
Nej, vad jag än gör vad jag än tar mig för 
skall jag aldrig släppa taget 
om detta osynliga land som kallas himlen.

Bibeln säger att Gud har lagt ner evigheten i människans hjärta. Det betyder att inom oss finns det en bit av himlen nedlagt. Det finns en anknytningspunkt som gör sig påmind och synlig då och då. För mig inger det så skön trygghet och hopp. Det liksom finns en koppling mellan mig och Gud. Det är det som gör att min tro är levande.

Hela livet är en är en vandring på något sätt. Jag tänker mig att mitt liv börjar vandra i och md att jag föds. Då Gud skapade mig i min mammas mage. Sen vandrar jag ut i livet. För mig beskrivs denna vandring så bra i denna låt. Jag är alltid på väg mot en avlägsen destination. Himlen. 

Jag vill aldrig släppa taget om detta. Aldrig någonsin. Vad som än händer. Hur livet än skiftar. Jag vill aldrig släppa taget om den hand Herren sträckt mig. Det är min intention och mitt beslut. Kanske kan det också bli så för dig. För himlen gör sig påmind hos oss alla. Lyssna inom dig så får du se. 

  

Vill du lyssna på låten så får du en länk här. Alltid på väg – med Ingemar Johansson


Publicerat den

….om detta må ni berätta….

Blev påmind om att det är 70 år sedan andra världskriget tog slut. Vi är verkligen lyckligt lottade i denna del av vår jord. På ett sätt är det lite knepigt att fira ett krigsslut när så många människor just nu lider under krigshandlingar. Så tragiskt. 

Samtidigt är det värt att lyfta fram detta krigsslut för att inte glömma vad det handlade om. För ganska många år sedan tog Göran Persson ett bra initiativ. Han var med och såg till att boken ”… om detta må ni berätta…”. En bok som du kan läsa och hämta på följande adress http://www.levandehistoria.se/sites/default/files/material_file/om-detta-ma-ni-beratta-e-bok-som-pdf_0.pdf. 

För mig är det ofattbart hur vi människor kan glömma hur det var. Likadant hur vi kan förvränga historiebeskrivningen. I min värld skulle aldrig detta kunna hända igen. Men uppenbarligen kan det göra det. Vi kan se hur det genom historien blir en annan bild av historien när dom som varit med dör ut. Den muntliga traditionen som dör många hundra år sedan var den ända vägen till att komma ihåg verkar ha tappat sin kraft. När vi idag kan googla allt, faktan finns på internet, allt vi möjligen kan behöva veta kan vi då söka. Den finns där och lan tas fram när som helst. Ändå fungerar det inte. Men när den muntliga traditionen var den ända säkerheten att bevara historien var man oerhört mån om att föra den vidare. Man memorerade den, berättade den om och om igen.

Att det är 70 år sedan andra världskrigets fredsslut är mindre viktigt tycker jag. Viktigare är att vi berättar om det om och om igen. Att vi visar på att den utrensning av Judar som då skedde är avskyvärt. Kanske det kan väcka oss människor över dom utrensningar som just nu pågår utöver vår jord. IS framfart mot kristna är bara ett exempel på hur historien upprepar sig. Likaså hur Judarna förföljs på nytt. 

Detta kan bara brytas om vi tillsammans står upp emot det. Därför är det så viktigt att om och om och om och om och om igen berätta. Allt för att dom som var med och dog, inte dog förgäves. Allt för att dom som var med, överlevde och berättade sanningen inte gjorde det förgäves. 

Berätta för dina barn som kan berätta för sina barn. Kanske kan vi då förändra denna värld. 

Publicerat den

Kvittohysterin 

I går när jag åkte från jobbet skulle jag tanka. Det var rätt många i kön och det var trångt vid Mirum i Hageby. Då ser jag att alla före mig vill ha ut sitt kvitto. Naturligtvis får dom göra hur dom vill. Men jag bara undrar. Vad gör dom med sina kvitton? En man stod länge och tittade på automaten och funderade på hur han skulle få ut sitt kvitto. Kön växer under denna tid. 

Alltså vad gör man med kvittona. Är det inte så att dom hamnar i fickan eller plånboken. När man fått tillräckligt många så slänger man dom. Inte sparar man väl på kvitton? Eller ?  

När det är så många i kön och det är så trångt tänker jag att man vill komma bort därifrån så fort som möjligt. 

Visst, naturligtvis får du spara på dina kvitton men jag bara undrar. Vad gör alla med sina kvitton? 

Publicerat den

Bilskrälle – eller rättare sagt tjuvskrälle

Du kanske kommer ihåg att jag skrev om att jag hade inbrott i min bil. Den hamnade på bilfirman. 

Den är inte klar än. En liten list som är restad från leverantör som förstör allt. Visst kan det hända. Bara att gilla läget. Men det är så surt. snart 1,5 månad med hyrbil och bil på reparation.

Allt bara för en tjuv behagade göra inbrott. Han fick med sig ett tuggummipaket och en iphonladdar. För mig kostar detta ganska mycket pengar. Så surt.

Att då möta människor som jag mött idag gör livet så mycket mindre surt. Först träffar jag en truckförsäljare. Han visste så mycket om Erikshjälpen. Han var villig att sälja en truck så billigt till mig för han visste vad vårt syfte var. Det var hans sätt att hjälpa till. 

Senare på kvällen har jag volontärsträff för nyfikna på erikshjälpen. Så intressant samtal. Intresset var på topp. Dom flesta skrev på en intresselapp. Genuint intresserade att vilja vara med. I olika uppgifter med olika förutsättningar. 

När man då summerar dagen, vad är då en försenad bil pga av en liten list? Ingenting. Det är bara världsligt.  Det finns större värden att vara glad för. 

Publicerat den

En kort resa kan kännas som den största. Även en resa mellan Skultorp och Falköping.

När jag gick i lekis skulle vi göra en skolresa. Jag bodde i Skultorp och vi skulle åka till Mösseberg i Falköping. Som jag minns det var det den första resan jag gjorde utan att mamma och pappa var med. Vi skulle åka buss. Enligt google Maps är denna resa 33 km och skall ta ca 35 minuter.

Vi skulle se på djuren som fanns där. Kommer ihåg att det fanns en påfågel som visade upp sina vackra fjädrar. Jag kom riktigt nära den. 

Men detta var en stor resa. Jag uppfattade den som väldigt lång. Så det var en liten pirrig Pedher som gick på bussen. Spänd och nervös. 

Tänka att en så kort resa kan uppfattas som den största resa man någonsin gjort. Trots att jag gjort fantastiska resor sen dess, tex min drömresa till Florida, så är det nog denna resa som satt störst spår på något sätt. 

Kanske är det resan uppkomst som betyder så mycket. Men naturligtvis dess mål är ju så avgörande. Alla resor kommer nu till för att man vill till ett visst ställe. Det är ju också det som avgör att man just startar sin resa. En del menar att det är förberedelserna som är själva resandet. Då man drömmer och planerar. Och visst, det är ganska avgörande, men det är ju när man kommer fram till målet som alla drömmar uppfylls. Förberedelserna är ju avgörande för att resans mål skall bli uppfyllt. Men ändå är det framkomsten till målet som ger själva tillfredställelsen i resan. Kort som lång resa. 

Så betänk, när du tycker att du inte har råd med en lång resa, att en kort resa kan också vara den största resa du gör. Allt beror på målet för resan. 

En kort resa kan verkligen vara värd att göras för den kan innebära så mycket. 

En resa är ju så fantastisk och mycket längre än man tror. Resan man gjort började tidigt med en dröm. Sen förberedelse. Så gör man själva resan. När den väl är genomförd lever man den igen genom minnet av den. Så en kort resa är egentligen ganska lång.

Publicerat den

Vägen hem var alltid längre

När jag var liten fick vi inte cykla till skolan. Det var bara att gå. Om jag skulle åka buss fick jag gå lika långt åt andra hållet som till skolan. Så det var ju inte något alternativ.

Min skolväg korsade den ‘stora’ genomfartsvägen genom Skultorp. Det fanns ett övergångsställe men inget trafikljus. Ingen skolpolis som hjälpte till. Så det var att klara sig själv. Som sjuåring var det väl inte det mest lämpliga men vad fanns det för alternativ? 

Det konstiga med min skolväg var att den var alltid längre hem än till skolan. Till skolan var jag rätt fokuserad att ta mig till skolan. Men hem, du vet den vägen vara alltid längre med massa intressant att upptäcka. Jag kunde gå lite omvägar, typ dit intresset ledde mig. Jag kunde gå och filosofera och upptäckte efter en stund att några skolkompisar såg jag inte till. Dom var nog redan hemma. 

Alltså detta lilla samhälle som heter Skultorp är ju inte stort. Men för en sjuåring på väg hem är det nog ganska stort. Det fanns ju så mycket intressant att upptäcka. 

Ibland skulle jag vilja återerövra denna nyfikenhet. Att även det lilla sammanhanget är värt att upptäcka. Att var jag än kommer skulle jag ha en sjuårings hunger att upptäcka. Att ha en blick som ser det jag idag missar. Alltså,  sjuåringar kan ju hitta vad som helst. Jag tror nog att du förstår vad jag försöker säga. Som vuxen har vi, allt för ofta, förmågan att döma ut saker innan vi ens har hunnit upptäcka det mer än ett ögonkast. 

Vi tar mycket för givet. Vi tar den snabbaste vägen mellan punkt A och B. Vi är så effektiva. Vi är så upptagna. Så i vår värld skulle vägarna vara lika långa. Men tänk om vägen hem var lite längre även för oss vuxna. 

Publicerat den

Det finns en sak jag är lite svag för….

Det finns något jag är svag för. Du som känner mig lite mer säger säkert nu ”en sak?”  Får väl erkänna att det finns möjligen mer jag är svag för. Men jag tror jag avstår från att saluföra allt jag är svag för. Men det kanske skulle bli en intressant läsning.

Jag är svag för min mors mjuka pepparkaka. Den är så god. Får även erkänna att jag hoppas att jag skall få en när jag är hemma och hälsar på. 

Jag hade förmånen att få smaka denna redan som ung. Har en liten aning om att detta är en generationsgrej. Alltså att hon fått receptet från någon anförvant före henne. Vet inte säkert men så kan fallet vara. 

  Detta är en sådan grej att man behöver lära sig att baka den. Du säger säkert att det inte är svårt och du har säkert rätt. Men vad spelar det för roll om man kan receptet? Man måste kunna göra det på rätt sätt. Har smakat många mjuka pepparkakor men ingen har varit som min mors. 

Jag hoppas att hon kommer att kunna baka den i många många år till. Fast ett måste till. Jag måste hem till henne en helg och lära mig att baka den. 

Det är något speceillt med hennes mjuka kaka. Den kan stå länge i kylskåpet utan att förstöras. Nu är det väl ingen större risk att detta skulle ske, men ändå…. Den har en god mjuk smak. Till en kopp kaffe är den perfekt.  

Så jag är lite svag för min mors mjuka pepparkaka. Så är det.

Publicerat den

Söndagstankar – tro och vara trygg

En liten sång som sjunger inom mig denna helg.

Vart Gud än leder mina steg idag, så kan jag tro och vara trygg.

Om än min väg är mörk och jag är svag, så kan jag tro och vara trygg.

Mitt liv är hans att bruka som han vill. Hans kraft för varje börda räcker till.

Att ge mig kärlek är ju allt han vill, så jag kan tro och vara trygg.


Han känner varje väg jag vandrar på, så jag kan tro och vara trygg.

Han skapat land och hav och himmel blå. Ja, jag kan tro och vara trygg.

I sommarsol hans kärlek mot mig ler. På stormigt hav hans stora makt jag ser. 

Han hör när varje liten mänska ber, så jag kan tro och vara trygg.  

Denna lilla visa summerar på något sätt min tro. I bland hör jag oss troende säga att ”tron innebär inte en dans på röda rosor”. På ett sätt är ju det rätt. Vi har ingen friväg till ett bekymmersfritt liv. Inte alls. Men det som tron ger är en trygghet som bär igenom. Långt från den kontrollerande guden. Mer av en Gud som är medvandrare. Slutklämmen blir så skön och vacker på något vis: ”Han hör när varje liten mänska ber, så jag kan tro och vara trygg”. Sug på den en stund.

Visst andas detta något alldeles extra gott? Visst inger det en djup trygghet som på något sätt bottnar i vårt innersta djup? Jag tror att det är just detta vi människor behöver och söker efter. När vi upptäcker det blir vi hela på något sätt.

Jag tänker att detta är något alldeles nödvändigt för oss. För mitt i vår brustenhet med misslyckanden och dagar av sorg är detta vår livlina. Mitt i glädjen och framgångsdagar ger det en sådan genuin tacksamhet till den Gud som gett oss denna trygghet i Tron.

”Att ge dig kärlek är ju allt han vill så du kan tro och vara trygg”